Rumänien riskerar EU-miljarder

Rumäniens parlament har till den 31 augusti på sig att anta sex reformlagar, däribland en ny samlad lönelag för offentlig sektor. Annars riskerar landet att förlora mer än 4,5 miljarder euro i återstående utbetalningar från EU:s återhämtningsfond RRF, som finansierar medlemsländernas återstart efter pandemin (Romania Insider, Rador). Efter det datumet kan EU-kommissionen stoppa betalningar permanent (förordning (EU) 2021/241).

Lönelagen är den svåraste av de sex reformerna. Den visar också den centrala konflikten i hela programmet: en lag som ska frigöra en engångsutbetalning från EU kan samtidigt låsa fast staten vid högre lönekostnader år efter år.

Engångspengar, permanenta kostnader

Rumänien lovade en lönereform i utbyte mot återhämtningspengar. EU-kommissionen betalar bara ut medlen om lagen uppfyller de åtaganden som landet har gjort i sin plan (kommissionens Rumänien-sida om RRF, rådets förklaring av RRF). Rumäniens fjärde betalningsansökan har redan delvis hållits inne på grund av olösta delmål (EU-kommissionen).

Den "enhetliga lönelagen" ska ersätta dagens lapptäcke av separata löneuppgörelser för lärare, läkare, poliser och tjänstemän med en gemensam löne­struktur. Det handlar om en tabell som placerar löner efter yrke, tjänsteår och sektor. Om den slutliga modellen minskar löneskillnader, begränsar höga löner, höjer lågavlönade grupper eller skjuter upp utlovade höjningar är fortfarande oklart. Något färdigt utkast till löneskala har inte publicerats.

Koalitionens kalkyl

Lönelagen har splittrat Rumäniens regeringskoalition enligt ett väntat mönster. Tillförordnade premiärministern Ilie Bolojan säger att hans parti PNL kommer att rösta för den version som är förenlig med kommissionens krav. Enligt honom riskerar enbart lönelagen 770 miljoner euro i EU-utbetalningar (Gândul, Agerpres). Den siffran kommer från politiska uttalanden, inte från något offentliggjort kommissionsdokument.

PSD:s Lia Olguța Vasilescu invänder att den nya lagen skulle kosta staten dubbelt så mycket som Rumänien får från återhämtningsfonden (Agerpres). Jämförelsen blandar en återkommande årlig ökning av lönekostnaderna med en engångsbetalning från EU, alltså två olika budgetposter. Men risken är reell. Om staten höjer löner permanent för att få loss en enskild betalningstranch kan den långsiktiga kostnaden bli större än den kortsiktiga intäkten.

Arbetsmarknadsminister Dragoș Pîslaru säger att kommissionen har godkänt Rumäniens förslag till omförhandling och utlovar "trevliga överraskningar" i det reviderade utkastet, sedan fackförbunden avvisat majversionen (Rador). Vad det betyder för de faktiska löneskalorna vet ingen utanför förhandlingsrummet.

Vem tar kostnaden

Offentliganställda är mest direkt berörda och samtidigt minst informerade. De vet ännu inte om den kommissionsanpassade versionen pressar samman löneskillnader, sätter tak för högre löner eller skjuter upp redan utlovade höjningar. Om lagen antas i en restriktiv form förlorar högre avlönade offentliganställda. Om den fastnar och EU-betalningarna fryses får rumänska skattebetalare fylla hålet.

Regeringen skulle då behöva finansiera EU-stödda projekt med nationella medel. Samtidigt omfattas Rumänien redan av EU:s underskottsförfarande, den disciplinprocess som används mot regeringar som lånar för mycket. Det ger begränsat utrymme att öka upplåningen ytterligare (EU-kommissionen).

Rumänien är inte ensamt om tidspressen. Bulgarien fick omkring 100 miljoner euro inne­hållna på grund av tre ofullständiga reformer, trots att landet hade klarat 23 av 26 delmål (24 Chasa). Polen har godkänt en sista revidering av sin återhämtningsplan för att flytta resurser till projekt som kan slutföras före samma tidsfrist (Polens ministerium för fonder och regionalpolitik). Länder som sköt de svåraste reformerna framför sig möter nu samma komprimerade politiska läge.

Rumäniens fall är särskilt synligt eftersom PSD, koalitionens största parti, kopplar sitt samarbete till en ledarskapsfråga som inte handlar om vare sig löner eller budget. Parlamentet står därför inte inför ett tekniskt problem. Frågan är om regeringskoalitionen kan skilja en lönekonflikt från en maktkonflikt innan pengarna försvinner.