Malta pressas om återvinning

EU-kommissionen gav den 8 juli Malta en formell juridisk tidsfrist: visa inom två månader att landet uppfyller EU:s återvinningsmål, annars kan ärendet gå vidare till EU-domstolen. Det motiverade yttrandet, som är sista steget före en domstolsprocess, gäller Maltas underlåtenhet att återvinna eller återanvända minst hälften av sitt kommunala avfall. Det kravet skulle ha varit uppfyllt redan 2020 (Newsbook).

Samma dag inledde kommissionen ett separat förfarande mot Malta om vattenförvaltning. Det gör ärendet bredare än en missad avfallssiffra. Malta har nu flera öppna miljöärenden att svara på, och båda pekar mot samma problem: en stat som har tydliga rättsliga skyldigheter men ännu inte har visat att den kan organisera sig för att uppfylla dem.

Sex år för sent

Det rättsliga kravet finns i EU:s avfallsdirektiv (direktiv 2008/98/EG). Där fastslogs att alla medlemsländer senast 2020 skulle återvinna eller återanvända minst 50 procent av sitt kommunala avfall. Malta hör till EU:s svagaste länder på området (Eurostat). Tidsfristen passerade för sex år sedan. Det handlar alltså inte om ett tillfälligt tapp, utan om långvarig underprestation.

Kommissionens tillsyn över EU-rätten följer en trappa. Först kommer en formell underrättelse, i praktiken en skriftlig varning. Därefter kan kommissionen skicka ett motiverat yttrande, vilket ger landet en juridisk tidsfrist. Om bristen kvarstår kan ärendet föras till EU-domstolen enligt artikel 258 i EU-fördraget. Böter blir aktuella först senare, om Malta förlorar i domstol och ändå inte rättar sig efter domen (kommissionens översikt).

Malta är inte ensamt. I paketet den 8 juli riktades åtgärder mot 14 medlemsländer för brister i återvinningen (Europa Press, Newsbook). Spanien fick varningar både om kommunalt avfall och förpackningsåtervinning. Portugal finns också med i samma omgång (TVI/IOL). Det är därför svårt att beskriva processen som att Bryssel särskilt pekar ut Valletta. Snarare testar kommissionen om miljömål som har skrivits in i EU-rätten också får konsekvenser när regeringar under flera år låter bli att nå dem.

Vattenärendet

Förfarandet om vattenförvaltning ligger ett steg lägre i tillsynstrappan, på den inledande varningsnivån (kommissionens översikt). Den omedelbara juridiska risken är därför mindre än i återvinningsärendet. Samtidigt ger det kommissionen ytterligare ett område där Malta måste lämna svar.

Maltas vattenproblem är väl dokumenterade: knapp tillgång, beroende av avsaltning och åldrande ledningsnät. ARTE har rapporterat utförligt om de strukturella svårigheterna. I underlaget till denna artikel framkommer däremot inget substantiellt offentligt svar från Maltas regering, opposition eller civilsamhälle på det nya vattenförfarandet. Ärendet har fått mycket begränsad uppmärksamhet i Malta, trots att grundproblemet är akut.

Cypern ger en ungefärlig parallell. Chefen för den lokala förvaltningsorganisationen i Nicosiadistriktet har nyligen krävt en samlad vattenmyndighet för att hålla ihop ansvaret för dammar, avsaltning, ledningsnät och grundvatten (Politis English). Logiken är relevant även för Malta. När ansvaret för vatten delas mellan myndigheter och förvaltningsnivåer blir det lätt oklart vem som faktiskt äger misslyckandet.

Vem ansvarar för gapet

Den saknade pusselbiten finns i Malta. Kommissionens juridiska steg går att redovisa, liksom landets återvinningsresultat. Det som ännu inte går att slå fast, eftersom maltesiska företrädare inte har sagt det offentligt, är vilket ministerium, vilken myndighet eller vilken aktör som ansvarar för att stänga gapet. Vem planerar avfallsinfrastrukturen? Vem ansvarar för rapporteringen om vatten? Utan den preciseringen blir ansvarsutkrävande ett ord utan adress.

Maltas regering har nu en konkret skyldighet: svara på återvinningsultimatumet inom två månader eller riskera EU-domstolen. Vattenärendet befinner sig tidigare i processen, men även det är igång. Kommissionen har klargjort vad Malta måste göra. I Valletta har ingen ännu offentligt förklarat hur det ska ske.