NATO stärker luftförsvaret i Baltikum

I 22 år har Natos baltiska flygövervakning varit en fredstida rutin. Stridsflyg från allierade länder har roterat in på baser i Litauen och Estland, lyft när ryska plan flugit utan transponder, identifierat dem visuellt och eskorterat bort dem. Vid veckans Natotoppmöte klassades uppdraget om till luftförsvar (LRT). Tysklands förbundskansler Friedrich Merz kallade beslutet en milstolpe, drivet av ryska provokationer (Bundesregierung). Men omställningen avgörs inte av vad den kallas på ett toppmöte, utan av vad som faktiskt ändras i luften över Baltikum.

Vad det gamla uppdraget kunde göra

De tre baltiska länderna saknar egna stridsflygplan. Deras luftrum skyddas därför helt av allierade förband som roterar in i fyramånadersperioder. Nato beskriver det hittillsvarande uppdraget som flygövervakning: upptäcka, avvisa, identifiera med blotta ögat och eskortera (NATO). Mot ett ryskt militärflygplan fungerar den kedjan. Mot en lågt flygande drönare eller en inkommande kryssningsrobot gör den det inte.

Luftförsvar inom Natos integrerade luft- och robotförsvar bygger på en annan logik. Ledningscentraler, sensorer, stridsflyg och markbaserade luftvärnssystem ska tillsammans kunna upptäcka och bekämpa drönare, robotar och flygplan (NATO IAMD). Skillnaden mäts i beslutstid. I vissa lägen handlar det om sekunder.

I maj sköt ett rumänskt F-16-plan, på baltiskt rotationsuppdrag, ned en drönare i estniskt luftrum. Det var uppdragets första nedskjutning på mer än två decennier (Romania Insider, defence-industry.eu). Några dagar senare krävde de tre baltiska presidenterna gemensamt att uppdraget skulle uppgraderas till luftförsvar. Nato har inte klargjort om nedskjutningen byggde på ändrade insatsregler eller på ett enskilt tillstånd. Händelsen visade ändå problemet: ett uppdrag konstruerat för att eskortera flygplan hade börjat användas för att bekämpa drönare.

Var ordern skulle komma ifrån

Estlands tidigare flygvapenchef Jaak Tarien sade till ERR att den praktiska vinsten ligger i en tydligare fredstida befälskedja: vem som ser hotet, vem som klassificerar det och vem som ger order om bekämpning (ERR). Den kedjan går genom CAOC Uedem, Natos norra flygoperationscentral i Tyskland, som leder allierad flygverksamhet från Arktis till Alperna (CAOC Uedem).

I praktiken kan det se ut så här: en baltisk radaroperatör upptäcker en oidentifierad drönare. Spåret skickas till Uedem. En officer där måste avgöra om det finns stående mandat att beordra nedskjutning. I den gamla flygövervakningsmodellen var svaret i grunden detsamma varje gång: skicka upp flyg och titta. Luftförsvar kräver ett snabbare svar.

Nato övar redan delar av den här strukturen. I juni deltog stridsflyg, markbaserat luftvärn och Natos luftburna radar i övningar över både Östersjö- och Svartahavsområdet (IRIA, defence-industry.eu). Natos planerade köp av Saabs GlobalEye, ett luftburet spanings- och ledningsflygplan, riktas just mot lågt flygande hot som markradar har svårt att fånga (GP). Delarna finns alltså. Den öppna frågan är om de ska verka med stående mandat, eller fortsatt kräva tillstånd från fall till fall.

Vad Nato inte har visat

Ingen av de granskade källorna bekräftar de förändringar som skulle göra den nya beteckningen operativt avgörande: nya fredstida insatsregler, slopat krav på visuell identifiering, permanent markbaserat luftförsvar i Baltikum eller förhandsdelegerat mandat som låter en CAOC-officer beordra nedskjutning utan att först ringa en nationell huvudstad. Tarien påpekade att de känsliga detaljerna sannolikt förblir hemliga. Det är rimligt för insatsregler. Det är svårare att motivera när frågan gäller om luftvärnsbatterier faktiskt finns på plats i Baltikum.

Ryska drönarflygningar över allierat territorium har prövat just denna lucka. En rapport från IISS beskrev dem som spaning genom stridskontakt: tester av hur lång tid Nato behöver för att gå från upptäckt till beslut om eld (Forsal). Den polska försvarsdebatten landar i samma slutsats från materielsidan. Snabbare beslut betyder lite utan batterier, sensorer och ammunition som kan omsätta dem i handling (Defence24).

Nato har gjort den politiska uppgraderingen. Den rumänska nedskjutningen i maj visade att den gamla modellen redan hade börjat spricka. Nu ligger bevisbördan hos CAOC Uedem och de allierade regeringar som bidrar med flygplan och luftvärn: system på plats där de kan visas, stående regler där de behövs och en doktrin som inte låter en pilot lösa ett robotproblem med ögonmått.