Irland leder EU:s marknadspaket

Simon Harris, Irlands finansminister, leder förhandlingarna om ett EU-paket som kan ändra hur värdepapper handlas och övervakas i unionen. Målet är en uppgörelse i oktober (RTE). Sedan den 1 juli har Irland EU:s roterande rådsordförandeskap, vilket innebär att landet leder ministermötena där medlemsstaterna förhandlar lagstiftning. Det känsliga är att Irland samtidigt är ett av de länder som har mest att förlora på de förändringar som landet nu ska lotsa fram.

Varför EU vill bygga om kapitalmarknaden

Europeiska hushåll har en stor del av sitt sparande på bankkonton med låg avkastning. Företag som vill ta in kapital genom aktier eller obligationer möter fortfarande 27 nationella system för skatt, insolvens och finansiell tillsyn (European Commission, Council of the EU). Kapital rör sig därför inte över gränserna på samma sätt som varor gör på den inre marknaden.

EU:s föreslagna lösning är Market Integration and Supervision Package, ett lagpaket som ändrar sjutton EU-rättsakter om handel, clearing och tillsyn av värdepapper (European Parliament). Grundtanken är att Esma, EU:s värdepappers- och marknadsmyndighet i Paris, ska få nationella tillsynsmyndigheter att tillämpa reglerna mer enhetligt. Då minskar friktionen för företag som vill ta in kapital i andra medlemsländer, samtidigt som investerare kan räkna med att liknande produkter granskas på ungefär samma sätt i hela EU (A&O Shearman).

Irlands intressekonflikt

Dublin är ett av Europas viktigaste centrum för fondadministration. Den irländska Europaparlamentarikern Regina Doherty har formulerat oron rakt: Irland har "an awful lot of domiciled investment" och vill inte att "somebody else either managing it or changing the marketplace so as to make it mobile". Mer makt till Esma, sade hon, "maybe perfectly suits France, Germany, Italy and others who want a piece of our pie, but economically it wouldn't suit Ireland" (RTE).

De som tjänar på dagens splittrade system är inte abstrakta marknadsaktörer. Det handlar om fondadministratörer, regelefterlevnadsjurister, tillsynsspecialister och skatterådgivare i Dublin och Luxemburg, vars arbete finns just därför att varje land organiserar tillsynen på sitt sätt. Flyttas funktionerna upp till EU-nivå flyttas också en del av arbetet.

Harris medger att Esma behöver "a greater role", men säger att Irland "not supportive of the concept of centralised supervision, certainly not for the sake of it" (European Business Magazine). Hans budskap till andra huvudstäder är att "if only one person moves, there's not going to be a deal" (Irish Times).

Trycket på Irland är påtagligt. EU:s sex största ekonomier stöder att viss tillsynsmakt flyttas till Esma. Beslutet kräver kvalificerad majoritet, vilket innebär att 15 länder som företräder 65 procent av EU:s befolkning kan driva igenom det utan enhällighet (Council of the EU, Irish Times). Irland kan inte stoppa reformen ensamt. Men som ordförandeland kan det påverka kompromissen.

Skiljelinjen går inte mellan stora och små länder

Frankrike ser skalfördelar. En mer samlad tillsyn skulle göra EU:s kapitalmarknader mer attraktiva globalt, och den franska tillsynsmyndigheten beskriver projektet som en fråga om konkurrenskraft snarare än förlorad nationell makt (AMF). Luxemburg ligger närmare Irland och vill skydda sin roll som finansiellt nav. Landet föredrar att Esma driver nationella tillsynsmyndigheter mot större enhetlighet, snarare än att myndigheten själv tar över direkt tillsyn av fonder (CSSF).

Där ligger förhandlingens kärna. Fondbranschens egen lobbyorganisation EFAMA drar gränsen tydligt: den stöder enklare regler över gränserna, men kallar direkt Esma-tillsyn av kapitalförvaltare "unwarranted" och "a distraction" från målet om konkurrenskraft (EFAMA). Att få 27 nationella tillsynsmyndigheter att tillämpa samma regler mer konsekvent är en sak. Att ersätta dem med ett gemensamt EU-organ är något annat.

För hushållen är löftet bredare tillgång till investeringsprodukter och bättre långsiktig avkastning på sparandet. Men när pengar flyttas från bankkonton till marknader flyttas också risk. Irlands centralbank har pekat på konsumentskyddsproblemen: intressekonflikter, felaktig rådgivning och digitala produkter som förvirrar mer än de informerar (Central Bank of Ireland). Det är fortfarande oklart om vinsterna främst hamnar hos vanliga sparare eller hos finansiella mellanhänder.

EU återkommer gång på gång till samma diagnos: kapitalmarknaden är för splittrad. Varje gång visar det sig att splittringen också skyddar någons affärsmodell. Harris har ett halvår på sig att avgöra vems.