PiS kopplar Ukraina till Volhynien

Polens största oppositionsparti PiS, Lag och rättvisa, har flyttat minnet av krigstidens massmord i Volynien från historiedebatten in i EU:s anslutningsprocess. Där har varje medlemsland flera möjligheter att stoppa eller fördröja Ukrainas väg mot medlemskap.

Jarosław Kaczyński, PiS-ledaren, hävdar att Ukraina inte kan gå med i EU så länge landet tolererar vad han beskriver som glorifiering av Stepan Bandera, den ukrainske nationalistledaren från krigstiden som förknippas med massmord på polacker. Przemysław Czarnek, parlamentsledamot för PiS, har aviserat ett resolutionsförslag som formellt säger nej till ukrainskt EU-medlemskap med detta som grund (RMF24).

Klagomålet är inte uppdiktat. Under 1943 och 1944 dödade ukrainska nationalistiska formationer tiotusentals polska civila i Volynien, ett område som i dag ligger i västra Ukraina. Familjer brändes inne i hem och kyrkor. För många polacker är detta fortfarande en öppen fråga: kroppar har inte grävts upp och identifierats, och Ukrainas offentliga hyllningar av Bandera som nationalhjälte river upp såret vid varje årsdag. PiS gör nu detta sår till ett villkor för Ukrainas EU-medlemskap.

Varför vetorätten spelar roll

Enligt artikel 49 i EU-fördraget kräver ett nytt medlemskap enhälligt godkännande i rådet, där medlemsländernas regeringar röstar, och ratificering i varje nationellt parlament (EUR-Lex, Council). Förhandlingarna delas dessutom upp i tematiska block, så kallade kluster, som medlemsstaterna måste godkänna både när de öppnas och när de stängs. Polen kan därför hålla inne sitt samtycke flera gånger, långt innan ett slutligt anslutningsfördrag når sejmen.

EU-kommissionens metod för utvidgningen gör också goda grannrelationer politiskt relevanta (European Commission). Det är inget bindande juridiskt krav i sig, men det ger varje medlemsland ett EU-språk för att klä en bilateral konflikt som en europeisk principfråga.

Ungern har redan visat hur mekanismen fungerar. Budapest tillät förberedande arbete kring ett ukrainskt anslutningskluster, men betonade att förberedelser inte är detsamma som att klustret öppnas, eftersom senare steg fortfarande kräver enhällighet (Világgazdaság, Euronews). Ungerns invändning gäller något annat, minoritetsspråk i Transkarpatien, men metoden är densamma: enhällighetskravet gör en nationell konflikt till en europeisk grind.

Vem betalar

PiS vinner på hemmaplan. Genom att knyta krigsminnet till EU-anslutningen pressar partiet premiärminister Donald Tusk in i ett svårt läge: antingen framstå som svag i frågan om polska offer, eller riskera att spräcka stödet för Ukraina. Tusk har varnat oppositionen för att "leka med elden" (Respublika). Den större risken är att krav på gravöppningar och respekt för offrens värdighet blir partigemensam linje i Warszawa. Då kan ett oppositionsutspel förvandlas till ett varaktigt hinder för Ukrainas medlemskapsprocess.

Ukraina bär den tyngsta kostnaden. Landets EU-väg är redan långsam och belastas nu av en konflikt som är äldre än unionen själv. Tysk rapportering har lyft "associerat medlemskap" som ett sätt att ge Ukraina ekonomisk integration innan fullt medlemskap kan lösas politiskt (Euronews DE). Den återupplivade Weimartriangeln, det diplomatiska formatet mellan Berlin, Paris och Warszawa, kan hantera delar av politiken. Den kan däremot inte skriva om fördragets krav på enhällighet (IPG Journal).

Litauisk analys har beskrivit sammanstötningen som farlig just därför att den kommer samtidigt som Polen, Litauen och Ukraina försöker hålla ihop mot Ryssland (LRT). Enligt LRT har Ukrainas underrättelsechef Budanov anklagat Polen för att förbereda "en hel rad omogna handlingar" för att trappa upp konflikten. Det visar att Kyiv ser detta som ett strategiskt hot, inte som ett parlamentariskt sidospår.

Det avgörande valet för Tusk

Polen har inte blockerat Ukraina. PiS sitter inte i regering. Vetot är möjligt, inte använt. Men EU:s utvidgningssystem gör att bilaterala konflikter kan bli EU-villkor så snart ett medlemsland formulerar sina krav med ord som värden och rättigheter. Polens sak är starkast när den gäller gravöppningar och offrens värdighet. Den är svagast när den kräver att Ukraina ska anta Polens föredragna nationella berättelse.

Tusk måste nu avgöra om han ska hålla tillbaka PiS upptrappning eller göra delar av den till Polens officiella linje. Om han väljer det senare blir Ukrainas EU-väg gisslan hos nationell minnespolitik runt om i Europa, styrd av historiska oförrätter snarare än av de kriterier som Bryssel har byggt anslutningsprocessen kring.