Italien får energiundantag på €6.5 billion

Europeiska kommissionen väntas meddela den 3 juni att Italien får undanta upp till 0,3 % av BNP per år i energiinvesteringar från sina underskottsberäkningar. Det motsvarar omkring 6,5 miljarder euro under 2026-2028 (Il Fatto Quotidiano). Undantaget införs inte som en ny regel. Det läggs i stället in i det försvarsundantag som 15 medlemsländer redan aktiverade i juli 2025. När energisatsningar definieras som säkerhet kan de behandlas på samma sätt som stridsvagnar och soldater. Prejudikatet är viktigare än beloppet.

Hur försvaret slukade energin

EU:s reformerade stabilitets- och tillväxtpakt, regelverket som begränsar hur mycket medlemsstater får låna, gäller sedan april 2024. Den ersatte de gamla målen med en nettoutgiftsbana, alltså ett tak för hur snabbt statens utgifter får öka varje år. För att ge utrymme åt den militära upprustningen efter Rysslands invasion av Ukraina innehåller pakten en nationell undantagsklausul för upp till 1,5 % av BNP i extra försvarsutgifter till och med 2028 (Europaparlamentet).

Italien aktiverade aldrig klausulen för försvarsutgifter. I stället skrev Giorgia Meloni till kommissionsordförande Ursula von der Leyen den 17 maj och argumenterade för att budgetregler som kan mjukas upp för vapen också bör kunna mjukas upp för energisäkerhet. Svaret, framförhandlat av den italienske kommissionsvice ordföranden Raffaele Fitto, breddar försvarsklausulen inifrån: energiinvesteringar kan räknas in med upp till 0,6 % av BNP kumulativt, inom det befintliga taket på 1,5 % (Corriere della Sera). Bara kapitalinvesteringar omfattas. Subventioner och pristak gör det inte.

Det ekonomiska argumentet är inte konstruerat. Italiensk industrielektricitet kostade 278 euro per MWh under första halvåret 2025, cirka 29 % över EU-snittet på 216 euro per MWh (Confindustria, Eurostat). Krisen i Hormuzsundet ökade skillnaden. Italienska industriföretag betalar mer för el än nästan alla konkurrenter i Europa, och kostnaden slår direkt mot konkurrenskraften.

Vem får kalla det "säkerhet"

Det ekonomiska argumentet håller, men den politiska mottagningen beror på vem som ber om lättnader. När Der Spiegel skrev om Melonis brev kallades det en "Bettelbrief", ett tiggarbrev. Tysklands eget budgetunderskott för 2026 beräknas samtidigt till 3,7 % av BNP (Bundesfinanzministerium). Italiens ligger lägre, kring 3 %. Berlin har dessutom aktiverat försvarsundantaget och inrättat en konstitutionellt undantagen infrastrukturfond, där ifo-institutet bedömer att upp till 95 % av utgifterna glider bort från det uttalade syftet (WirtschaftsWoche). Det beskrevs inte som tiggeri.

Frankrike står samtidigt helt utanför. Med ett underskott på omkring 5 % och fast i EU:s underskottsförfarande, sanktionsspåret för länder som återkommande överskrider budgetreglerna, kan Paris inte använda försvarsklausulen och därmed inte heller energidelen av den (El País). Frankrike lägger omkring 6 miljarder euro på akut energistöd, ungefär samma nivå som Italiens undantag täcker, men varje euro belastar det franska underskottet direkt (Parlons Politique).

Vad undantas härnäst?

Forskare vid CEPR pekar redan på glapp mellan de nya reglerna och hur de faktiskt tillämpas. Obligationsmarknaden följer också utvecklingen. Ränteskillnaden mellan italienska BTP-obligationer och tyska Bunds, alltså den extra ränta Italien betalar jämfört med Tyskland, steg från 59 baspunkter i januari till över 100 i april, enligt countryeconomy.com. Det är ingen paniksignal. Men det är inte heller likgiltighet.

Varje undantag från det finanspolitiska ramverket går att försvara för sig. Italiens energikostnader skadar konkurrenskraften. Försvaret behövde budgetutrymme. Men om energi ryms inom försvar följer snart klimatinvesteringar. Därefter digitalisering. Sedan bostäder. De reformerade reglerna är knappt två år gamla och tolkas redan om tills begränsningarna inte längre begränsar.