Portugal saknar väg för Marockokabel

Portugals energiminister Maria da Graça Carvalho sade den 6 juli att en elkabel till Marocko fortfarande ligger "på bordet" (Correio da Manhã). Men Portugal har inte offentliggjort någon sträckning, kapacitet, kostnadsbedömning eller finansieringsplan. Några dagar tidigare invigde landet en faktisk sammanlänkning, alltså en gränsöverskridande kraftledning mellan två elnät. Skillnaden visar varför Marockokabeln i nuläget främst är diplomatisk signalpolitik, inte ett infrastrukturprojekt.

Den förstärkning som finns, och flaskhalsen som består

Spanien och Portugal öppnade den 2 juli en ny 400 kV-förbindelse genom Galicien, vilket ger ungefär 1 000 MW i ökad utbyteskapacitet (La Voz de Galicia, Eco). Där finns namngivna nätoperatörer, en definierad sträckning och mätbar effekt. Det är så ett verkligt projekt ser ut.

Den avgörande begränsningen ligger längre norrut. Iberiska halvöns elförbindelser med resten av Europa ligger under 3 procent av installerad kapacitet, långt från EU:s mål på 15 procent till 2030 (Infobae/EFE, Europeiska kommissionen). Flaskhalsen är passagen genom Pyrenéerna till Frankrike. Den planerade undervattenskabeln i Biscayabukten, huvudprojektet för att avhjälpa problemet, är fortfarande inte på plats. Spanien, Portugal, Frankrike och EU-kommissionen ska mötas i september för att försöka skynda på arbetet (Europa Press).

En kabel från Marocko skulle ge den gemensamma iberiska elmarknaden en sydlig anslutning. Men el som ska vidare till Centraleuropa måste fortfarande genom Frankrike. Frankrike kontrollerar Iberiens viktigaste väg in i den bredare EU-marknaden. En ny dörr i söder öppnar inte flaskhalsen i norr.

Vad verkliga projekt kostar

Den närmaste jämförelsen är Italiens ELMED-projekt, en planerad kabel mellan Sicilien och Tunisien. ELMED har namngivna stamnätsoperatörer, Terna och STEG, en definierad havsbottensträckning, EU-medfinansiering samt stöd från Europeiska investeringsbanken och Världsbanken (fr.allAfrica). Projektet beräknas kosta omkring 1,42 miljarder euro för 600 MW över ungefär 220 kilometer, varav 307 miljoner euro kommer från EU:s fond för ett sammanlänkat Europa (Industry EMEA, kikai-news). Portugal-Marocko saknar än så länge alla dessa offentliga beståndsdelar.

En längre sträckning genom ett djupare sund skulle sannolikt bli dyrare. Frågan som fortfarande saknar svar är vem som betalar. Kostnader för gränsöverskridande elkablar hamnar vanligen på en kombination av hushållens elräkningar, EU-bidrag och flaskhalsintäkter, alltså avgifter som uppstår när begränsad kabelkapacitet gör att elpriset skiljer sig åt mellan två marknader. Någon offentlig analys av fördelningen finns inte.

Svartstart löser fel problem

Carvalho sade också att Portugal nu har fyra kraftverk med svartstartsförmåga, det vill säga anläggningar som kan starta utan att först ta el från nätet efter ett totalt sammanbrott (Correio da Manhã). EU-regler kräver att nätoperatörer håller sådan återställningskapacitet (EU:s återställningskod). Den är praktiskt viktig när systemet redan har fallit.

Men svartstart hjälper efter ett avbrott. För att förhindra ett krävs andra tjänster: spänningsreglering, frekvensrespons och balansering. De håller elen vid rätt spänning och frekvens medan produktion och förbrukning förändras sekund för sekund. Enligt ENTSO-E:s analys efter det iberiska elavbrottet i april 2025 var huvudproblemet spänningsregleringen, inte brist på elproduktion. ENTSO-E samordnar Europas stamnätsoperatörer. Svartstartsanläggningar och kapacitetsbetalningar ligger i andra delar av elsystemet. De ersätter inte de realtidstjänster som hindrar nätet från att slockna.

Marocko bygger ut lagring och förnybar el med stöd från Världsbanken (World Bank). Men en exportkabel kräver också ett stabilt och balanserat produktionssystem på avsändarsidan, något Marocko ännu inte har färdigställt. Om kabeln någon gång byggs kan konsumenter på båda sidor tjäna på billigare el under ansträngda timmar, förutsatt att prisskillnaden mellan marknaderna motiverar investeringar på flera miljarder euro. Det har ingen offentlig analys visat.

Marockoförbindelsen är strategiskt relevant och tekniskt tänkbar i stora drag. Den är däremot ekonomiskt odokumenterad. Innan namngivna operatörer, sträckning och finansieringsplan offentliggörs handlar detta mer om diplomati efter ett elavbrott än om energiplanering.