Italien färdigställer bara €3.7bn

EU:s återhämtnings- och resiliensfacilitet, RRF, är den fond på 577 miljarder euro som skapades 2021 för att få fart på ekonomierna efter pandemin. Den löper ut den 31 augusti 2026. Efter det räknas inga nya delmål. Senast den 30 september måste alla utbetalningsansökningar vara inskickade. Pengar som inte används faller bort. Hittills har omkring 58 % av fonden betalats ut till medlemsstaternas regeringar (Europeiska kommissionen, ING Think). Den verkliga flaskhalsen finns i nästa led: mellan att en regering får EU-pengar och att pengarna faktiskt blir ett sjukhus, en renoverad skola eller stöd till ett mindre företag.

Italien fick pengarna. Projekten följde inte med.

Italien visar problemet tydligast. Rom har tagit emot 166 miljarder euro, motsvarande 85 % av landets tilldelning på 191 miljarder euro, den största i EU (italienska regeringen). Men Italiens revisionsdomstol har bara hittat 3,7 miljarder euro i faktiskt färdigställda projekt (upday, Il Resto del Carlino). Resten befinner sig i olika stadier av administrativ hantering. Tusentals små kommuner har fått finansiering men saknar personal för upphandling och kontroll. Södra Italien ligger längst efter: Sicilien har en betalningsgrad på 22 % och Kalabrien 25 %, jämfört med 47 % i Veneto (Il Foglio).

Den administrativa bristen möter en fysisk. Byggkostnaderna har stigit med 40 % sedan 2022, medan EU-bidragen sattes utifrån prisnivån 2021 (Legacoop Romagna). För entreprenörerna går kalkylen då sönder. De lämnar anbud på en skolrenovering till ett pris, men materialkostnaderna äter upp budgeten innan taket är färdigt. Följden blev 13 500 insolvensförfaranden i Italiens byggsektor under 2025 (Unioncamere). Varje konkurs stoppar det offentliga projekt som ligger bakom.

Längre österut är läget sämre. Ungern har bara fått 9 % av sina 10,4 miljarder euro, medan 9,5 miljarder euro är frysta på grund av tvister om rättsstatens principer (Portfolio.hu). Rumänien riskerar sanktioner på 15 miljarder euro med 38 delmål ouppfyllda (DCNews). Bulgarien har bara lyckats utnyttja 53 % efter sju regeringar sedan planen godkändes.

Överlevnad genom sänkta ambitioner

De länder som ser framgångsrika ut har ofta klarat sig genom att sänka målen. Portugal undvek att förlora 2 miljarder euro genom att programmera om sin plan tre gånger, stryka tunnelbanelinjer i Lissabon och Porto, halvera bostadsmålen och minska antalet vårdplatser med 40 % (Eco/Sapo, Observador). Landet styrde också 964 miljoner euro till en utvecklingsbank där låneprogrammen kräver undertecknade avtal, inte färdiga projekt, för att räknas som "genomförda" (Conta-la.pt). Portugals egen granskningsmyndighet formulerade frågan enkelt: "Offrar vi effekten?"

Grekland, som har lyft 68,5 % av sitt paket på 36 miljarder euro, pressas på ett annat sätt. Efterfrågan på billiga RRF-lån, med räntor på 0,3–1 %, överstiger tillgången med 6–8 miljarder euro (News247). När lånen upphör får företagen möta marknadsräntor som är tre till fyra gånger högre (Protothema).

En konstruktionsbrist från början

Europeiska revisionsrätten pekar på den grundläggande motsägelsen: RRF betalar för delmål, inte för faktiska kostnader. Det finns ingen mekanism för att kräva tillbaka pengar om ett delmål formellt har uppnåtts men den underliggande investeringen aldrig färdigställs (ECA Special Report 13/2024, eucrim).

Det djupare problemet är, som Bruegel, en ekonomisk tankesmedja i Bryssel, har påpekat, att resultatbaserade utbetalningar kräver starka institutioner (Bruegel). Rumänien, Bulgarien och Ungern, länderna med svagast förvaltningar, är samtidigt bland dem som har störst behov av omställning. RRF skulle minska skillnaderna. I praktiken har den ofta återskapat dem.

Europeiska finanspolitiska nämnden bedömer att RRF-bidragen har höjt EU:s offentliga investeringar med omkring 0,25 % av BNP per år, ett tillskott som försvinner 2027 utan någon ersättning (European Fiscal Board). Nästa EU-budgetperiod börjar 2028, och förhandlarna har ännu inte enats om det ens ska finnas ett permanent investeringsverktyg. Det som återstår att se är hur mycket pengar som faller bort, och hur tydligt tomrummet märks när stödet upphör.