Drönarlarm blottar Natos lucka

Klockan 01.27 den 13 augusti upptäckte rumänsk militär radar fem flygande mål nära Ismail, den ukrainska Donauhamn som ligger mittemot Rumänien, samtidigt som Ryssland angrep Odessaregionen. Inom några minuter skickade Rumäniens RO-ALERT-system, landets mobila varningsnät för kriser, ut meddelanden till norra delen av länet Tulcea. Två F-16-plan lyfte för att övervaka läget (Agerpres). Ett av målen uppges ha befunnit sig omkring tio minuter i rumänskt luftrum nära Pardina innan det vände tillbaka mot Ukraina (Mediafax). Det blev det första av tre larm som Rumänien hanterade före kvällen.

Spanska plan, tre minuter

På eftermiddagen drogs ytterligare ett Natoland in i insatsen. Klockan 15.17 upptäckte rumänsk radar ett nytt mål. Klockan 15.20 lyfte två spanska F-18 från flygbasen Mihail Kogalniceanu inom ramen för Natos förstärkta Air Policing, alliansens utökade stridsflygspatrullering över utsatta delar av det östra luftrummet (Infobae/EFE, La Vanguardia). Objektet uppges ha korsat gränsen in i rumänskt luftrum cirka 3,5 kilometer sydost om Chilia Veche. Larmet avslutades klockan 16.28 (European Pravda).

Spanien fanns redan på plats för denna uppgift. Det rörde sig inte om en improviserad reaktion. Sju F-18-plan och omkring 200 personer hade anlänt i början av augusti för en fyra månader lång rotation. Spaniens försvarsstab beskrev uppdraget som att övervaka, identifiera och vid behov avvisa ovanlig flygverksamhet, med möjlighet till neutralisering om läget kräver det (EMAD, El Español). En starttid på tre minuter visar att beredskapen fungerar. Det som inte framgår av offentliga uppgifter är vad som hände därefter: varken Spanien eller Nato har bekräftat att planen hann genskjuta, identifiera eller bekämpa målet.

Fragment på stranden, blinda fläckar på radarn

Samma dag utrymde myndigheterna stranden i Costinesti vid Svarta havet efter att ett misstänkt föremål upptäckts nära vattenlinjen. Militära ammunitionsröjare bedömde det som ett drönarfragment utan explosionsrisk (HotNews, AGERPRES). Längre ut till havs förstörde rumänska militärdykare två drönare som hittats i landets exklusiva ekonomiska zon, det havsområde där en kuststat har rättigheter över naturresurser och infrastruktur, nära Neptun Deep, Rumäniens största gasprojekt i Svarta havet. Innan Rumänien pekade ut dem som ryska kontrollerade landet uppgifterna med Ukraina, som bekräftade att de inte var ukrainska (STVR, 15min).

Bulgarien visar varför snabba stridsflyg inte räcker. Den 8 augusti flög en drönare från Rumänien in i bulgariskt luftrum utan att upptäckas av vare sig de två ländernas radar eller Natos södra luftoperationscentrum. Den exploderade nära byn Kardam, omkring 200 meter från en kompressorstation på gasledningen Trans-Balkan (Nova, Euronews България). Ingen infrastruktur skadades. Bulgariens preliminära bedömning var att objektet sannolikt var en ukrainsk skenmålsdrönare, inte ett ryskt vapen. Slutsatsen är ändå densamma: små, långsamma och lågt flygande objekt kan passera genom ett luftförsvar som i huvudsak byggts för större och snabbare mål.

Vad snabb incidentberedskap inte löser

Som To Brief tidigare rapporterat, efter att Natos nordatlantiska råd fördömde Ryssland för kränkningar av polskt och rumänskt luftrum, har alliansens språk skärpts (To Brief). Men Nato har inte gått vidare från fördömanden till samråd enligt artikel 4, där ett medlemsland formellt kan lyfta ett säkerhetshot, eller artikel 5, den kollektiva försvarsgarantin (NATO). Litauens försvarsminister Robertas Kaunas beskrev den praktiska bristen längs den östra flanken: radar, akustiska sensorer och gränskameror finns redan, men inget integrerat system kopplar upptäckt till insats (15min). Efter en egen luftrumskränkning har Polen utlovat snabbare sms-varningar till civilbefolkningen (Gazeta.pl).

Rumäniens larm den 13 augusti visade att Natos incidentberedskap kan upptäcka hot och få upp flyg snabbt. De visade inte att alliansen konsekvent kan identifiera, följa och tillskriva små drönare innan fragment spolas upp på stränder eller objekt passerar två länders luftrum utan att synas. Den luckan stängs inte genom att varje huvudstad köper egna kameror och akustiska sensorer. Den kräver sensorsamordning på Natonivå. De offentliga uppgifterna kan ligga efter vad som sker i klassificerade system, men den politiska sårbarheten är redan synlig.