Rumänien riskerar €100 miljoner för kolkraft

Rumänien håller tre ligniteldade kraftverksblock i drift efter den stängning den 31 augusti 2026 som landet lovade Bryssel i utbyte mot pengar ur EU:s återhämtningsfond. Den 28 augusti godkände regeringen ett memorandum som förlänger driften av Craiova 1 och 2 till mitten av 2027 och Turceni 5 till början av 2028 (Libertatea, Spotmedia). Samma dag förklarade Portugals minister Castro Almeida att landets återhämtningsplan var "helt avslutad" (Observador, RTP). Samma EU-program, samma slutdatum, men två helt olika utfall.

Hur RRF betalar ut pengar, och varför tidsfristen nu avgör

RRF, faciliteten för återhämtning och resiliens, är EU:s stora stödprogram efter pandemin och omfattar hundratals miljarder euro till medlemsländerna. Den fungerar inte som vanlig kostnadsersättning. Regeringar kommer i förväg överens med EU-kommissionen om reformer och investeringar. Först när de kan visa att delmålen är uppfyllda betalas pengarna ut (EUR-Lex, Council of the EU). Rumänien åtog sig att anta en lag som låste fast utfasningen av kol och att faktiskt ta kol- och lignitkapacitet ur drift senast den 31 augusti 2026 (Agerpres).

Rumänien har brutit mot båda löftena. I augusti antog parlamentet ändringar som innebär att kolkraftverk bara kan stängas när ersättande kapacitet med låga utsläpp är byggd och i drift (Agerpres). Det ändrar den kolutfasningslag som kommissionen redan hade bedömt och betalat ut pengar för. Regeringens beslut att låta Turceni och Craiova fortsätta producera el bryter dessutom mot det separata löftet om fysisk stängning. Tidigare i år avvisade Bryssel redan ett upplägg där Rumänien minskade den licensierade kapaciteten på papperet utan att faktiskt stänga något (Economica.net).

Enligt artikel 24 i RRF-förordningen är sanktionen inte böter. Kommissionen håller inne hela eller delar av en utbetalning, ger regeringen tid att rätta till bristen och minskar sedan beloppet permanent om avtalsbrottet består (EUR-Lex). Premiärminister Ilie Bolojan har uppskattat kostnaden för kolförseningen till upp till 100 miljoner euro (Economica.net), även om det är oklart hur Bryssel har räknat fram summan. Tidigare i processen hade Rumänien kunnat rätta felet och lämna in på nytt. Vid slutfristen finns inte längre den marginalen: kommissionens vägledning kräver att alla åtgärder är slutförda den 31 augusti, att de sista betalningsansökningarna lämnas in i september och att programmet avslutas juridiskt i december (European Commission). En indragen utbetalning nu blir därför en permanent förlust.

Portugal levererade inte perfekt. Men landet höll Bryssel med i processen.

Portugal har förklarat sin återhämtningsplan på 21,9 miljarder euro slutförd och förbereder sin tionde och sista betalningsansökan. Landet har redan fått omkring 79 % av sin tilldelning (ECO, Portuguese government). Vägen dit krävde kompromisser. Lissabon omfördelade omkring 516 miljoner euro mellan investeringar och tog bort 85 delmål, främst genom administrativa sammanslagningar som Bryssel godkände före tidsfristen (Portuguese government, Sol). Mål inom vård och bostäder skalades ned. Portugal justerade med tillstånd. Rumänien ändrade villkoren på egen hand.

Vem betalar för att kolet får fortsätta

I Rumänien finns de kortsiktiga vinnarna i lignitkraftverken, bland deras anställda och bland politiker i Olteniens kolområde, där en abrupt stängning skjuts upp tills ersättande gas- och solkraft finns på plats (Libertatea). Förlorarna är mindre synliga men lika konkreta. Om Bryssel minskar utbetalningarna får projekt som finansieras av återhämtningsplanen mindre pengar. Rumänska skattebetalare får täcka hålet genom högre upplåning eller nedskärningar (ZF).

Fallet får betydelse också utanför Rumänien, eftersom andra kolberoende medlemsländer, däribland Polen och Bulgarien, fortfarande har egna energilöften inom RRF (Euronews Poland, Investor.bg). Om Bryssel accepterar en ensidig försening vid mållinjen blir RRF lättare att behandla som förhandlingsbart även efter utbetalning. Om kommissionen minskar Rumäniens tilldelning får lokala skattebetalare finansiera det politiska valet att hålla kolet i gång. Kommissionens exakta beräkning är fortfarande oklar, men prejudikatet är tydligt: överenskomna delmål kostar pengar när de bryts, eller så gör de det inte.