NATO väljer Saab före Boeing

Natos medlemsländer uppges förbereda ett byte av alliansens åldrande flygande övervakningssystem till flygplan byggda av svenska Saab. Det skulle bryta Boeings ställning som ensam leverantör till en av Natos mest känsliga gemensamma förmågor. Reuters rapporterade den 1 juli, med hänvisning till fyra källor, att beslutet väntas presenteras vid toppmötet i Ankara den 7–8 juli (The Print, GP). Varken Nato eller Saab har bekräftat något kontrakt. Om uppgifterna stämmer blir det första gången ett europeiskt lett system får bära Natos gemensamma flygburna radarförmåga, och därmed ändras också vilka bolag alliansens 32 medlemsländer lutar sig mot för en central militär funktion.

Så tappade Boeing kontraktet

Natos nuvarande flotta består av 14 E-3A AWACS-plan, i praktiken flygande radarstationer som kan upptäcka hot långt bortom räckvidden för markbaserade sensorer. De har opererat från Geilenkirchen i västra Tyskland sedan början av 1980-talet (NATO). Ett livstidsförlängningsprogram ska hålla dem i drift till omkring 2035, men flygplanen är redan långt äldre än vad konstruktionen ursprungligen var tänkt för.

Upphandlingen svängde snabbt. Nato valde Boeings E-7A Wedgetail i slutet av 2023, men därefter försökte Pentagon flera gånger avbryta sitt eget E-7-program. Därmed försvann den amerikanska beställningsvolym som hade gjort Natos val ekonomiskt rimligt (AeroTime, Straits Times). Utan amerikanska order att dela utvecklingskostnaderna med blev Boeingalternativet betydligt svagare.

GlobalEye, som nu uppges vara efterträdaren, är ett system för flygburen tidig varning och ledning. Det innebär långräckviddig radar, uppdragsdatorer och krypterade datalänkar monterade på ett flygplan, så att befälhavare, stridsflyg och luftvärnsenheter kan dela samma lägesbild över luftrum, sjöleder och rörelser på marken. Saab beskriver systemet som kapabelt att upptäcka lågt flygande hot som kryssningsrobotar och drönare (Saab).

Vem vinner, vem oroas

Medlemsländerna ser samma flygplan genom olika säkerhetspolitiska behov. Tyskland hyser den nuvarande AWACS-basen i Geilenkirchen. Det handlar om arbetstillfällen, invanda kommandokedjor och daglig operativ kontroll. Ett nytt system väcker därför frågan om basen behåller sin roll, eller om delar av verksamheten flyttas närmare de hot som radarn ska följa (t-online).

Polen och andra östliga allierade vill framför allt ha längre förvarningstid. Flygburen radar som kan upptäcka ryska drönare, aktivitet i Östersjön och hot från Kaliningrad svarar mot deras mest omedelbara säkerhetslucka (Interia).

För Sverige, som gick med i Nato först i mars 2024, skulle ett sådant kontrakt förändra positionen i alliansen. Sverige skulle inte bara vara en ny medlem som använder gemensam säkerhet, utan också en industrination som levererar en grundläggande del av Natos försvarsförmåga (Saab).

Europeisk självständighet med villkor

En del rapportering beskriver det väntade valet som att Europa bryter sig loss från amerikansk militärteknik. Så enkelt är det inte. GlobalEye är inte ett system frikopplat från nordamerikanska leverantörskedjor. Det kombinerar en svensk uppdragssvit med ett flygplansskrov från kanadensiska Bombardier (Behörden Spiegel).

Den kanadensiska kopplingen är dessutom större än själva flygplanet. Kanada har separat valt Saab för sin egen flotta i en affär värd över 5 miljarder kanadensiska dollar, vilket ger plattformen ännu ett fotfäste på Natormarknaden och större produktionsvolym (Army Recognition). Frankrike har redan beställt två GlobalEye-plan med option på ytterligare två, vilket gör Paris till en användare med direkt intresse av att systemet lyckas (ABC Nyheter).

Det rimliga autonomiargumentet är därför smalare än rubrikerna antyder. Ett europeiskt lett sensorsystem utanför Boeing skulle minska Natos beroende av en enda amerikansk leverantör för flygburen övervakning. Det förändrar däremot inte alliansens beroende av amerikanska system för tankflyg, femte generationens stridsflyg och satellitkommunikation (Army Recognition, Analisidifesa).

De avgörande frågorna ligger under flygplansmärket: vem som kontrollerar mjukvaruuppdateringarna, de krypterade datalänkarna, systemet för igenkänning av vän eller fiende och de långsiktiga underhållskontrakten. Innan Nato har avgjort de lagren är Saabvalet främst ett leverantörsbyte, inte ett bevis på operativ självständighet.