Retatrutide gav 25 procents viktnedgång

Personer utan diabetes som tog den högsta dosen av Eli Lillys prövningsläkemedel retatrutid som veckoinjektion gick i genomsnitt ned 25,0 % av sin ursprungsvikt på 80 veckor. Med placebo var viktnedgången 3,9 %, enligt den fullständiga studierapport som publicerades den 29 september i New England Journal of Medicine. Det är en betydande effekt för ett läkemedel som fortfarande prövas. Siffran är samtidigt lägre än den större viktminskning som Lilly lyfte fram från samma studie tidigare i år.

I studien TRIUMPH-1, som sponsrades av Lilly, lottades 2 339 vuxna till veckovisa injektioner med 4, 9 eller 12 milligram retatrutid eller en placeboinjektion (studien registrerad här). Alla hade fetma eller övervikt tillsammans med minst ett viktrelaterat hälsoproblem. Lottningen gjorde grupperna jämförbara vid studiestart, och placebogruppen visar hur mycket i vikt människor kan gå ned bara av att delta i en studie. Även de lägre doserna gav mindre viktnedgång, vilket stärker bilden av att läkemedlet låg bakom effekten.

Varför Lillys första siffra var högre

Den 21 maj angav Lilly en viktnedgång på 28,3 % med den högsta dosen, jämfört med 2,2 % med placebo (Lillys besked i maj). Båda siffrorna är giltiga uppskattningar från samma data, men de besvarar olika frågor.

Lillys siffra bygger på en modell av vad som skulle ha hänt om alla deltagare hade fortsatt med sin tilldelade dos och inte fått någon annan viktminskningsbehandling. Studierapportens huvudresultat räknar i stället in alla deltagare i den grupp de lottades till från början, även dem som slutade ta injektionerna eller lade till en annan behandling.

I praktiken slutar vissa patienter med behandlingen. Därför beskriver 25,0 % hela gruppen som tilldelades läkemedlet, medan 28,3 % gäller ett idealiserat scenario. Siffran 25,0 % är varken den största viktnedgången hos en enskild deltagare eller en siffra där placeboeffekten har räknats bort (HCPLive).

Tre hormonsignaler i en molekyl

Hormoner fungerar ungefär som nycklar och receptorerna som lås på cellernas yta. När rätt nyckel passar får cellen en signal. Retatrutid är en molekyl som utformats för att aktivera tre sådana receptorer samtidigt.

Två av receptorerna tar emot signaler från tarmhormonerna GLP-1 och GIP, som kroppen frisätter efter måltider och som hjälper till att reglera blodsockret. GLP-1 dämpar också aptiten. Den tredje receptorn reagerar på glukagon, ett hormon som normalt signalerar att kroppen ska frigöra lagrad energi (Cell Metabolism).

Tanken med att lägga till glukagon bygger på tidigare laboratorieforskning: signalen kan få kroppen att använda mer av sina energireserver, medan de andra två signalerna minskar hur mycket människor äter. TRIUMPH-1 prövade inte den mekanismen. Deltagarna fick bara hela molekylen, utan jämförelse med en variant som saknar glukagonsignalen. Hur stor del av viktnedgången glukagon bidrar till är därför fortfarande en slutsats som bygger på tidigare forskning.

Biverkningarna och jämförelsen som saknas

Biverkningarna blev vanligare med högre doser. I sin redovisning i maj uppgav Lilly att 42,4 % av deltagarna som fick den högsta dosen mådde illa, jämfört med 14,8 % i placebogruppen. 11,3 % avbröt behandlingen på grund av biverkningar av något slag, mot 4,9 % med placebo (Lillys besked i maj). Företaget beskrev de vanligaste magbesvären som i regel milda till måttliga.

TRIUMPH-1 jämförde retatrutid enbart med placebo. En direkt rangordning mot tirzepatid och semaglutid, de mest kända läkemedlen som nu skrivs ut för viktnedgång, saknar därför underlag. De två läkemedlen har jämförts direkt i en annan studie, SURMOUNT-5 (studien i NEJM). Deltagarna, studietiden och metoderna skiljer sig från TRIUMPH-1, så en jämförelse av resultaten skulle bli missvisande.

TRIUMPH-1 mätte också vikten bara så länge deltagarna fortsatte med injektionerna. När deltagare i en uppföljning av en tidigare semaglutidstudie slutade med behandlingen gick de upp en betydande del av vikten igen (uppföljningen av STEP 1). Det är ett skäl att undersöka vad som händer när patienter slutar med retatrutid, men säger inte vad utfallet blir för det läkemedlet. En studie av den här storleken kan inte heller ge ett tillförlitligt svar om sällsynta biverkningar.

Retatrutid är fortfarande ett prövningsläkemedel. Lilly planerar att ansöka om godkännande i USA under första kvartalet 2027. Det är företagets tidsplan, inte ett besked om när patienter kan få läkemedlet (Scientific American).

Den placebokontrollerade studien visar att retatrutid ger betydande viktnedgång hos personer utan diabetes. Det är ännu oprövat om läkemedlet är effektivare än behandlingar som läkare redan kan skriva ut. Innan det kallas en ny måttstock behöver Lilly jämföra det direkt med ett sådant läkemedel. Det behövs också en studie av vad som händer när patienterna slutar med injektionerna.