Arresteringsorder mot Avramopoulos i Qatargate

Grekiska medier har åter fört in Dimitris Avramopoulos i Qatargate-utredningen. Enligt uppgifterna har belgiska rättsliga myndigheter utfärdat en europeisk arresteringsorder med anledning av betalningar från Fight Impunity, den organisation som kopplas till Antonio Panzeri (in.gr). Det finns dock ännu inget offentligt belgiskt domstolsbesked eller någon bekräftelse i belgiska medier. Det är den första tydliga begränsningen i ärendet.

Frågan om arresteringsordern

Om arresteringsordern finns skulle ärendet gå genom systemet för en europeisk arresteringsorder. Det är EU:s verktyg för att en rättslig myndighet i ett medlemsland ska kunna begära att ett annat medlemsland griper och överlämnar en person för åtal eller verkställighet av straff (rambeslut 2002/584/RIF, EU:s e-juridikportal).

Det handlar alltså inte om en diplomatisk förhandling. Belgien skulle lämna begäran. Grekland skulle pröva den genom sina domstolar. Grekiska domare skulle inte utreda den belgiska saken från början, men de kan pröva om rättsliga hinder, rättighetsskäl eller nationella regler påverkar hur arresteringsordern ska hanteras.

Där blir Avramopoulos nuvarande ställning avgörande. Han är i dag ledamot av det grekiska parlamentet. Artikel 62 i Greklands konstitution säger att en parlamentsledamot inte får gripas, åtalas eller på annat sätt få sin frihet inskränkt under mandatperioden utan parlamentets tillstånd, utom vid grovt brott på bar gärning (Greklands konstitution). Hans uppgivna besked att han inte tänker använda immunitet kan dämpa den politiska laddningen. Det besvarar inte den juridiska frågan om parlamentet först måste agera.

Varför betalningarna spelar roll

Fight Impunity är länken som gör detta till mer än en grekisk politisk historia. Panzeri grundade organisationen efter att ha lämnat Europaparlamentet. Euronews rapporterade 2022 att Avramopoulos bekräftade att han tagit emot 60 000 euro från organisationen, samtidigt som han sade att betalningen var laglig och deklarerad (Euronews).

Grekiska medier skriver nu om högre belopp, omkring 70 000-75 000 euro, men skillnaden har inte klarlagts offentligt (in.gr). Den luckan spelar roll eftersom det offentliga underlaget fortfarande är ojämnt. En betalning kan vara relevant för utredare utan att i sig bevisa mutbrott, brottsligt uppsåt eller medveten medverkan i en kriminell organisation.

Den belgiska utredningen fick större tyngd när Panzeri gick med på att samarbeta med åklagare. Reuters rapporterade att han lovade att lämna uppgifter om metoder, penningflöden, länder och personer som påstås vara inblandade (Reuters). Det kan förklara varför gamla betalningar fortfarande är politiskt känsliga. Men den centrala rättsliga frågan kvarstår: vad, exakt, anklagar Belgien Avramopoulos för, om någon anklagelse finns?

Ansvarsgapet

Qatargate tvingade redan Europaparlamentet att skärpa reglerna för tillträde, intressedeklarationer och lobbying, sedan skandalen blottat svaga interna kontroller (Europaparlamentet). Det senare EU-organet för etik gav institutionerna gemensamma uppförandestandarder, men det kan inte driva brottsutredningar eller verkställa arresteringsorder (EU-kommissionen).

Den skillnaden är central. EU-kommissionen kan få bära reputationsskadan av att ännu en tidigare högt uppsatt EU-politiker dras in i ärendet. Den styr däremot inte processen. Det gör belgiska åklagare, grekiska domstolar och möjligen det grekiska parlamentet.

Maktmedlen ligger därför på obekväma ställen. Belgiska utredare kan, om arresteringsordern finns, föra ärendet över gränserna. Grekiska institutioner kan bromsa, pröva eller villkora nästa steg. Avramopoulos kan lova samarbete, men han kan inte ensam avgöra den konstitutionella vägen.

De obesvarade frågorna är få men viktiga. Har Belgien utfärdat en arresteringsorder? Har Grekland formellt tagit emot den? Vilka brott gäller misstankarna? Måste parlamentet häva immuniteten innan grekiska myndigheter kan agera?

Tills de svaren finns bör ärendet ligga kvar i gränslandet mellan uppgift och bevis. Qatargates efterspel prövar nu om Europas rättsliga maskineri kan följa bevisningen utan att ämbete, immunitet eller tidigare EU-status suddar ut gränsen.