Pentagon drar ubåtar från NATO

USA har meddelat sina Natoallierade att landet helt slutar ställa ubåtar till alliansens förfogande, minskar sitt stridsflygsåtagande med en tredjedel och halverar poolen av strategiska bombflygplan. Pentagons sändebud Alexander Velez-Green presenterade siffrorna vid en sluten genomgång på Natos högkvarter förra veckan (Defense News, El País). Washington vill att de europeiska länderna ska redovisa hur luckorna ska fyllas i början av juni.

Kryphålet som kongressen inte når

Neddragningen går via Nato Force Model, NFM, det hemliga register där medlemsländer i förväg anger vilka militära resurser som kan sättas in på tre olika beredskapsnivåer vid kris. USA drar inte hem trupper från Europa. Däremot tas det formella löftet bort om vilka förstärkningar som skulle komma vid krig (Stars and Stripes).

Kongressen kan försöka stoppa ett amerikanskt utträde ur Nato. Den kan också sätta lagstadgade golv för hur många amerikanska soldater som ska finnas i Europa. Men NFM-åtaganden ligger inom den verkställande maktens sekretessbelagda handlingsutrymme och regleras inte av någon särskild lag (Military Times). Pentagon kan därmed försvaga Natos krisrespons utan en enda omröstning i Capitolium.

Elbridge Colby, biträdande försvarsminister med ansvar för policy och den person som driver omläggningen, har uttryckt linjen öppet: de europeiska allierade är "substantially more powerful than Russia and should take primary responsibility for their own conventional defense" (war.gov). Den amerikanska prioriteringen är att frigöra resurser för en möjlig konflikt med Kina.

Vad pengar inte hinner köpa

International Institute for Strategic Studies bedömer att det skulle kosta ungefär 1 biljon dollar under 25 år att ersätta USA:s konventionella kapacitet inom Nato (The National News). Kielinstitutet sätter den kortsiktiga nivån till 50 miljarder euro per år i ytterligare samordnade försvarsutgifter (Meta-Defense). De svåraste bristerna handlar ändå mindre om budgetramar än om teknik, produktionstid och fysisk kapacitet.

Bara USA använder EA-18G Growler, flygplanet som stör ut fiendens radar så att attackflyg kan överleva i ett omstritt luftrum. Europa har inget jämförbart system. Utan Growler möter europeiskt stridsflyg ryska S-400- och S-500-luftvärn med radarnät som det inte kan trycka ned på samma sätt (RUSI).

Atomdrivna attackubåtar skapar samma typ av beroende. Amerikanska Virginiaklassubåtar kan ligga under vatten i princip obegränsat och avfyra kryssningsrobotar dolt på avstånd över 1 500 kilometer. Europeiska dieselelektriska ubåtar måste gå upp till ytan eller snorkeldjup med 24–72 timmars mellanrum. Bara Frankrike och Storbritannien har atomdrivna attackubåtar, och den brittiska beredskapen är svag: i mars 2026 var endast en av fem Astuteklassubåtar operativt utplacerad (19FortyFive).

Samma mönster finns inom lufttankning. USA har över 400 tankflygplan. De europeiska Natoländerna har tillsammans omkring 50–60 (Defense News).

Tretton europeiska länder har köpt F-35, delvis som en försäkring om fortsatt amerikansk närvaro. Men F-35 byggdes för att flyga i ett amerikanskt stridsledningssystem med Awacs, alltså flygburen radar, Growlerplan och tankflyg. Utan det systemet blir de europeiska F-35-planen femte generationens flygkroppar utan femte generationens stödstruktur (RUSI).

Den industriella väggen

Den europeiska produktionen av stridsflyg väntas nå omkring 72 plan per år 2030, räknat på Eurofighter-, Rafale- och Gripenlinjerna tillsammans. IISS bedömer att Europa behöver ytterligare 400 taktiska stridsflygplan, vilket motsvarar mer än fem års produktion på högsta takt och utan någon export. Frankrikes parlament har godkänt ytterligare 36 miljarder euro i militära utgifter till 2030 (Le Monde), men Rafalelinjen är redan fulltecknad med exportorder och de franska atomubåtarna är nationella strategiska tillgångar, inte resurser som kan läggas i en Natopool (IFRI).

Trycket märks först i länderna närmast Ryssland. Polen lägger 4,81 % av BNP på försvaret, den högsta andelen i Nato, men saknar ubåtar och landets F-35-plan väntas inte nå full kapacitet förrän 2030 (Bankier.pl). Finlands försvarsminister Antti Häkkänen kallade läget "a serious moment for Europe" (IS.fi).

Natos generalsekreterare Mark Rutte beskrev omsvängningen som väntad: "Everybody knew this was happening" (NATO). Norge markerade mot takten och efterlyste en övergång "in a structured manner" (Le Monde). Vid Natotoppmötet i Ankara den 7–8 juli ska den nya ansvarsfördelningen formaliseras. Sårbarheten sträcker sig åtminstone till 2030. Ett politiskt åtagande kan ändras på några veckor; en ubåt tar omkring ett decennium att bygga.