Portugal når 60 procent av återhämtningsstödet

Portugal har betalat ut 13,193 miljarder euro till mottagare i landet inom ramen för sin nationella återhämtningsplan, PRR. Det motsvarar 60 procent av planens godkända värde (Observador). Några dagar tidigare gav EU-kommissionen ett preliminärt klartecken till Portugals nionde betalningsansökan, vilket öppnar för ytterligare omkring 2,321 miljarder euro (ECO).

Mätt som förvaltning är det ett starkt resultat. Men EU:s återhämtningsfond efter pandemin går nu in i en annan fas. Frågan är inte längre bara om pengarna rör sig genom systemet, utan vad de faktiskt har byggt.

Så rör sig pengarna och var de fastnar

Faciliteten för återhämtning och resiliens, RRF, är EU:s viktigaste investeringsprogram efter pandemin. Den skiljer sig från äldre EU-fonder. I stället för att ersätta fakturor i efterhand betalar kommissionen ut pengar till medlemsländerna i omgångar när de visar att på förhand bestämda mål har uppnåtts (European Commission).

Målen är av två slag. "Milstolpar" handlar om reformsteg, till exempel att en lag antas. "Mål" avser mätbara resultat, som ett visst antal färdigställda bostäder. När de uppfylls betalas pengarna ut. När de inte uppfylls stoppas utbetalningen.

Portugals siffra på 13,193 miljarder euro säger därför mer än den först verkar göra. Den avser pengar som faktiskt har nått företag, kommuner och offentliga organ i Portugal, inte bara medel som har förts över från Bryssel till Lissabon. Enligt nyhetsbyrån EFE har Portugal tagit emot omkring 17,23 miljarder euro från RRF när den nionde utbetalningen räknas in, cirka 78,7 procent av landets totala tilldelning (Infobae/EFE).

Skillnaden mellan de två siffrorna är central. Pengar kan ha kommit till Lissabon, upphandlats vidare till ett byggbolag och ändå inte ha blivit en fungerande skola eller ett digitalt system. Alla EU-länder brottas med den leveranskedjan. I Portugal är glappet mindre än i många andra medlemsländer, men det finns där.

Spanien visar att villkoren fortfarande biter

Spanien visar hur villkorssystemet fungerar i praktiken. Bryssel godkände landets sjätte utbetalning bara delvis: 51 milstolpar klarades, men tre mål uppnåddes inte. Följden blev att 537 miljoner euro hölls inne för brister i tvåspråkig yrkesutbildning, distansomsorg och stöd till utsatta grupper (El País).

Kommissionen kan alltså godkänna större delen av en utbetalning och samtidigt frysa resten. Den möjligheten gör Portugals återstående milstolpar politiskt och ekonomiskt viktiga, även när totalsiffrorna ser goda ut.

Italien, som har EU:s största återhämtningsplan, visar var genomförandeglappet kan bli störst. En analys visar att 71,9 procent av beloppen hade bundits upp, medan faktiska betalningar låg på 41,1 procent. Avslutade projekt uppgick till omkring 3,7 miljarder euro, jämfört med 44,9 miljarder euro i pågående projekt (contabilita-pubblica.eu). Kommuner som inte hinner färdigt i tid riskerar att förlora EU-stöd eller tvingas täcka kostnaderna med egna budgetmedel (Corriere Bergamo).

Räkningen kommer

Portugals siffror visar verkliga framsteg. Men RRF:s eftermäle kommer att avgöras med en strängare måttstock än hur mycket pengar som betalades ut. Europeiska revisionsrätten, EU:s oberoende granskare av unionens utgifter, har varnat för svagheter i fondens uppföljningssystem. Enligt revisionsrätten mäter systemet inte tillräckligt väl om EU-pengarna har skapat nyttor som annars inte skulle ha uppstått (ECA SR 13/2024).

Från 2028 börjar återbetalningen av NextGenerationEU, det gemensamma låneprogram som finansierar RRF, att synas i EU:s budgetcykel (ECA Opinion 2026-08).

Nettobetalare som Tyskland accepterade gemensam EU-upplåning med villkoret att den skulle vara tillfällig, kontrollerad och effektiv. Portugals höga absorptionsgrad stärker det argumentet. Men från 2028 måste regeringarna kunna visa väljarna mer än betalningsansökningar. De behöver visa fungerande skolor, digitala system och mätbara produktivitetsvinster. Annars blir det betydligt svårare att försvara en upprepning.