Irans Hormuzbesked driver upp energiriskpremier

Irans omstridda besked om att landet stängt Hormuzsundet har redan fått den effekt som en faktisk blockad annars skulle behöva dagar för att skapa: risken har prissatts om. Referenspriserna på olja och flytande naturgas, LNG, rörde sig, försäkringsbolag började se över krigsriskvillkor och regelefterlevnadsavdelningar hos europeiska energihandlare började flagga motparter med koppling till Gulfregionen. Oavsett om ett enda tankfartyg faktiskt stoppades har den kommersiella mekanik som påverkar Europas energikostnader redan skiftat.

Genom sundet passerar ungefär 20 miljoner fat olja per dag och omkring en femtedel av världens LNG. Europa är inte den största direkta köparen av energi från Gulfregionen, men olja och gas handlas mot globala referenspriser. När de stiger får europeiska importörer betala mer även när lasten kommer från andra håll.

Hormuzrisken rör sig snabbare än fartygen

Amerikanska tjänstemän uppges ha sagt att trafiken såg normal ut. Iranska militäranknutna myndigheter höll fast vid att sundet stängts som svar på påstådda brott mot vapenvilan. Enligt UNCLOS del III, den del av havsrätten som reglerar sjöfart genom internationella sund, kan inget enskilt land lagligen stänga Hormuz genom ett ensidigt uttalande. Marknader väntar däremot inte på juridiska avgöranden. De prissätter sannolikhet.

Den sannolikheten når europeiska konsumenter genom tre kanaler.

Den första är själva referenspriset på råolja och LNG. Så snart risken för en trovärdig störning ökar lägger handlare på en riskpremie för laster från Gulfregionen. När ett tidigare amerikansk-iranskt memorandum signalerade nedtrappning föll oljepriset på förväntningar om stabilitet (CNBC, The Guardian). Samma mekanism fungerar åt andra hållet, även om de första prisrörelserna ofta kan gå tillbaka.

Den andra kanalen är försäkring. Redare har protection-and-indemnity-skydd, P&I, en form av ömsesidig ansvarsförsäkring. Det skyddet kan sägas upp eller prissättas om för passager genom Hormuz. West of England P&I varnar sina medlemmar för att Hormuzskydd kan dras tillbaka eller ändras. Ett tankfartyg kan alltså vara sjödugligt men ändå kommersiellt fastlåst: utan ansvarsskydd, eller med så höga krigsriskpremier att resan inte lönar sig, blir det kvar i hamn.

Branschorganisationer behandlar redan rutten som avvikande. INTERCARGO uppmanar medlemmarna att göra riskbedömningar fartyg för fartyg. IMO, FN:s sjöfartsorgan, hänvisar operatörer till löpande säkerhetsvägledning.

Den tredje kanalen är sanktionskontroll. Det amerikanska finansdepartementets sanktionsmyndighet OFAC har permanenta restriktioner för transaktioner med koppling till Iran. Banker, handlare och redare som bedömer exponering mot Gulfregionen kan bromsa affärer och minska kretsen av villiga motparter innan någon fysisk störning har inträffat.

Högre referenspriser på råolja slår igenom i diesel, bensin och flygbränsle. Högre LNG-priser höjer kostnaderna för el och uppvärmning. Italiens utrikesminister Antonio Tajani uppges ha kopplat fri sjöfart genom Hormuz till priserna på olja, bensin och gödsel, tre kostnader som italienska hushåll känner direkt.

Oljelager köper tid, men sätter inget pristak

Europas starkaste skydd är beredskapslager av olja. EU-lag kräver att medlemsländerna håller lager motsvarande 90 dagars nettoimport eller 61 dagars inhemsk förbrukning, beroende på vilket tal som är högst (direktiv 2009/119/EG). IEA:s ramverk för oljesäkerhet lägger till ett samordningslager vid allvarliga störningar. Reserverna dämpar effekten av ett kort fysiskt avbrott.

De styr inte marknadspriset. Beredskapslager kan inte tvinga försäkringsbolag att sänka krigsriskpremier eller övertala befraktare att acceptera lastning i Gulfregionen till normala villkor.

Gasskyddet är tunnare. Förordning 2022/1032, som antogs efter energikrisen 2022, skapade krav på gaslagrens fyllnadsgrad men inget som motsvarar en strategisk LNG-reserv. Europa köper bara en begränsad del av sin LNG via Hormuz, främst från Qatar. Enligt Bruegel handlar det om ungefär en tiondel av EU:s LNG-import. Råoljeexponeringen ligger i de låga tiotalen som andel av importen (Eurostat). Inget av talen är i sig katastrofalt, men när asiatiska köpare konkurrerar hårdare om alternativ utanför Gulfregionen får också Europa betala mer.

Det omstridda beskedet kan tappa kraft om samtalen mellan USA och Iran, som uppges föras via en schweizisk diplomatisk kanal, ger trovärdiga tecken på nedtrappning. Det kan också skärpas om tankerförseningar, omdirigerade rutter eller marina incidenter bekräftar fysisk störning. Aktörerna som kan pressa ned premierna igen går att identifiera: iranska beslutsfattare, amerikanska förhandlare, P&I-klubbar som sätter krigsriskpriser och energihandlare som omvärderar laster från Gulfregionen. EU-regeringar kontrollerar sina oljelager. De kontrollerar inte det globala priset på risk vid en flaskhals de inte når.