Polen viker inte om €123 Billion

Polen har markerat tidigt i EU:s budgetstrid: den föreslagna polska ramen på 123 miljarder euro i nästa sjuårsbudget är inte förhandlingsbar (gov.pl, Polskie Radio). Tyskland och fem andra rika medlemsländer vill samtidigt skära ned EU-kommissionens budgetförslag på nästan 2 000 miljarder euro med flera hundra miljarder. Den fleråriga budgetramen, EU:s bindande utgiftstak för sju år, kräver enhällighet mellan alla 27 regeringar. Ett enda land kan därför stoppa hela uppgörelsen.

Europeiska rådets ordförande António Costa besöker Warszawa den 9 september som en del av en fyra veckor lång rundresa till medlemsländernas huvudstäder. Syftet är att sondera regeringarnas positioner före EU-toppmötet i oktober. Irland, som har det roterande rådsordförandeskapet och ska leda förhandlingarna mellan medlemsstaterna, vill få fram en uppgörelse före december (Euronews, European Movement Ireland). Som To Brief tidigare rapporterat, när Berlin samlade sin motgrupp förra veckan (To Brief), blir tidsfönstret mindre samtidigt som blocken blir tydligare.

Vad Polens ram faktiskt omfattar

De 123 miljarderna euro handlar om mer än vägar och broar. Enligt Polens ministerium för utvecklingsfonder skulle ramen samla sammanhållningsstöd, jordbruksstöd, gränsförvaltning, migrationsmedel, klimatkompensation och nya försvarsrelaterade utgifter i en och samma nationella plan (gov.pl). En nedskärning skulle alltså inte bara minska ett enskilt program. Den skulle samtidigt pressa bönder, gränspolis och regional infrastruktur.

Polska medier bedömer att landet skulle betala omkring 73 miljarder euro till EU-budgeten under perioden. Om hela tilldelningen blir kvar ger det ett nettotillskott på ungefär 50 miljarder euro (Next Gazeta, Interia). Polen står inte ensamt. Rumäniens president sade till Costa att sammanhållning och jordbruk måste behålla betydande resurser (Mediafax), och Rumänien uppger att 17 medlemsländer motsätter sig nedskärningar på omkring 10 procent i jordbruks- och regionalstöden i kommissionens förslag (RRI). Spanien driver samma linje och anser att nya satsningar på försvar och konkurrenskraft inte ska finansieras genom minskat jordbruksstöd (Infobae).

Vad nettobetalarna vill se i stället

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz samlade Danmark, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige den 27 augusti. I deras gemensamma uttalande hette det att kommissionens förslag måste minskas "med flera hundra miljarder euro på ett balanserat sätt" och att alla utgiftsområden, även jordbruk och sammanhållning, måste bidra till besparingarna (Bundesregierung). De sex länderna avvisar också ny gemensam EU-upplåning (ORF). De nationella budgetarna är pressade, och kommissionens föreslagna ökning på upp till 60 procent är enligt Merz "inte överkomlig" (FAZ).

Litauen visar varför konflikten inte enkelt kan delas upp i länder som försvarar jordbruks- och regionalstöd och länder som vill prioritera försvar. President Gitanas Nausėda sade till Costa i Vilnius att budgeten måste spegla Europas förändrade säkerhetsläge med mer pengar till försvar och militär rörlighet, men att de nya prioriteringarna "inte bör lösas genom att försvaga sammanhållningspolitiken" (Delfi). Flera östeuropeiska länder vill ha båda delarna. Då räcker det inte att flytta pengar från en budgetpost till en annan.

Matematiken går inte ihop

Försvar, konkurrenskraft, åtaganden gentemot Ukraina och 149,3 miljarder euro i återbetalningar på pandemilånen ska alla finansieras (European Parliament). Om Polens ram skyddas, om Spanien och Rumänien försvarar jordbruksstöden och om försvarsutgifterna ökar återstår tre huvudvägar: nettobetalarna betalar mer, EU skapar nya egna intäkter eller andra delar av budgeten krymper. Budgetkommissionären Piotr Serafin säger att han är optimistisk om en uppgörelse under Irlands ordförandeskap (Irish Times), medan Costa varnar för att utebliven enighet före programperiodens slut 2028 skulle skapa finansieringsavbrott i hela EU (Brussels Times).

Optimism löser inte budgettaket. Så länge EU inte enas om nya intäkter, större nedskärningar eller ny upplåning ligger Polens röda linje och Tysklands röda linje under samma utgiftstak. En av dem måste flyttas.