Nato enas om femprocentsmål

Vad betyder det när alla Natoländer skriver under samma löfte, men inte är överens om vad löftet omfattar? Vid alliansens toppmöte i Ankara lovade samtliga 32 medlemsländer att lägga 5 procent av BNP på försvar senast 2035 (Nato, Euronews). Beslutet var enhälligt. Tolkningen av vad som får räknas in var det inte.

Varför siffran finns

Målet är ett svar på en varning. Inför toppmötet beskrev Natos generalsekreterare Mark Rutte problemet utan omsvep: USA planerar nu för konflikter också utanför Europa och har minskat sina bidrag till Natos styrkemodell, alliansens verktyg för att matcha militära förband mot tänkbara hot. Europeiska regeringar måste därför finansiera förmågor som de länge räknade med att Washington skulle stå för.

Femprocentsmålet gör den luckan till en budgetpost. Formeln, som lades fast vid toppmötet i Haag 2025, delas upp i 3,5 procent för kärnan i det militära försvaret och 1,5 procent för bredare försvars- och säkerhetsutgifter. I Ankara lades ytterligare ett krav till: nationella planer som Nato kan granska, med en översyn 2029. Däremot definierades inga följder för den regering som inte når målet.

Tre länder, tre definitioner

Litauen visar hur frågan ser ut från Natos östra gräns. President Gitanas Nausėda kom till Ankara med ett land som redan lägger 5,38 procent av BNP på försvar och med krav på ett tydligt amerikanskt åtagande för artikel 5, fördragets klausul om att ett angrepp på en allierad ska ses som ett angrepp på alla. Den litauiska regeringen fick ett konkret resultat: Natos baltiska incidentberedskap i luften klassas om till ett luftförsvarsuppdrag. Skillnaden är inte semantisk. Incidentberedskap handlar om övervakning och avvisning. Luftförsvar handlar om att kunna möta ett angrepp.

Spanien står i den andra änden. Premiärminister Pedro Sánchez avvisade öppet femprocentsmålet och hävdade att Nato bör bedöma faktisk militär förmåga, inte procentsatser. Hans regering anklagade Rutte för att försöka blidka Trump och försvarade Spaniens operativa bidrag som tillräckliga. Den öppna invändningen ger andra budgetpressade medlemsländer en möjlig modell: skriv under deklarationen, men bestrid senare vad den betyder.

Tyskland hamnar mellan dessa positioner. Förbundskansler Friedrich Merz har lovat att nå 3,5 procent i kärnförsvarsutgifter till 2029. Berlin redovisade rekordhöga försvarsutgifter på 124,7 miljarder euro, motsvarande 2,69 procent av BNP, en kraftig ökning men fortfarande långt under även kärnmålet. Tyska medier beskrev toppmötet både som en verklig säkerhetsförsäkran och som ett försök att hantera Trump. Bundeswehrs brister i materiel, beredskap och personal gör att avståndet mellan budgetrad och användbar militär förmåga fortfarande är stort.

Ett löfte utan sanktioner

Frankrike pekar på den fråga som utgiftsdebatten gärna passerar. Le Monde rapporterade att europeiska arméer blir starkare, men på splittrade och dåligt samordnade sätt. Le Figaro formulerade saken skarpare: Europa vill ha förutsägbarhet från Washington, men Washington är inte berett att ge den. Mer pengar inom Nato minskar inte automatiskt beroendet av USA.

Även artikel 5 är mindre automatisk än den ofta framställs. Washingtonfördraget säger att varje allierad ska vidta "sådana åtgärder som den anser nödvändiga", vilket lämnar både form och omfattning åt nationella beslut. Ankara skapade ingen kontrollmekanism för femprocentsmålet och inga sanktioner för länder som missar sina planer. Rutte kallade mötet ett "delivery summit". År 2029 får Nato se om medlemsländerna har köpt militär förmåga eller bara tid.