Första Nord Stream-rättegången kan lämna ordergivaren okänd

På onsdag den 14 oktober inleds den första rättegången mot någon som anklagas för att ha deltagit i sabotaget mot Nord Stream-ledningarna 2022, i en domstol i Hamburg (Hamburg court, dpa via Die Zeit). Den tilltalade är en ukrainsk arméofficer som identifieras som Serhii K. Han åtalas för krigsbrott. Domarna kan pröva hans skuld utan att slå fast vem som i så fall gav ordern.

Åklagarnas bild av händelseförloppet

Tysklands federala åklagare hävdar att K. hjälpte till att leda en grupp som seglade från den tyska ön Rügen på en chartrad yacht. Enligt åklagarna fäste gruppen tidsinställda sprängladdningar vid ledningarna nära Bornholm före explosionerna den 26 september 2022 (Federal Court of Justice).

Åklagarna hävdar också att han agerade på uppdrag av statliga organ i Ukraina. I sitt offentliga meddelande namnger de varken något ministerium eller någon tjänsteman (federal prosecutors).

Inget erkännande har offentliggjorts. Målet bygger främst på reseregistreringar. När Tysklands högsta brottmålsdomstol i december 2025 beslutade att K. skulle sitta kvar i häkte hänvisade den till polska gränsdata, ett pass med falskt namn men K:s fotografi och sakkunnigas jämförelse av bilder (ruling).

Hans advokater bestrider att uppgifterna placerar honom ombord. ZDF rapporterar att inga fingeravtryck eller DNA-spår binder honom till båten. En av advokaterna återger K:s uppgift om att han befann sig i Ukraina vid tillfället (ZDF).

Om rörledningarna var ett tillåtet mål

Försvaret har ett alternativt argument som går till kärnan i åtalet. Enligt krigets lagar kan ett angrepp på ett civilt objekt, alltså egendom utan militär funktion, utgöra krigsbrott. Ett angrepp på ett militärt mål behöver däremot inte göra det. Åtalet mot K. förutsätter därför att Nord Stream räknas som ett civilt objekt.

Hans advokater frågar om ledningar som gav Ryssland inkomster under invasionen kunde ha varit ett lagligt mål. Tysklands högsta brottmålsdomstol avvisade argumentet när den prövade häktningen. Den slog fast att indirekta gasintäkter inte gjorde ledningarna till militära mål (Federal Court of Justice).

Vad domen inte behöver avgöra

Domstolen i Hamburg prövar K., inte Ukraina. Den 30 september avslog domarna rörledningsoperatörernas begäran om att få delta i målet som medparter (privata parter som vid sidan av åklagaren har egna processuella rättigheter). De motiverade beslutet med att rättegången gäller den tilltalades eget agerande och skuld, inte ska förbereda eventuella ryska skadeståndskrav mot Ukraina (Hamburg court).

Uppgifter om vem som gav ordern kan ändå komma fram under rättegången. Journalister som gått igenom åtalet beskriver avlyssnade samtal från K:s tid i italienskt häkte. Där ska han ha antytt att han inte agerade ensam och känt sig övergiven av Kyiv (ARD-led investigation).

Kyivs offentliga hållning är mer avgränsad än ett kategoriskt förnekande. Den 9 juli sade Ukrainas riksåklagare att landets egen utredning inte hade funnit några belägg för statlig inblandning och föreslog en gemensam utredning med Tyskland (Reuters).

Explosionerna stoppade inte gasleveranserna till Europa, eftersom Nord Stream 1 redan hade slutat leverera i början av september 2022 (Federal Network Agency). Den rättsliga betydelsen i Europa märks i hur två andra EU-länder har hanterat en andra misstänkt.

Tyskland vill få en misstänkt dykare, Volodymyr Zhuravlov, överlämnad med stöd av en europeisk arresteringsorder (EU:s verktyg för att göra överlämningar av misstänkta mellan medlemsländer nästan rutinmässiga). I oktober 2025 vägrade en domare i Warszawa att lämna ut honom. Domaren ansåg att ett förmodat ukrainskt angrepp mot en angripande stats infrastruktur kunde vara en legitim statshandling snarare än ett brott att lagföra. Premiärminister Donald Tusk hade redan sagt att en överlämning inte låg i Polens intresse (PAP).

Kroatien valde en annan linje. En panel med tre domare godkände överlämningen av Zhuravlov den 18 september, men ett överklagande pågår (HRT, tportal).

Ingen av domstolarna prövade om sabotaget var ett brott. De tog bara ställning till om en misstänkt skulle överlämnas, och det kroatiska beslutet kan fortfarande upphävas. En polsk domare bedömde därmed som potentiellt legitimt det som tyska åklagare åtalar som krigsbrott. Alla regeringar med undervattenskablar och rörledningar har skäl att följa vilken syn Hamburgs domare lägger till grund.

Fäller domarna K. för krigsbrott har de slagit fast att en ukrainsk officer angrep civil infrastruktur i strid med krigets lagar. En sådan dom kan meddelas även om den påstådda statliga styrningen förblir outredd. Frågan om vem som låg bakom hamnar hos Tysklands federala åklagare, som har hävdat att det fanns en uppdragsgivare utan att säga vem, och Ukrainas riksåklagare, vars myndighet säger sig inte ha funnit någon.