Merz CDU under 5 procent

Friedrich Merz kristdemokrater föll enligt preliminära resultat under 5 procent i Mecklenburg-Vorpommern och blev tvåa i Berlin den 20 september (NDR, Deutschlandfunk). Merz kallade resultatet en »katastrof« och lovade att påskynda reformarbetet (Boursorama/Reuters). De dubbla motgångarna kan inte avsätta honom. Däremot kan de göra det svårare för regeringen att driva igenom europeiska åtaganden som kostar tyska väljare pengar.

Två protester, två riktningar

I Mecklenburg-Vorpommern ledde högernationalistiska AfD med omkring 38 procent, följt av SPD på cirka 35 procent. CDU fick bara omkring 4,9 procent. Om resultatet står sig innebär det att partiet för första gången stängs ute från ett tyskt delstatsparlament (NDR, Rostock Heute). SPD:s ministerpresident Manuela Schwesig väntas söka en koalition med mindre partier och därmed hålla både AfD och det försvagade CDU utanför delstatsregeringen.

I Berlin blev Die Linke största parti med omkring 25,5 procent och gick förbi CDU, som fick cirka 20 procent (Deutschlandfunk, Tagesschau). Enligt Tagesspiegel lockade Die Linke tidigare SPD-väljare, personer som tidigare avstått från att rösta och yngre berlinare. Partiet gick till val på att genomföra resultatet av Berlins folkomröstning 2021 om att socialisera stora bostadsbestånd. En vänsterledd koalition skulle ersätta den avgående CDU-ledda stadsregeringen och ändra Berlins politiska kurs.

Väljarna straffade de federala regeringspartierna för olika regionala problem, men den politiska mekanismen var densamma: väljarna hade alternativ på ytterkanterna och valde dem.

Därför sitter Merz kvar – och det som blir svårare

Tysklands grundlag gör det i praktiken mycket svårt att avsätta förbundskanslern utan att samtidigt utse en efterträdare. Förbundsdagen kan bara fälla en kansler genom att välja en ersättare i samma omröstning (Grundlagen, artikel 67). CDU/CSU och SPD har fortfarande 328 av förbundsdagens 630 mandat, tolv fler än vad som krävs för majoritet (Bundestag).

Delstatsvalen påverkar den federala lagstiftningen genom förbundsrådet, överhuset där varje delstatsregering röstar som ett block. Berlin har fyra röster och Mecklenburg-Vorpommern tre (Bundesrat). De sju rösterna räcker inte på egen hand för att bilda en blockerande minoritet. Men när koalitionspartier i en delstatsregering inte kan enas om en federal lag brukar delstaten avstå. För lagar som kräver förbundsrådets godkännande, däribland regler om skattefördelning, kostnader som läggs på delstaterna och vissa EU-relaterade åtgärder, fungerar en nedlagd röst i praktiken som ett nej (Bundestag, lagstiftningsprocessen).

En vänsterledd regering i Berlin skulle ersätta en regering som stött CDU:s prioriteringar. En SPD-ledd koalition i Mecklenburg-Vorpommern, sannolikt med partier till vänster om Schwesigs SPD, kan leda till att delstaten avstår i frågor där den nuvarande regeringen stött Merz. Ingen av förändringarna räcker för att på egen hand ändra den federala politiken. Tillsammans minskar de ändå kanslerns möjligheter att få igenom lagar i förbundsrådet.

EU-budgeten blir det första testet

Tysklands röster och vetorätt i Bryssel är oförändrade. EU-budgeten för 2028–2034, den fleråriga budgetramen, kräver enhälligt godkännande av medlemsländerna enligt artikel 312 i EUF-fördraget. Det är den tyska förbundsregeringen, inte Merz personligen, som fastställer förhandlingspositionen. SPD som koalitionspartner påverkar samtidigt vad regeringen kan ställa sig bakom.

Det är där valresultaten får betydelse. SPD:s generalsekreterare Lars Klingbeil sade att regeringen hade misslyckats med att övertyga väljarna om sitt reformprogram (AFP). Le Monde beskrev resultatet som ett historiskt nederlag för Merz parti. L'Opinion noterade att Merz trots motgångarna vidhöll att reformerna ska fortsätta. Ingen europeisk regering har offentligt kopplat valresultatet till en förändrad tysk förhandlingsposition. Den troliga begränsningen är inhemsk: CDU:s ledamöter i förbundsdagen, som själva står inför framtida val, kan bli mindre benägna att stödja ett större tyskt bidrag till EU-budgeten eller andra kostsamma åtaganden om väljarna redan straffar partiet för dess politik.

Valen förändrade inte Tysklands formella makt i EU. Däremot ökade de den inhemska politiska kostnaden för att använda den. Ingen koalitionspartner, partigrupp eller europeisk regering har ännu tvingat fram en kursändring. Men Merz har fått mindre utrymme att övertyga de egna leden om att impopulära europeiska åtaganden är värda priset.