Drönare blottar Europas lucka

Den 5 augusti hittade en flygplatsanställd en drönare med sprängmedel på det skyddade fraktområdet vid Leipzig/Halle, nära ukrainska fraktplan av typen Antonov. Tyska bombtekniker avlägsnade tändanordningen och flygtrafiken stoppades. Händelsen visar inte att Europa saknar allt drönarskydd. Den blottar en mer konkret svaghet: vem som har mandat att stoppa en drönare under de minuter som återstår innan den når en start- och landningsbana (AP, MDR).

Vad Tyskland vet och inte vet

Tysklands federala åklagare för statsskyddsbrott, Generalbundesanwalt, tog över ärendet från delstatsmyndigheterna i Sachsen (GBA). Det betyder att utredningen bedöms röra ett möjligt hot mot den nationella säkerheten. Det betyder däremot inte att Tyskland har identifierat vem som byggde eller skickade drönaren.

Tyska företrädare har talat om ett möjligt utländskt eller hybridrelaterat hot, utan att peka ut någon ansvarig (DW). Amerikanska underrättelseuppgifter går längre och kopplar drönaren till Ryssland (WSJ, CNN). Men att bevisa statlig styrning kräver uppgifter om operatörer, kommunikation och orderkedjor. Några sådana bevis har tyska åklagare inte offentliggjort.

Drönaren uppges ha styrts via mobilnätet, vilket lämnar simkort och digitala spår för utredarna. Inrikesminister Alexander Dobrindt beskrev det som ett "nytt hotscenario" (Al Jazeera). Tyska public service-uppgifter visade därefter att Leipzig/Halle saknade fasta system för drönardetektering och i stället var beroende av en mobil enhet från den federala polisen, tillgänglig först efter begäran (Tagesschau).

Vem tvekar, och varför

Tekniken är bara halva problemet. Den svårare luckan gäller befogenheter. På en civil flygplats kan operatören stoppa trafiken. Polisen kan utreda brott och i vissa begränsade lägen använda våld. Militären kan ingripa mot fientliga luftfarkoster, men då gäller en annan rättslig tröskel och en annan befälskedja. Att koppla ihop dessa aktörer på några minuter, innan en laddning detonerar, kräver en beslutsordning som ännu inte är etablerad vid de flesta europeiska flygplatser (EASA, Brussels Times).

Två länder visar var luckan ligger. Finlands försvarsmakt begränsade luftrummet över östra Finska viken inom några minuter efter en misstänkt drönarobservation den 4 augusti, och hävde sedan begränsningarna när inget flög in (Yle). Det var snabbt, men Finland tömde ett havsområde nära Ryssland. Det är något annat än att skydda en fraktflygplats i dygnet runt-drift, med personal och gods på marken. Rumänien skickar upp F-16-plan när militär radar fångar mål nära Donaugränsen, men nedskjutning är en sista åtgärd och beror på målklassning och risken för nedfallande delar (Digi24). Båda länderna kan upptäcka hot. Inget av dem har presenterat en modell som tar ett radareko hela vägen till ett ingripandebeslut vid en civil flygplats på under fem minuter.

Tjeckien har tagit det mest konkreta steget. Prags flygplats började granska det tyska fallet tillsammans med säkerhetsmyndigheter, samtidigt som inrikes- och transportdepartementen skickade ett lagförslag på remiss mellan ministerierna. Förslaget skulle ge utbildad personal vid kritisk infrastruktur rätt att agera mot otillåtna drönare innan statliga enheter är på plats (Radiožurnál, Ekonomický deník).

Logistikkorridoren som står på spel

Polen gjorde snabbt Leipzig till en varning om Rzeszów-Jasionka, den civila flygplats som enligt en uppskattning från Polens försvarsdepartement, återgiven av Rzeczpospolita, har hanterat så mycket som 95 % av det militära stödet till Ukraina. Litauens underrättelsetjänst har separat varnat Natoländer för att Ryssland kan genomföra angrepp mot energi- och transportinfrastruktur i Baltikum med ukrainsktillverkade eller ombyggda drönare, just för att göra ansvarsfrågan svårare (BNS, Verslo žinios).

Svagheten ligger i Europas sätt att flytta gods och militärt stöd. Samma landningsbanor, fraktbolag och tillfartsvägar som bär civil logistik utgör i praktiken också ryggraden i Natos försörjningskedja österut. En billig drönare kan stänga en bana och tvinga fram den fråga som många regeringar ännu inte har besvarat: ska flygplatspersonal, polis, nationella säkerhetsmyndigheter eller allierat militärt befäl fatta beslutet?

Den tyska regeringen säger att den bygger upp en särskild drönarförsvarsenhet inom den federala polisen och ett gemensamt centrum för stat och delstater mot drönarhot. Det är fortfarande oklart om centrumet ska leda akuta insatser eller främst samordna policy (Bundesregierung). Dobrindts inrikesdepartement behöver nu ge en tidplan för den förmågan, inte ännu en hotbildsbeskrivning. Detsamma gäller varje EU-regering vars stöd till Ukraina är beroende av samma flygplatsinfrastruktur som Leipzig visade är sårbar.