Nausėda vill häva Litauens kärnvapenförbud

Artikel 137 i Litauens konstitution gör två saker: den förbjuder massförstörelsevapen på litauiskt territorium och förbjuder utländska militärbaser. President Gitanas Nausėda vill stryka hela artikeln. Efter ett möte med ledarna för parlamentets partigrupper den 2 juli sade han att nästan alla var överens om att bestämmelsen har spelat ut sin roll. Hans linje är inte att justera texten, utan att ta bort den.

Att ändra Litauens konstitution kräver två separata omröstningar i Seimas, landets parlament. Vid båda tillfällena krävs minst 94 av 141 ledamöter, och omröstningarna måste ligga minst tre månader från varandra. Regeringskoalitionen har 75 mandat. Att partiledare är positiva i princip är en sak. Att samla konstitutionell majoritet två gånger är något annat.

Klausulen som hamnar i skymundan

Det mesta av uppmärksamheten riktas mot kärnvapenförbudet. Men artikel 137 förbjuder också utländska militärbaser, samtidigt som Litauen redan tar emot omfattande allierad närvaro. Tyskland planerar att stationera en brigad på omkring 5 000 soldater i landet före slutet av 2027. De senaste Natoövningarna har dessutom fört in flera tusen soldater till på litauiskt territorium.

Artikel 137 skrevs 1992 för att säkra att sovjetiska styrkor lämnade landet. Texten har inte ändrats, men verkligheten runt den har gjort det. Det finns ingen offentlig juridisk förklaring som klargör om roterande allierade förband ska betraktas som något annat än permanenta "utländska militärbaser", eller om den praktiska säkerhetspolitiken helt enkelt har sprungit ifrån konstitutionens ordalydelse. Om artikeln stryks försvinner den oklarheten. Samtidigt har Litauens ledning inte offentligt hävdat att den nuvarande formuleringen skapar konkreta operativa problem.

Juridiskt utrymme, inte kärnvapen

Tillförordnade försvarsministern Robertas Kaunas beskrev förändringen som ett sätt att säkerställa att Litauen kan använda hela Natos förmågebredd. Nausėda sade samtidigt att det inte finns några omedelbara planer på att lagra kärnvapen i Litauen och att landet fortsatt skulle följa icke-spridningsavtalet, det globala avtal som begränsar innehavet av kärnvapen till fem erkända kärnvapenstater.

Att ta bort en konstitutionell spärr öppnar inte i sig för kärnvapenbasering. Flera andra lås finns kvar. Natos kärnvapendelning bygger på att USA behåller kontrollen över vapnen, att värdländer har flygplan som kan bära dem, utbildade besättningar och planering på alliansnivå. I dag finns sådana arrangemang bara i ett litet antal västeuropeiska länder.

En förflyttning österut skulle kräva härdade förvaringsanläggningar, ombyggda baser, amerikansk certifiering av flygbesättningar för hantering av kärnvapen och en kommandokedja för vem som får besluta om användning. Sådan infrastruktur byggs inte snabbt. Något verifierat beslut från USA eller Nato om att placera kärnvapen i Litauen har inte blivit känt.

Litauen är inte ensamt

Finland avskaffade sitt eget kärnvapenförbud den 17 juni genom en parlamentsomröstning med 125 röster mot 61. Finska företrädare betonade att det inte fanns några planer på basering i fredstid. Debatten i riksdagen visade ändå en verklig oenighet om huruvida borttagna juridiska hinder stärker avskräckningen eller främst riskerar att utlösa motåtgärder utan att skapa användbar militär förmåga.

I Polen har chefen för den nationella säkerhetsbyrån sagt att inträde i Natos kärnvapendelning är en reell möjlighet, och att samtal med Washington planeras. Rzeczpospolita placerade Litauens initiativ i ett bredare tryck från Natos östra flank för likvärdig avskräckningsstatus. Men en utvidgning av kärnvapendelningen skulle kräva beslut i Natos Nuclear Planning Group, alliansens organ för kärnvapenfrågor, inte bara ändringar i nationell lag.

Litauens argument är lätt att förstå: en Natostat vid frontlinjen mot Ryssland vill inte på förhand utesluta alliansens handlingsalternativ i en kris. Motargumentet är lika konkret: juridisk möjlighet utan infrastruktur, flygplan, utbildade besättningar och ett amerikanskt beslut om utplacering är politisk signalering, inte militär förmåga. Om en strykning av artikel 137 ändrar Natos faktiska hållning, eller bara Litauens juridiska språk, avgörs både av rösterna i Vilnius och av beslut som ingen allierad huvudstad ännu har offentliggjort.