Italien pressar EU om energilättnad

G7-ländernas finansministrar möttes i Paris förra helgen och gav Italiens ekonomiminister Giancarlo Giorgetti inget gehör. Slutkommunikén efterlyste "finanspolitisk återhållsamhet", inte större flexibilitet, trots att kriget med Iran har drivit upp Europas energikostnader till nivåer som inte setts sedan 2022. Inget G7-land stödde Roms krav på att behandla energiutgifter som EU redan behandlar militärutgifter: som en krispost som motiverar undantag från budgetreglerna.

Avslaget visar hur EU:s finanspolitiska regler fungerar i praktiken. Sjutton EU-länder har aktiverat den nationella undantagsklausulen, NEC, i stabilitets- och tillväxtpakten, EU:s regelverk för statlig upplåning. Den låter dem lägga upp till 1,5 % av BNP utöver sina underskottsmål på försvar utan att riskera sanktioner. Italien vill ha samma behandling för energikostnaderna efter blockaden av Hormuzsundet. Bryssel säger nej.

Vem får använda nödutgången

NEC byggde på en enkel logik: Rysslands krig i Ukraina skapade ett säkerhetshot, och därför behövde regeringar utrymme att rusta upp. Klausulen aktiverades för 15 medlemsländer i juli 2025. Tyskland anslöt i oktober 2025, Österrike i februari 2026.

Italiens premiärminister Giorgia Meloni skrev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen den 17 maj och argumenterade för att energisäkerhet, när ett pågående krig har stängt en central flaskhals för oljehandeln, är lika strategiskt som militär beredskap. Kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis sade att begäran "granskas", vilket i Bryssel ofta betyder att frågan läggs i långbänk. Om klausulen utvidgas till energi kan varje högt skuldsatt land använda samma öppning, till en kostnad som Reuters har uppskattat till över 30 miljarder euro i hela EU.

Skuldklyftan

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz skärpte den nordeuropeiska linjen den 19 maj. För hög skuldsättning "hotar suveräniteten", sade han, och vissa länder "lägger mer på räntor än på försvar". Han nämnde inte Italien, men adressaten var tydlig.

Samtidigt använder Tyskland själv NEC brett. Den federala revisionsmyndigheten har varnat för att cybersäkerhet, civilskydd och underrättelseverksamhet räknas in under "försvar", trots att de i normala tider skulle klassas som inrikes förvaltning. Berlin kanaliserar också omkring 15 miljarder euro i energisubventioner genom den ordinarie budgeten och klimatfonden. Tyskland kan göra det eftersom statsskulden ligger kring 65 % av BNP. Italiens ligger på 137 %. Nederländerna, med 44 % och högsta kreditbetyg, alltså mycket låga lånekostnader, kan absorbera energichocker utan att statsfinanserna pressas på samma sätt.

Reglerna gynnar tydligt länder med finanspolitiskt utrymme. Frankrike visar problemet mest konkret. Paris har sedan juli 2024 legat i ett underskottsförfarande, EU:s sanktionsspår för regeringar som överskrider budgetreglerna. Det hindrar landet från att aktivera NEC, trots att 17 andra länder har gjort det.

Frankrikes ränteutgifter beräknas ha nått 74 miljarder euro 2026, enligt en rapport från den franska senaten. Det är mer än försvarsbudgeten på omkring 57 miljarder euro. Regeringen har svarat med ett utgiftsstopp på 6 miljarder euro, där andra departement får skära ned krona för krona för att täcka nya energiutgifter. Europas viktigaste säkerhetspartner betalar mer för gammal skuld än för sitt försvar.

Roms starkaste kort

Giorgetti sade till reportrar att det finns "många vägar" till samma resultat: att styra om outnyttjade medel ur återhämtningsfonden, klassificera energiutgifter som engångskostnader eller beskatta energibolagens övervinster. Italien har inte höjt sin övervinstskatt, trots uppskattade 9 miljarder euro i inhemska uppströmsvinster från energiproduktion.

Roms verkliga hävstång är ändå SAFE, EU:s nya gemensamma låneprogram för försvar på 150 miljarder euro. Italien har begärt 14,9 miljarder euro ur programmet. Meloni har signalerat att det blir "mycket svårt" att förklara SAFE för den italienska allmänheten utan flexibilitet på energiområdet. Sista datum för aktivering är i slutet av maj. Det är en politisk bytesaffär.

Om Italien dröjer eller avstår förlorar EU:s upprustningsprogram sin tredje största medlemsstat. Kommissionen vet det. Frågan är hur långt Bryssel är berett att tänja på energireglerna för att skydda sina försvarsambitioner.