Merz stoppar Europas stridsflygplan för €100 billion

Det samarbete som skulle visa att Europa kan beväpna sig självt föll samman i veckan. Förbundskansler Friedrich Merz avslutade det fransk-tysk-spanska FCAS-programmet efter nio år, omkring 4 miljarder euro i kostnader och inte en enda flygande prototyp. Europas mest ambitiösa försvarsprojekt föll på att Dassault Aviation och Airbus inte kunde enas om vem som skulle leda arbetet (aviospace.org, Euronews).

FCAS, Future Combat Air System, lanserades 2017 för att ta fram ett sjätte generationens stridsflygplan, beväpnade drönare och ett så kallat combat cloud, ett nätverk som kopplar samman flygplan, drönare och sensorer på slagfältet. Den beräknade kostnaden över hela livscykeln låg på 100 miljarder euro. Grundtanken var att Europas två största ekonomier skulle bygga egna vapensystem utan att vara beroende av USA. I stället ägnades nästan ett decennium åt konflikter om patent, intäkter och kontroll.

Hur industriella revir sänkte en strategisk vision

Dassaults vd Éric Trappier krävde omkring 80 procents kontroll och vägrade dela känsliga data med Airbus, trots att den ursprungliga överenskommelsen gav Frankrike, Tyskland och Spanien lika stora andelar på 33 procent vardera (Euronews, EFE). Säkerhetsanalytikern Frank Sauer formulerade det rakt: "I slutändan torpederade Éric Trappier stridsflygsprojektet" (n-tv.de).

Bakom företagskonflikten fanns en strategisk skillnad som aldrig löstes. Frankrike behövde ett flygplan som kunde bära kärnvapen och användas från hangarfartyg. Tyskland gjorde det inte. Det handlar om två olika militära doktriner. Merz ifrågasatte projektets logik redan i februari, med argumentet att drönare är viktigare än bemannade stridsflygplan. När han försökte få till ett sista samtal med Trappier i början av juni gick det, enligt Le Grand Continent, "inte bra" (Le Grand Continent).

Tre spår där ett skulle finnas

Europa står nu inför just den splittring som EU:s försvarsinstrument var tänkta att motverka.

Frankrike går vidare med uppgraderingen Rafale F5 och en stridsdrönare under Dassaults ensamma ledning (Dassault Aviation). Tyska Airbus lanserade inom några timmar "Team Gen 6": åtta företag som föreslår ett nytt stridsflygprojekt under tyskt industriellt ledarskap, sannolikt tillsammans med svenska Saab (Spiegel, Zeit).

Tysklands mest realistiska reservplan, att ansluta sig till GCAP, Storbritanniens, Italiens och Japans program för sjätte generationens stridsflyg, är samtidigt osäker. Programmets övergångskontrakt på 686 miljoner pund löper ut den 30 juni, och London har ännu inte publicerat den försvarsutgiftsplan som krävs för långsiktig finansiering. BAE Systems har varnat för att mer än 4 000 ingenjörer kan omplaceras utan ett nytt kontrakt (National Security Journal). Tysklands huvudalternativ till ett eget stridsflygprojekt kan alltså vara hotat redan före sommaren.

Vem betalar, vem rycker på axlarna

EU-kommissionen tonade ned skadan. Talespersonen Thomas Reignier sade att upprustningsagendan "i allra högsta grad lever", och pekade på SAFE, EU:s planerade lånefacilitet på 150 miljarder euro för försvarsinvesteringar, som bevis (El Español). Kommissionens tanke är att Bryssel med billiga lån ska kunna pressa fram gränsöverskridande industrisamarbeten som företagen inte självmant bygger. FCAS visade gränsen för den modellen: pengar löste inte förtroendeklyftan mellan Dassault och Airbus, och SAFE innehåller ingen tydlig mekanism som hindrar samma mönster från att upprepas.

Belgiens premiärminister Bart De Wever kallade kollapsen "fullständig dumhet", driven av fransk-tysk "arrogans" (n-tv.de). Polen såg beskedet som en bekräftelse på den egna linjen: landets första F-35-plan landade på flygbasen Łask i maj, ett konkret exempel på att amerikanska inköp fungerar medan europeisk samutveckling fastnar (rp.pl).

Spanien tog den mest asymmetriska smällen. Indra, Spaniens nationella samordnare för FCAS, föll 4,2 procent på Madridbörsen dagen före det formella beskedet (Cinco Días). Försvarsminister Margarita Robles anklagade industrin för att sätta sina egna intressen över Europas säkerhet, men Spanien gick in som junior partner och hade begränsat inflytande över den fransk-tyska låsningen (Europapress).

En del återstår: det nätverkssystem som ska koppla samman flygplan, drönare och sensorer. Båda regeringarna har bekräftat att arbetet fortsätter, men styrningen ska avgöras först vid ett fransk-tyskt ministerråd den 17 juli (Tagesschau). Det finns ännu inga kontrakt eller någon finansieringsram.

Det parallella MGCS-programmet, Frankrikes och Tysklands nästa generations stridsvagn, har samlat på sig ett eget decennium av förseningar utan prototyper (Le Grand Continent). Tyskland måste nu välja mellan Team Gen 6, ett sent inträde i GCAP eller fler amerikanska F-35 som tillfällig lösning (Defense News). Inget av alternativen ger Europa ett sjätte generationens stridsflyg före 2050-talet.