Rumänien skjuter ned rysk drönare

Klockan 09.39 den 24 juli upptäckte rumänska radarstationer ett flygande mål öster om Sulina, vid Donaudeltats kust. Det rörde sig in över land, via Brăila och vidare mot Buzău. Två italienska Eurofighterplan lyfte från flygbasen Mihail Kogălniceanu inom Natos luftövervakning. Därefter gick två rumänska F-16 upp. Ett italienskt plan avfyrade en robot över Brăila län, men missade. Klockan 11.02 sköt ett rumänskt F-16 ned drönaren över obebodd mark nära Padina (Romania Insider, n-tv). Det är den första offentligt kända nedskjutningen av en drönare som kränkt rumänskt luftrum.

Rumänska åklagare bekräftade att målet var en rysk drönare av typen Shahed/Geran, samma vapentyp som Ryssland använder mot ukrainsk infrastruktur. Piloterna hade under insatsen rapporterat att drönaren visuellt liknade denna typ, men den tekniska bekräftelsen var ännu inte färdig (Mediafax, Berliner Zeitung). Märkningar på vrakdelar, elektronik, stridsdel och uppskjutningsplats har inte offentliggjorts.

Vem gav ordern?

Insatsens allierade kedja gör händelsen till mer än ett rumänskt ärende. De italienska Eurofighterplanen deltog i Natos Air Policing, alliansens stående uppdrag för att övervaka och identifiera misstänkta flygrörelser. Enligt Sofia Globe bekräftade Nato att planen opererade "under NATO command and control" (Sofiaglobe). Men Natos ledning samordnar uppdraget. Den juridiska ansvaret för vapeninsats över det egna territoriet ligger normalt kvar hos den nationella staten. Frågan blir därför vem som godkände eldgivningen.

Rumänska försvarsgenomgångar uppger att ett italienskt Typhoonplan avfyrade en robot över Brăila och missade. På marken ska en krater och robotrester ha hittats (Quotidiano Nazionale, Adnkronos). Något officiellt italienskt uttalande har inte kommit fram. Det är i sig anmärkningsvärt när en robot har avfyrats över en allierad stats territorium.

Den rumänska piloten sköt först när drönaren befann sig över obebodd mark. Det tyder på att det fanns förhandsbeslutade regler för var och när en nedskjutning fick ske (Internazionale/Reuters). Varken Rumäniens försvarsdepartement eller Nato har offentliggjort dessa regler.

Varför drönare spräcker den gamla modellen

Air Policing och luftförsvar är inte samma sak. Air Policing handlar om att möta misstänkta flygplan: gå upp, identifiera, följa och i bästa fall eskortera bort dem. Luftförsvar handlar om att förstöra hot. Insatsen vid Buzău beskrevs som Air Policing. I praktiken blev den luftförsvar, eftersom piloter avfyrade robotar och förstörde ett mål över allierat territorium.

En Shaheddrönare är inte ett bemannat flygplan som kan varnas bort. Den är långsam, obemannad, kan bära sprängmedel och är svår att klassificera säkert medan den flyger. Den gamla modellen med identifiering och eskort fungerar dåligt mot den typen av mål.

De baltiska staterna, som är beroende av roterande allierade jaktflygsstyrkor snarare än stora egna flygvapen, har redan brottats med just denna övergång. Estniska källor uppger att steget från Air Policing till luftförsvar beslutades tidigare i juli, före nedskjutningen i Rumänien (ERR). Litauiska företrädare använde den rumänska händelsen som argument för tydligare mandat och snabbare beslut om när eld får öppnas (TV3). Buzău orsakade alltså inte den baltiska omprövningen. Den visade varför den behövs.

Reglerna som ingen har publicerat

Polens försvarsminister Władysław Kosiniak-Kamysz varnade separat för ryska provokationer där erövrade ukrainska drönare kan användas mot länder på Natos östra flank (TVN24). Tysk rapportering lyfte den motsatta risken: om drönarens ursprung, last och avsikt inte kan fastställas under flygningen kan en lägre tröskel för eldgivning leda till att fel mål träffas eller att vrakdelar faller över bebodda områden (Handelsblatt).

Rumänien hade förberett sig. Den 7 juli bad försvarsminister Radu Miruță Ukraina att programmera sina Svartahavsdrönare så att de självförstörs om de går in på rumänskt territorium (Agerpres). Sjutton dagar senare sköt Rumänien ned en drönare.

Buzău visade att Natos luftsystem på östra flanken kan upptäcka, skicka upp jaktflyg, följa och förstöra ett mål. Händelsen visade däremot inte att reglerna för systemet är fastställda, gemensamma eller offentliga. Nordatlantiska rådet, där alla medlemsländer sitter, och de huvudstäder som godkänner insatsreglerna behöver ge invånarna på östra flanken ett grundläggande svar: när blir en drönare över allierat territorium ett mål, vem fattar beslutet och gäller samma regel i Bukarest som i Tallinn?