Irlands €1.622tn-budget skär i EU-program

EU:s långtidsbudget sätter ramarna för hur unionen finansierar jordbruk, regioner, forskning och försvar fram till mitten av 2030-talet. Irland föreslår att EU under 2028–2034 ska få lägga upp till 1 622 miljarder euro i 2025 års priser, 141 miljarder mindre än EU-kommissionen begärt (förhandlingsunderlag från rådet). Utkastet skyddar ländernas anslag till jordbruk och regioner och lägger de största besparingarna på program som drivs gemensamt på EU-nivå. Även regeringar som vill se en mindre budget invänder mot förslaget.

Irland leder regeringarnas förhandlingar eftersom landet har ministerrådets roterande ordförandeskap. Landets så kallade förhandlingsunderlag är ett utkast till grund för en uppgörelse och binder ingen. Långtidsbudgeten anger årliga utgiftstak. De årsbudgetar som beslutas inom dessa ramar avgör vad EU faktiskt åtar sig att betala och betalar ut (artikel 312 i fördraget).

Här hamnar besparingarna

Irland hävdar att utkastet skyddar de anslag till jordbruk, regioner och fiske som de flesta regeringar efterfrågat, samtidigt som det finansierar nyare prioriteringar (det irländska ordförandeskapet). Siffrorna stöder den första delen av påståendet. Jämfört med kommissionens förslag minskar budgetposten för forskning, industri och försvar med 12,8 procent. Den post som omfattar jordbruksstöd och sammanhållningsmedel, EU-stöd som ska minska skillnaderna mellan regioner, minskar med 3,4 procent (bilaga från rådet).

Prioriteringen ligger i linje med vad 17 ledare krävde när de uppmanade till att jordbruket och sammanhållningspolitiken skulle skyddas (Politico). Den garanterade miniminivån för inkomststöd till jordbruket ligger i stort sett kvar på omkring 261 miljarder euro (bilaga från rådet). Inget är ännu beslutat, men utkastet visar tydligt vad Irland vill prioritera.

Sex regeringar ville göra en annan avvägning. I augusti krävde Tyskland, Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland och Sverige en betydligt mindre budget, där försvar och konkurrenskraft skulle finansieras genom omfördelning av befintliga anslag (gemensamt uttalande). Tysklands förbundskansler Friedrich Merz sade att Irlands förslag var för stort för att kunna ligga till grund för en uppgörelse (Tagesschau). Även Danmarks finansminister Peter Hummelgaard invände mot prioriteringarna. Enligt honom får jordbruk och regioner bära för liten del av besparingarna, medan konkurrenskraft och säkerhet får stå för mer (Politiken).

Vem kan stoppa förslaget – och vem kan bara påverka?

Europaparlamentets huvudförhandlare i budgetfrågor avvisade utkastet av motsatt skäl. De menar att det, när inflation och återbetalningar av skulder räknats in, skulle ge mindre utrymme än dagens budget (Europaparlamentet). I totalsumman ingår 149,296 miljarder euro för återbetalning av EU:s gemensamma upplåning under pandemin. De pengarna finansierar inga nya projekt (bilaga från rådet). Beloppet bevisar inte i sig parlamentarikernas jämförelse, men det innebär att totalsumman ger en överdriven bild av hur mycket EU kan lägga på nya satsningar.

Maktfördelningen är ojämn. Varje enskild regering kan lägga in sitt veto mot den slutliga uppgörelsen. Europaparlamentet kan inte ändra budgeten, men kan vägra att godkänna den (artikel 312 i fördraget). EU-ledarna diskuterar Irlands utkast vid toppmötet den 15–16 oktober. Mötet kan styra förhandlingarna, men fattar inget beslut (Europeiska rådet).

Städerna vill ha inflytande, inte bara pengar

Borgmästarna i huvudstäderna pekar på en annan risk. De vill att EU-ledarna visar hur besparingarna skulle slå mot städerna innan de bestämmer budgetens storlek, och att kommunerna får vara med och utforma och genomföra EU-program (EUNews). Borgmästarnas brev kom före Irlands utkast och riktade sig mot de sex regeringarnas krav på besparingar. Haagborgmästaren skrev under, trots att Nederländernas regering tillhörde de sex.

I dag måste varje land avsätta minst 8 procent av sin regionala utvecklingsfond till stadsprojekt som kommunerna är med och väljer (förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden). EU-kommissionen vill samla sådana medel i en partnerskapsplan per land, som den nationella regeringen utarbetar. När Europaparlamentets utredningstjänst granskade förslagen i februari, flera månader före Irlands utkast, fann den inget som ersatte den garanterade stadsandelen (EPRS-analys). Städerna befarar att regionalstödet blir kvar i den nationella potten, medan deras garanterade andel och inflytande över vilka projekt som väljs försvinner i det tysta.

Borgmästarna har inget veto och ingen omröstning där de kan godkänna eller stoppa budgeten. Deras inflytande går via de ledamöter i Europaparlamentet och de nationella ministrar som tillsammans ska utforma de enskilda fondreglerna, så som de gjorde med dagens regler för regionalfonden. Irlands utkast skyddar nationella anslag genom att skära ned på gemensamma program, men har ännu inte övertygat regeringarna som kan stoppa det. Om städerna får behålla en garanterad andel avgörs av lagstiftarna som utformar reglerna för partnerskapsplanerna, inte av det här förhandlingsunderlaget.