Portugals skattedomstolar fastnar i kö

Ett skattemål i Portugals förvaltningsdomstolar tar nu i genomsnitt 861 dagar att avgöra. Domstolarna hinner bara avsluta 48 procent av de mål som kommer in varje år, vilket gör att balansen växer vidare (Executive Digest, Commission). EU-kommissionen pekade ut försämringen i sin rättsstatsrapport för 2026, som publicerades den 17 juli.

Samma rapport lyfter en annan fråga: om den portugisiska nyhetsbyrån Lusa fortfarande har tillräckligt redaktionellt oberoende när staten numera både äger och styr den. Tillsammans visar de två punkterna en svaghet i EU:s rättsstatskontroll. Bryssel kan upptäcka institutionell försvagning. Men tvingande åtgärder kräver att problemet också faller under en separat EU-rättslig regel.

Två års väntan och vem den skyddar

Förvaltnings- och skattedomstolar hanterar gränsen mellan staten och den enskilde i praktiken: skattebeslut, tillstånd, offentliga upphandlingar. När sådana mål tar mer än två år och domstolarna avgör färre än hälften av den årliga tillströmningen blir statens beslut i praktiken svåra att angripa. Det gynnar regeringar och skattemyndigheter vars beslut står fast medan klagande väntar.

Portugal passar in i ett bredare sydeuropeiskt mönster av långsam rättskipning. Kommissionen beskriver fortfarande Italiens processer som bland de längsta i EU (Euronews Italia). Spanien kritiseras för utdragna mål om korruption på hög nivå (elDiario.es). För Grekland noterar kommissionen bara begränsade framsteg i korruptionsåtal (gr.euronews).

Den årliga rapporten granskar rättsväsende, antikorruption, mediefrihet och institutionella kontrollmekanismer i alla 27 medlemsländer. Den skapar dokumentation och politiskt tryck. Den utlöser däremot inte i sig sanktioner, indragna medel eller domstolsprocesser.

Lusa och den lag som kan få verkan

Frågan om nyhetsbyrån ligger närmare bindande EU-rätt. När privata aktieägare drog sig ur Lusa gick den portugisiska staten in och kontrollerar nu 100 procent av kapitalet. Nya stadgar som godkändes i januari 2026 gav regeringen rätt att utse styrelseledamöter och förde in politiska representanter i ett utvidgat rådgivande organ (CMPF).

Lusas journalister protesterade och varnade för att den nya strukturen ger regeringsutsedda företrädare möjlighet att påverka redaktionella beslut. Portugals journalistförbund lämnade därefter in ett formellt klagomål i Bryssel. Förbundet hävdar att stadgarna strider mot European Media Freedom Act, EU:s förordning från 2024 som kräver redaktionellt oberoende för public service-medier, särskilt reglerna om oberoende styrning och skydd mot politisk inblandning (NUNS, Regulation 2024/1083).

Ett klagomål är inte ett avgörande. Kommissionen har inte slagit fast att Portugal bryter mot EU-rätten. Men mediefrihetsförordningen ger Bryssel ett konkret rättsligt fäste som den årliga rapporten saknar. Om stadgarna strider mot bindande EU-regler kan kommissionen inleda ett överträdelseförfarande enligt artikel 258 i EUF-fördraget, vägen för att ta ett medlemsland till EU-domstolen.

Det politiska skyddsspelet

Ungerns regering var snabb med att använda rapportens bredd som försvar. Minister János Bóka framställde slutsatserna som bevis för att rättsstatsproblem finns överallt i EU, inte bara i Budapest (Origo, ett regeringsnära medium). Oberoende ungerska medier invände att Ungerns situation är annorlunda i sak, eftersom landets EU-medel redan är frysta enligt separata budgetskyddsregler och återhämtningsfondens villkor. Budgetvillkorlighetsförordningen gör det möjligt för EU att hålla inne pengar när rättsstatsbrister hotar EU:s finanser (HVG, Regulation 2020/2092).

Den argumentationen hjälper regeringar som står under hårdare EU-tryck att sudda ut gränsen mellan länder som får mjuka rekommendationer och länder som faktiskt förlorar pengar. Politiskt fungerar den. Juridiskt ändrar den inget. Den årliga rapporten använder samma diagnostiska ram för alla medlemsländer. Följderna skiljer sig åt därför att de beror på andra instrument, med egna rättsliga kriterier.

När tillsyn blir pappersarbete

Portugal visar hur EU-systemet är konstruerat. Kommissionen kan peka ut ett domstolsväsende som avgör färre än hälften av sina mål. Den kan notera att styrningen av en statlig nyhetsbyrå oroar de journalister som arbetar där. Den kan publicera bilden för alla 27 medlemsländer och ge inhemska reformkrafter en gemensam referenspunkt.

Utan fördragsbrott, budgetvillkor eller brott mot mediefrihetsregler kan kommissionen inte tvinga Portugal att agera. Lusa-klagomålet ligger nu hos kommissionens jurister: räcker det för ett överträdelseförfarande? Om svaret blir ja kan rättsstatsrapporten ha varit första steget mot en bindande dom. Om svaret blir nej hamnar Portugal i den växande grupp medlemsländer där Bryssel tydligt diagnosticerar institutionell försvagning, publicerar diagnosen varje år och ser utvecklingen fortsätta. Där slutar EU:s rättsstatstillsyn att vara maktutövning och blir administration.