Italien godkände last till Ryssland efter polskt stopp

Italiensk tull släppte igenom en försändelse till Ryssland med stöd av ett sanktionsundantag. Polska tjänstemän stoppade den vid EU:s gräns och skickade tillbaka den. Därefter tullklarerade Italien försändelsen på nytt och lät den lämna EU från en italiensk hamn, enligt en rapport som Europeiska revisionsrätten publicerade den 10 november (revisionsrättens rapport). EU:s sanktioner har kraftigt minskat den direkta handeln med Ryssland, men varje lands tullmyndighet fattar fortfarande sina egna beslut. EU-kommissionen säger att den inte kan upphäva ett enskilt tullbeslut.

Europeiska revisionsrätten är EU:s oberoende revisionsorgan. Den granskar hur EU:s pengar används och regler tillämpas, men rapportens slutsatser är inte rättsligt bindande och den bevisar inget brott. I den offentliga redogörelsen anges varken varorna, exportören, slutanvändaren eller vilka italienska tjänstemän som godkände försändelsen. Ingen påföljd har utdömts och ingen domstol har slagit fast att återexporten var olaglig.

Ett stopp vid en gräns, ett klartecken vid en annan

Exportören hänvisade till ett undantag i förordning 833/2014, EU:s centrala lagstiftning om handelsrestriktioner mot Ryssland. Undantaget tillåter vissa begränsade, icke-militära användningar. I stället för att ansöka om tillstånd i förväg anger exportörer själva att ett undantag gäller (kommissionens frågor och svar om tull). Italiensk tull godtog uppgiften, och därför krävdes inget särskilt exporttillstånd (revisionsrättens rapport).

Varor står under tullövervakning tills de fysiskt lämnar EU. Därför kan tulltjänstemän vid utförselstället stoppa gods som redan har godkänts i ett annat land (kommissionens frågor och svar om tull). Det gjorde de polska tjänstemännen, och försändelsen skickades tillbaka till Italien. Italiensk tull annullerade den ursprungliga deklarationen, tullklarerade varorna på nytt och släppte igenom dem.

Den publicerade redogörelsen säger inte vad de polska tjänstemännen invände mot eller om Italien bemötte invändningen innan myndigheten godkände försändelsen en andra gång. Även andra italienska klareringar mötte motstånd. Litauisk tull stoppade en annan försändelse som Italien hade godkänt med stöd av samma undantag, enligt Rapporteur. Vad som hände med den försändelsen därefter framgår inte.

Revisorerna varnar för så kallad forumshopping: att exportörer väljer den tullmyndighet som är mest benägen att godkänna varorna. Resvägen visar inte i sig att exportören i det här fallet gjorde så. När polska och italienska tjänstemän var oeniga fanns ingen högre instans som avgjorde saken. EU-kommissionen uppgav för revisorerna att enskilda klareringar är medlemsländernas ansvar och att den saknar mandat att ingripa (Bursa).

Handeln föll, men kontrollerna samordnades inte

Sanktionerna har haft tydlig effekt på handeln. Varuhandeln mellan EU och Ryssland minskade från 252,8 miljarder euro 2021 till 58,3 miljarder euro 2025. Den direkta exporten av varor som är särskilt användbara för Rysslands försvarsindustri har i stort sett upphört sedan 2023 (revisionsrättens rapport). Revisorerna tillskriver inte hela handelsminskningen sanktionerna och kan inte säga hur mycket Rysslands förmåga att föra krig har påverkats.

Länderna kontrollerar inte varor på samma sätt. Bulgarien redovisade inga överträdelser sedan 2022 bland varor från andra medlemsländer som lämnade landet genom dess tullar. Lettland registrerade omkring 2 100 sådana avvikande försändelser bara under 2024 (revisionsrättens rapport, Eurocom). Eftersom länderna inte räknar hur många försändelser de kontrollerar går skillnaden inte att tolka som bevis för att Bulgarien släpper igenom gods utan prövning. Den visar däremot att det saknas underlag för att jämföra ländernas tillsyn på ett tillförlitligt sätt.

En del av problemet ligger i formuleringarna. Tullagstiftningen och sanktionsreglerna använder ibland olika termer, och EU-kommissionens vägledning är rådgivande, inte bindande. Därför kan ett undantag som verkar giltigt hos en tullmyndighet framstå som tveksamt vid nästa gräns.

Vem håller i stämpeln

Maktfördelningen förklarar låsningen. Regeringarna beslutar gemensamt om sanktioner i rådet, där medlemsländernas ministrar fattar besluten. Men det är nationella tjänstemän som kontrollerar gods, bedömer undantag och lagför överträdelser. Revisorerna rekommenderar att EU-kommissionen förtydligar oklara regler och granskar skillnader mellan länder senast 2027, för att därefter införa gemensamma kriterier för uppföljning senast 2028 (revisionsrättens rapport, Paperjam). Det är rekommendationer; revisorerna kan inte tvinga någon att följa dem.

EU-kommissionen svarar att den redan har stärkt samordningen och vägledningen. Den hänvisar också till ett nytt EU-kontor för sanktioner (ANSA). Samordning och vägledning påverkar hur tjänstemän tolkar reglerna. Men själva beslutet att släppa igenom en försändelse ligger, enligt kommissionens besked till revisorerna, fortfarande hos nationella myndigheter.

Sanktionerna har kraftigt minskat den direkta handeln med Ryssland, men ett undantag är bara så begränsat som den minst strikta tullmyndighet som godtar det. Den polska invändningen hindrade inte Italien från att klarera försändelsen på nytt. Enligt dagens regler hade inget EU-organ befogenhet att avgöra oenigheten mellan länderna.