Malta borrar ny elkabel till Sicilien

På Malta borras nu en tunnel genom kustberget för att föra en högspänningskabel ut till havs (Lovin Malta). Kabeln ska dras vidare under Medelhavet till Sicilien och ge Malta en andra fysisk koppling till Europas elnät, med ytterligare 225 MW i importkapacitet (Interconnect Malta). För ett land som redan är beroende av en enda kabel från Sicilien för en stor del av sin importerade el handlar projektet framför allt om redundans: om en kabel faller bort ska inte ön stå utan tillräcklig elförsörjning.

Varför två kablar förändrar kalkylen

Malta importerar i dag el från Sicilien via en befintlig förbindelse. När den kabeln kopplas bort, antingen på grund av fel eller planerat underhåll, måste Malta falla tillbaka på inhemska gaskraftverk. Med en andra kabel kan landet fortsätta hämta el från Italiens större elsystem även om den första länken ligger nere (Terna).

Den nya kabeln gör också sol- och vindkraft lättare att hantera. Små elsystem är känsliga för snabba svängningar i produktionen: mycket sol mitt på dagen, betydligt mindre när efterfrågan stiger mot kvällen. Med bara en koppling till ett större nät har systemoperatören få möjligheter att exportera överskott eller importera el när den lokala produktionen inte räcker. En större förbindelse till kontinentens elnät ger Malta mer utrymme att jämna ut sådana rörelser, eftersom italienska och europeiska aktörer kan bidra med balans som Malta inte kan skapa på egen hand (Europeiska kommissionen).

Men kablar ersätter inte lokal reservkraft. Spaniens erfarenhet från Balearerna och Kanarieöarna visar varför. Även efter att ösystem kopplats närmare fastlandet har spanska planerare pekat på behovet av hundratals megawatt i ytterligare effekt som snabbt kan startas när importen eller den förnybara produktionen inte räcker (El Periódico de la Energía). Kablar minskar isoleringen. De avskaffar den inte.

Varför elräkningen inte automatiskt blir lägre

Varje större infrastrukturprojekt säljs gärna in med löftet om billigare el. I det här fallet ger underlaget inget stöd för en sådan slutsats.

Det hushållen faktiskt betalar består av flera delar: grossistpriset på el, nätavgifter, skatter, avgifter och statliga subventioner (Eurostat). Ett säkrare elsystem kan därför lämna slutpriset oförändrat om byggkostnaden tas ut via tariffer, om importerad el inte blir billigare än inhemsk produktion eller om regeringen fortsätter att styra priset politiskt.

Cyperns energiminister har gjort just den distinktionen öppet. Han stödjer Great Sea Interconnector, som ska koppla Cypern till Grekland, med hänvisning till försörjningstryggheten, men har samtidigt varnat för att lägre priser inte bör ses som garanterade (Powergame). Projektets beräknade kostnad har nästan fördubblats sedan planeringen inleddes, och cypriotiska kritiker ifrågasätter om utgiften är motiverad även om de accepterar den strategiska logiken (Kathimerini Cyprus). Malta kommer att möta samma diskussion.

Vem vinner och vem betalar

Nyttan och kostnaderna hamnar inte hos samma grupper. Maltesiska hushåll och företag tjänar på projektet om elförsörjningen blir stabilare och strömavbrotten färre. Skattebetalarna får bära byggnotan, som fortfarande är svår att fastställa offentligt, även om uppgifter kring 300 miljoner euro har förekommit (Interconnect Malta, Europeiska kommissionen). Operatörer av inhemska gaskraftverk riskerar färre driftstimmar när importen ökar, men behåller ett värde som reserv när kablar eller förnybar produktion inte räcker.

Projektet passar in i EU:s bredare linje. Flera medlemsländer väntas missa unionens mål om 15 % elnätsförbindelser, alltså att motsvarande 15 procent av ett lands produktionskapacitet ska kunna flöda över gränserna. Kommissionen har därför drivit på för att perifera elsystem ska bygga fysiska länkar till kontinentens nät (Europeiska kommissionen). Borrningen på Malta är i praktiken en försäkring. Den gör landets elförsörjning svårare att slå ut, även om den inte kan lova lägre elpriser.