Polen får EU-lån till försvar

EU:s största finansieringsverktyg för försvar har börjat betala ut pengar. De första resultaten blev inte riktigt vad Paris hade räknat med. SAFE (Security Action for Europe) gör det möjligt för EU att låna upp till 150 miljarder euro på kapitalmarknaden och sedan låna vidare till medlemsländer som köper försvarsmateriel (Europeiska kommissionen, förordning 2025/1106). Tanken var att EU:s gemensamma upplåning skulle styras mot europeisk försvarsindustri. Men ursprungsreglerna ser nu ut att slå mot Frankrike, som drev på för dem, medan snabbare länder på östra flanken får de största lånen.

Så fungerar ursprungsregeln – och vem den träffade

SAFE är inget bidrag. Medlemsländerna lämnar in nationella investeringsplaner för försvaret. Rådet, där regeringarna sitter, godkänner planerna och behåller därmed den politiska kontrollen hos huvudstäderna. Därefter skriver kommissionen låneavtal och betalar ut pengarna i etapper.

Den centrala begränsningen är att minst 65 procent av värdet i ett kontrakt som finansieras med SAFE måste komma från EU:s inre marknad, EES-Efta-länderna eller Ukraina. Innehåll från länder utanför EU får uppgå till högst 35 procent (förordning 2025/1106, BSS). Om ett projekt passerar den gränsen krävs ett särskilt arrangemang med det berörda tredjelandet, godkänt av samtliga 27 regeringar.

Frankrike drev på för dessa begränsningar. Problemet är att europeisk försvarsproduktion inte följer EU:s juridiska gränser. MBDA, som tillverkar kryssningsroboten Storm Shadow/SCALP, är ett fransk-brittisk-italienskt bolag. Projekt där MBDA ingår kan därför innehålla tillräckligt mycket brittiskt innehåll för att hamna över tröskeln. Enligt pressuppgifter med Financial Times som källa begärde Frankrike 16,2 miljarder euro men skrev avtal om 15,1 miljarder euro. Skillnaden på omkring 1,1 miljarder euro kopplas i rapporteringen till brittiskt innehåll som inte klarade reglerna (Upday). Någon offentlig kommissionshandling bekräftar inte neddragningen rad för rad, så sambandet är rimligt men inte officiellt verifierat.

Polen går först och är med överallt

Polen rör sig i motsatt riktning. Warszawa blev först med att skriva under ett SAFE-avtal och säkrade 43,7 miljarder euro i lån med låg ränta, den största nationella tilldelningen. Landet har redan fått ett förskott på 15 procent (Breaking Defense, Notes from Poland). Litauen följde efter och fick 956,3 miljoner euro i sin första utbetalning den 29 juni (Europeiska kommissionen).

Polen deltar också i alla fem gemensamma försvarsprojekt som kommissionen lanserade den 3 juli: drönare, luft- och robotförsvar, maritim säkerhet, rymd samt den östra gränsen (RMF24). Det gör Warszawa svårt att gå runt. Leverantörer, partnerregeringar och EU-institutioner som vill visa att SAFE leder till konkret kapacitet behöver polsk medverkan.

Två upphandlingsmodeller, en budget

Skillnaden mellan Frankrike och Polen visar två olika synsätt på vad "europeiskt försvar" betyder i praktiken.

Den franska modellen ser EU:s försvarspengar som efterfrågan för stora europeiska huvudleverantörer och program som minskar beroendet av leverantörer utanför Europa. Polen använder en annan metod: SAFE-lån till projekt med europeiskt ursprung där reglerna gäller, nationella budgetmedel till USA-kopplade system som F-35 och Abrams-stridsvagnar, och fler gränsöverskridande partnerskap med nordiska och baltiska grannar. Sveriges ubåtsaffär på omkring 50 miljarder kronor, där tre Saab A26-ubåtar säljs till Polen inom ramen för ett bredare Östersjöavtal, passar in i den logiken (SVT, regeringen).

Tyskland erkänner spänningen utan att lösa den. Försvarsminister Boris Pistorius har sagt att Europa kommer att vara beroende av amerikanska vapensystem i flera år, samtidigt som den egna kapaciteten byggs upp (Tagesschau).

SAFE premierar länder som snabbt kan sätta samman brådskande, gränsöverskridande försvarsplaner med europeiskt ursprung. I den här omgången gynnar det Warszawa mer än Paris. Men instrumentet väcker också en ansvarsfråga. Eftersom inköp med SAFE-stöd kan göras genom förhandlad upphandling utan offentlig anbudstävlan flyttas insynen till sekretessbelagda bilagor (Bird & Bird, förordning 2025/1106). Medborgarna i låntagarländerna kan se låneramarna, men inte upphandlingstabellerna bakom dem. Före nästa tilldelningsrunda behöver kommissionen, rådet och de låntagande regeringarna ge parlamenten tillräcklig upphandlingsinformation för att pröva om SAFE köper faktisk försvarsförmåga eller döljer industripolitiska förhandlingar.