Nicosia kopplar Turkiets €150bn-fond till återförening

Visumfrihet, ett moderniserat handelsavtal, migrationssamarbete och tillgång till en försvarsfond på 150 miljarder euro: EU har flera eftergifter att erbjuda Turkiet. Cypern vill att samtliga knyts till framsteg i frågan om öns återförening. Kravet nådde Bryssel i helgen, när FN:s Cypernsändebud Maria Angela Holguin kom dit för att pröva vad EU är berett att lägga på bordet (Cyprus Mail, Philenews).

Holguin har under tre veckor rest mellan Nicosia, Ankara och Aten inför en möjlig ”fem plus ett”-konferens: de två cypriotiska befolkningsgrupperna, Grekland, Turkiet och Storbritannien, med FN-chefen António Guterres som ordförande. FN äger förhandlingsformatet. Men de incitament som kan påverka Turkiet finns i Bryssel, och frågan om de ska kopplas till Cypern delar EU:s huvudstäder.

Vad Bryssel kan hålla inne

EU:s hävstång mot Turkiet består av fyra delar. Den första är handel: en modernisering av tullunionen som reglerar varuflöden utan tullar. Den andra är resor: viseringsfrihet för turkiska medborgare, en process som fortfarande är ofullbordad efter år av ouppfyllda krav (Europeiska kommissionen). Den tredje är migration: fördjupat samarbete om flyktinghantering. Den fjärde är försvar: möjlig tillgång till SAFE, EU:s nya instrument för försvarsinvesteringar med upp till 150 miljarder euro i lån, som antogs i maj 2025 (Europeiska unionens råd). Länder utanför EU kan bara få tillgång till SAFE efter godkännande i rådet, vilket innebär att varje medlemsstat kan invända.

Åtta kapitel i Turkiets sedan länge fastlåsta medlemskapsprocess, alltså de steg ett kandidatland måste klara av för att kunna gå med i EU, är fortsatt frysta tills Ankara utvidgar sitt tullavtal till att omfatta Cypern (Europeiska kommissionen). Villkoren för att hålla inne förmåner finns redan. Frågan är om någon använder dem.

Nicosia drar i spaken

Cyperns president Nikos Christodoulides ägnade juni åt att försöka göra just det. Han träffade Europeiska rådets ordförande António Costa för att driva på för en EU-roll i FN-processen. Utrikesminister Constantinos Kombos beskrev enligt Proto Thema en medveten ”sammankoppling” mellan EU:s Turkietärenden och förhandlingsspåret om en lösning på Cypernfrågan.

Den juridiska öppningen finns. I april 2024 enades EU:s ledare om att närmandet till Turkiet ska vara ”stegvist, proportionerligt och reversibelt” (Europeiska rådet). Formuleringen gör det möjligt för en medlemsstat att bromsa ett Turkietrelaterat ärende med hänvisning till att villkoren inte är uppfyllda. Cypern tänker använda den möjligheten.

Frankrike stärkte Nicosias position i början av juni genom att underteckna ett avtal om försvarssamarbete med Cypern, vilket fördjupar den militära närvaron i östra Medelhavet. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan protesterade offentligt (Arab News). Paris behandlar Cypern som en säkerhetspartner. Nicosia försöker omvandla det partnerskapet till politisk tyngd i Bryssel.

Huvudstäderna som behöver Ankara

Alla regeringar vill inte att EU:s erbjudanden till Turkiet ska bindas till Cypernfrågan. Tyskland behöver Ankara för migrationshantering, Natokoordinering och stabilitet i Mellanöstern (Bundesregierung). Berlin kritiserar Turkiet i frågor om internationell rätt, men vill inte frysa samarbetet över hela linjen (taz). Italien har energi- och säkerhetsintressen i Medelhavet som gör Turkiet relevant, och motsätter sig att varje EU-ärende med Ankara blir gisslan i återföreningssamtalen.

Splittringen är inbyggd i sakfrågan: de länder som driver hårdast villkor för Cypern är inte de som är mest utsatta om samarbetet med Turkiet försämras.

Turkiets svar: inget

Ankaras offentliga linje går på tvärs med FN:s grundmodell om en bizonal och bikommunal federation, alltså en stat som delas av två befolkningsgrupper. Turkiets försvarsministerium håller fast vid att endast en tvåstatslösning fungerar (Proto Thema). Utrikesministeriet kallar försök att kringgå turkcyprioternas rättigheter ”oacceptabla” (Hürriyet Daily News). När Turkiet uteslöt Cypern från förberedande möten inför klimattoppmötet COP31 tillrättavisade EU-ministrar Ankara, en påminnelse om att erkännandefrågan följer varje bilateralt ärende (Internazionale/Reuters).

Ingen auktoritativ turkisk företrädare har sagt vilken EU-förmån Ankara skulle vara berett att byta mot rörelse i återföreningsfrågan.

Cypern tar över det roterande ordförandeskapet i EU:s råd senare i år, vilket ger Nicosia kontroll över dagordningar för möten om försvar, migration och EU:s södra grannskap. Dagordningsmakt spelar roll: Cypern kan avgöra vad som diskuteras och när. Däremot kan landet inte tvinga fram omröstningar eller köra över andra regeringar. FN:s säkerhetsråd behandlar Cypern den 16 juli (Cyprus Mail). Holguin återvänder till ön i början av juli.

FN äger förhandlingsbordet. EU äger incitamenten runt det. Cypern försöker foga ihop dem, men konstruktionen håller bara om Turkiet bedömer att erbjudandet är värt priset.