Neutrala Irland tar EU:s försvarsagenda

Den 1 juli tog Irland över det roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Under sex månader leder Dublin ministermöten, sätter dagordningar och skriver kompromisstexter för EU:s 27 medlemsländer (rådet).

Tre frågor kommer att dominera halvåret: försvarsutgifter, stödet till Ukraina och nästa fleråriga budgetram, alltså EU:s sjuårsbudget för 2028–2034 (European Movement Ireland). Irland kan styra i vilken ordning frågorna tas upp och hur texterna formuleras. Landet kan däremot inte bestämma utgången.

Begränsningarna är inbyggda i fördragen. Utrikespolitiken leds av EU:s höga representant, unionens utrikespolitiska chef, inte av det roterande ordförandeskapet (utrikesrådet). EU-kommissionen, unionens verkställande organ, har fortsatt ensamrätt att lägga fram lagförslag (kommissionen). Stats- och regeringscheferna, samlade i Europeiska rådet, anger den strategiska riktningen (Europeiska rådet). Skillnaden mellan vad Irland kan leda och vad Europa måste avgöra sätter ramen för de kommande sex månaderna.

Vad ordförandelandet faktiskt gör

Ordförandeskapet leder möten i nio av de tio politikområden där EU:s ministrar samlas. Utrikesfrågorna är undantaget. Dublins verkliga inflytande ligger i arbetet under ytan. När ett förslag om försvarsfinansiering når rådet skriver Irlands förhandlare kompromisstexten, ordnar diskussionen och avgör när en låst fråga ska lyftas till ministrarna för ett politiskt beslut.

Det är mer betydelsefullt än det kan låta. Ett skickligt ordförandeskap kan flytta förhandlingar flera månader framåt. Ett passivt kan låta dem fastna. Dublin har beskrivit halvåret som ett stort nationellt ansvar. RTÉ påminde samtidigt om gränsen: Irland förväntas driva EU:s gemensamma arbete framåt, inte behandla irländska utgångspunkter som standardläge för europeisk försvarspolitik.

Hur huvudstäderna ser på Dublin

Irlands militära neutralitet hindrar inte landet juridiskt från att leda ordförandeskapet. Den väcker däremot en politisk fråga om trovärdighet, och svaret skiljer sig mellan huvudstäderna.

I Rumänien har invändningen formulerats tydligast. Enligt HotNews är Irland en av EU:s svagaste militärmakter och tar nu över under ett halvår som präglas av försvar och Ukraina. Adevărul noterade att ordförandeskapet organiserar rådets arbete, inte bestämmer politiken. Oron i östra EU, synlig i både rumänsk och polsk press, är att ett neutralt ordförandeland kan späda ut kompromissformuleringar när andra medlemsländer vill se snabbare beslut.

Polen ser på konkreta leveranser: EU:s föreslagna instrument för försvarsfinansiering, nya sanktioner mot Ukraina och budgetkonflikten mellan nettobetalare, alltså länder som betalar in mer till EU-budgeten än de får tillbaka, och medlemsländer som vill öka säkerhetsutgifterna (Euronews PL). Warszawa vill ha resultat, inte försäkringar.

Tyskland ser framför allt halvåret som en budgetförhandling. Berlin driver på för stora nedskärningar i nästa långtidsbudget, samtidigt som landet motsätter sig samma återhållsamhet i den egna upprustningen (Berliner Zeitung, Bundestag). Irland måste försöka medla mellan tysk budgetdisciplin och andra huvudstäders krav på sammanhållningsmedel, jordbruksstöd och försvarsinvesteringar.

Budgeten är den svåraste förhandlingen eftersom den fleråriga budgetramen kräver enhällighet. Varje medlemsland kan stoppa uppgörelsen. Därför får Irlands kontroll över tidtabell och formuleringar verklig betydelse, även om Dublin inte kan tvinga fram ett beslut. För sanktioner, som antas med kvalificerad majoritet där större länder väger tyngre och inget enskilt land har veto, är ordförandelandets inflytande svagare. Där avgör rösterna mer än textarbetet.

Frankrike pekar på en annan komplikation. Ouest-France beskrev Irland som ett "skatteparadis för techjättar" som nu ska bidra till att reglera dem. Dublin är europeiskt huvudkontor för flera stora amerikanska teknikbolag, samtidigt som landet leder rådets förhandlingar om digitalpolitik och handel. När relationen mellan EU och USA pressas av både tullar och teknikinvesteringar leder Irland samtal där landet har tydliga ekonomiska intressen.

Provet fram till december

Irlands ordförandeskap kommer att bedömas efter om Dublin kan omvandla splittrade nationella positioner till texter som ministrarna accepterar. Kan Irland få fram en budgetram som tillgodoser tysk budgetförsiktighet, östeuropeiska säkerhetskrav och sydeuropeiska behov av sammanhållningsstöd? Kan landet hålla förslag om försvarsfinansiering och sanktionspaket i rörelse, samtidigt som det hanterar sin egen neutralitet och sina ekonomiska band?

Ordförandeskapet ger mäklarens makt, inte befälhavarens. Om den räcker avgörs av vad Irland lägger på bordet när ministrarna sätter sig ned.