Lettlands premiärminister avgår efter ukrainska drönarkrascher som blottar luckor i NATO-försvaret

På elva dagar drabbades fem länder på Natos östra flank av drönarincidenter. Lettlands regering föll. Finland stängde luftrummet. Litauens radar missade en störtande drönare helt. Rumänien evakuerade civila nära exploderande vrakdelar. Estland krävde att Ukraina installerar nödstopp i sina drönare. Något gemensamt Nato-protokoll styrde inte händelserna.

Händelsekedjan

Allt började den 7 maj, när två ukrainska långdistansdrönare kom in i lettiskt luftrum från Ryssland och störtade nära Rezekne. De skadade tomma oljetankar och fick militären att medge att sensorer hade upptäckt drönarna men inte bekämpat dem, eftersom "alla säkerhetskriterier inte var uppfyllda". Försvarsminister Andris Spruds avskedades tre dagar senare. Den 14 maj avgick premiärminister Siliņa.

Den 15 maj stoppade Helsingfors flygplats trafiken i flera timmar efter drönarhot, samtidigt som stridsflyg skickades upp längs Finska vikens kust. Den 17 maj störtade en misstänkt ukrainsk militär drönare i Utenadistriktet i Litauen. Litauens militär bekräftade att radarsystemen inte hade upptäckt den alls.

Medan Baltikum behandlade varje intrång som en kris har Rumänien mer lågmält hanterat 14 ryska drönarincidenter bara under 2026, varav tre med skarp sprängladdning. I april skadade en drönarattack i Galați byggnader och tvingade fram evakuering av 515 civila. Rumänien fick nästan ingen bred europeisk pressuppmärksamhet.

Fem länder, fem improviserade svar

Nato har inget bindande gemensamt protokoll för drönare som hamnar över gränsen. Alliansens regler för våldsanvändning gäller inte nationella väpnade styrkor när de verkar på eget territorium. Varje regering avgör själv om den ska skjuta ned, varna eller begära samråd. Operation Eastern Sentry, som inleddes i september 2025, samordnar sensornätverk och delar underrättelser, men anger ingen gemensam tröskel för när en drönare ska skjutas ned eller när en incident ska trappas upp.

Luckan har lett till fem samtidiga nationella experiment. Lettland upptäckte drönare men gjorde inget. Litauen upptäckte inget. Finland stängde civilt luftrum. Rumänien tog emot upprepade nedslag samtidigt som landet testade antidrönarsystem vid Natos övning Eastern Phoenix. Estlands försvarsminister Hanno Pevkur valde en annan linje och krävde offentligt att Ukraina bygger in automatiska nödstopp i sina drönare, så att de självförstörs om de avviker från kursen.

B9-toppmötet, där de nio Natoländerna på östflanken från Rumänien till Estland ingår, samlades i Bukarest den 13 maj. Slutdeklarationen slog fast "det akuta behovet av att fortsätta stärka Natos luft- och robotförsvar, även mot hot från obemannade luftsystem". Ungern signalerade "konstruktiv avståelse" och vägrade ställa sig bakom den överenskomna formuleringen. Deklarationen angav en riktning, inte ett arbetssätt.

Vem bär kostnaden

Ukraina hävdar att ryska system för elektronisk krigföring medvetet leder om ukrainska drönare mot Natoländers territorium. Lettlands militär och estnisk underrättelsetjänst accepterar i huvudsak den förklaringen. Men den löser inte problemet. Drönarna fortsätter att komma. Den politiska kostnaden hamnar hos de länder där de slår ned.

Lettlands kris visar mekanismen. Natos strategiska kommunikationsexpert Jānis Sārts varnade för att ett avskedande av försvarsministern efter en drönarincident "sänder en signal till Ryssland om att Lettland lätt kan provoceras". Litauens president Nausėda, som såg Lettlands regering falla, utfärdade i förebyggande syfte skarpa varningar om luftrumssuveränitet fem dagar innan en drönare störtade på hans eget territorium.

Den svenska övningen Aurora 26 på Gotland bekräftade den militära svagheten bakom problemen. Ukrainska drönaroperatörer som agerade motståndarlag överbelastade upprepade gånger de svenska styrkorna, och försvarsminister Pål Jonson medgav att Sverige blev "totalt överkörda". Ukrainska instruktörer bedömde att svensk drönarteknik var otillräcklig och pekade på beroendet av GPS-styrda system, som fungerar sämre i miljöer med elektronisk krigföring.

Baltiska och nordiska länder upphandlar nu antidrönarsystem för över 12 miljarder euro, delvis finansierade genom EU:s SAFE-instrument, en ny kriskredit för försvarsinköp som gör det möjligt för medlemsländer att låna till militära inköp. Men varje land köper sina egna system, enligt sin egen tidsplan, utan garanti för att systemen kan kommunicera med varandra. Elva dagar av drönarincidenter skapade fem separata nationella kriser. Ingen ledde till ett gemensamt svar.