Rumäniens tidsfrist för 770 miljoner euro spricker

Rumäniens fyra största partier lyckades den 26 augusti inte enas om en reform av lönerna i offentlig sektor, fem dagar innan EU:s återhämtningsfond efter pandemin stänger för nya åtaganden (Romania Insider, Bloomberg). För att behålla 770 miljoner euro i bidrag måste Rumänien hinna anta lagen, få den undertecknad av presidenten och ge EU-kommissionen tid att kontrollera reformen före den 31 augusti. Det framstår inte längre som realistiskt.

Så fungerar betalningssystemet och därför har det kört fast

RRF, EU:s facilitet för återhämtning och resiliens, är den stora pandemifonden som betalar ut pengar till medlemsländer först när EU-kommissionen har bekräftat att en viss reform eller investering faktiskt har genomförts (European Commission, Council of the EU). Rumänien skrev in reformen av offentliganställdas löner som ett sådant villkor i sin nationella plan.

Den 16 augusti lämnade Bukarest in sin femte betalningsansökan, värd 2,84 miljarder euro och kopplad till 75 delmål (Radio Romania International, Mediafax). Lönelagen ingår i den prövningen.

I normala fall kan kommissionen hålla inne en del av betalningen när ett land missar ett delmål och ge regeringen sex månader att rätta till bristen. Om inget ändras minskas stödet permanent (EUR-Lex). Men den möjligheten urholkas av fondens slutdatum. Alla delmål ska vara klara senast den 31 augusti 2026, de sista ansökningarna lämnas in senast den 30 september och alla betalningar ska vara gjorda senast den 31 december (Commission closure guidelines, Brussels Times). En reform som antas för sent hinner helt enkelt inte bedömas. Det finns inget halvårs uppskov när hela fonden stänger inom fyra månader.

Kommissionen har ännu inte formellt dragit in de 770 miljoner euro som står på spel. Vid en pressträff den 20 augusti hänvisade talespersonen Maciej Berestecki till den pågående bedömningen i stället för att förklara pengarna förlorade (Commission briefing). Tidsplanen lämnar ändå mycket lite utrymme för en vändning.

Ett trasigt lönesystem som ingen lyckades laga

Lönelagen skulle hantera ett verkligt problem. Rumäniens offentliga lönesystem består av grundlöner, sektorsspecifika tillägg, så kallade sporuri, och institutionella undantag som gör att jämförbara jobb kan ge mycket olika betalt (Adevărul). Reformen skulle skapa en nationell löneskala där varje tjänst får en koefficient som multipliceras med ett referensvärde. Tanken var att likvärdigt arbete skulle betalas enligt samma skala. Många nuvarande tillägg skulle samtidigt minska eller försvinna, med ett tak på omkring 20 procent (Știrile ProTV). Därför mötte förslaget hårt fackligt motstånd.

Statsfinanserna gjorde förhandlingen svårare. Utkast från minister Dragoș Pîslaru ökade den beräknade merkostnaden från ursprungligen 8 miljarder rumänska leu till omkring 12 miljarder, och kommissionen bad Rumänien förklara hur mellanskillnaden skulle finansieras (Digi24). Varje leu över ramen blir en varaktig utgift, inte en engångskostnad. Rumäniens statsskuld har redan passerat 60 procent av BNP, och Fitch har landet på BBB-, den lägsta nivån inom investment grade, med negativa utsikter som markerar nedgraderingsrisk (Actmedia, SeeNews). Utrymmet för en svagt finansierad löneökning är begränsat.

PSD, PNL, USR och UDMR drog sig undan av olika skäl. UDMR-ledaren Kelemen Hunor hävdade att Rumänien inte bör lagstifta bara för att tillfredsställa Bryssel. Lärarfacken beskrev utkastet som respektlöst. Domstolstjänstemän hotade att stänga domstolar från den 1 september (RRI, Digi24).

Vem vinner och vem förlorar

Om de 770 miljoner euro förfaller blir de omedelbara förlorarna de skolor, vägar och lokala projekt som RRF-bidragen skulle finansiera. Rumänien måste då antingen låna för att ersätta pengarna, till räntor som påverkas av ett kreditbetyg nära skräpstatus, eller stryka projekten. Den femte betalningsansökan var tänkt att lyfta utnyttjandet av bidragsdelen till omkring 78 procent av Rumäniens totala 13,57 miljarder euro i RRF-bidrag (Agerpres). Ett underkänt delmål sänker den siffran.

De kortsiktiga vinnarna är partierna, som slipper facklig motreaktion inför val, och de grupper som får behålla sina nuvarande löneundantag om reformen faller. Även kommissionen kan vinna trovärdighet. Bulgarien har egna sena reformrisker kring styrningslagar (Mediapool), och ett hårt besked till Rumänien skulle visa att betalningssystemets villkor gäller.

Facken har samtidigt en saklig invändning. Ett framstressat lönesystem kan låsa fast nya orättvisor, pressa reallöner genom nominella tak och kräva finansiering via impopulära åtgärder, som att utvidga sjukförsäkringsavgifter till pensionärer (Gândul). Men fördröjningen har också ett pris. Rumänien har redan förlorat 458,7 miljoner euro efter en tidigare betalningstvist, där endast 350,7 miljoner euro återvanns (Agerpres). Mönstret börjar bli tydligt: inrikespolitiken gör en reparerbar reform till förlorade EU-pengar, och kostnaden hamnar hos de samhällen som väntar på de projekt pengarna skulle bygga.