Rumänskt F-16-plan sköt ned drönare

Klockan 11.03 den 19 maj beordrade NATO upp stridsflyg från Šiauliai i Litauen. En drönare hade korsat gränsen från Ryssland in i estniskt luftrum. Klockan 12.14 sköt en rumänsk F-16-pilot ned den. Farkosten föll på jordbruksmark nära Põltsamaa, 30 meter från närmaste bostad. Det var första gången sedan Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina inleddes som ett NATO-plan förstörde en drönare i baltiskt luftrum (Romania Insider, Estonian Defence Forces).

Två dagar senare krävde Estlands, Lettlands och Litauens presidenter att NATO gör insatsen permanent: Baltic Air Policing, alliansens fredstida luftbevakning över Baltikum, ska enligt dem göras om till ett fullt luftförsvarsuppdrag med mandat att skjuta ned inträngande farkoster. De vill också ha särskilda system mot drönare placerade på baltisk mark (ERR). En sådan förändring kräver enhällighet bland samtliga 32 NATO-länder. Kravet kommer samtidigt som Washington signalerar ytterligare amerikanska truppminskningar i Europa.

Hur Ryssland gör ukrainska drönare till ett NATO-problem

Drönarna är i huvudsak ukrainska. Ukrainas långräckviddiga attackdrönare riktas mot rysk oljeinfrastruktur nära de baltiska gränserna, framför allt terminalerna i Ust-Luga och Primorsk i Leningradregionen. Ryska enheter för elektronisk krigföring stör GPS-signaler eller matar in falska koordinater, vilket kan styra drönarna ur kurs och in över NATO-territorium. Ukraina har bekräftat och bett om ursäkt för detta. Estlands försvarsminister uppgav att målet för F-16-planet "med största sannolikhet var en ukrainsk drönare som kommit ur kurs" under kraftig elektronisk störning.

Operationen bygger lika mycket på informationskrig som på själva drönarna. Den 18 maj påstod den ryska underrättelsetjänsten SVR att ukrainska drönaroperatörer fanns på lettiska militärbaser och hotade med attacker mot lettiska "beslutscentrum". Lettland, Ukraina och USA avvisade uppgifterna (ISW). Belarus lämnade in en diplomatisk protest och hävdade att en drönare hade kommit in i belarusiskt luftrum från Litauen, bara dagar efter att den belarusiska militären via hotline varnat Litauen för en drönare på väg åt motsatt håll. Litauen kallade protesten "direkt bevis för belarusisk delaktighet i Rysslands informationsattack".

Mönstret förstärker sig självt. Rysk elektronisk krigföring driver ukrainska drönare in över NATO-luftrum. Rysk underrättelsetjänst använder sedan incidenterna som bevis för att de baltiska staterna angriper Ryssland. Drönarincidenterna sammanföll med en oannonserad rysk kärnvapenövning den 19 maj, där även robotuppskjutningar från belarusiskt territorium ingick (Defense News). Under samma vecka träffades NATO:s östra flank av drönare, desinformation och kärnvapensignalering.

Tre länder, tre systemfel

I Lettland föll regeringskoalitionen den 14 maj efter den misslyckade hanteringen av en drönare som slog ned i en oljedepå i Rēzekne (LSM). Det var första gången en regering i ett NATO-land föll som direkt följd av drönarrelaterad hybridkrigföring. Premiärminister Andris Kulbergs bildade en ny koalition sex dagar senare, ännu oprövad. En detalj förklarar sårbarheten: Ukraina hade erbjudit de baltiska länderna ett program för drönarradar och detektion. Estland tackade ja. Lettland tackade nej. Drönaren som träffade Rēzekne upptäcktes inte i tid.

Litauens civila beredskap brast tre gånger på fem dagar. Krisappen LT72 kraschade under hög belastning den 20 maj, visade inaktuella uppgifter den 21 maj och slutade fungera igen den 22 maj. Skyddsrum i Vilnius var låsta. Sirenerna ljöd aldrig. Presidenten och premiärministern fördes till bunkrar.

Estlands radar upptäckte drönaren den 19 maj innan den kom in i landet. Men Estland har inga egna stridsflygplan. Utan den rumänske pilot som redan befann sig i luften under en övningsflygning hade drönaren fortsatt ostörd.

Vad Ankara avgör

Att skriva om den baltiska insatsen från luftbevakning till luftförsvar kräver ett formellt beslut i Nordatlantiska rådet, NATO:s permanenta beslutande organ där varje allierad kan lägga veto. Nästa rimliga tillfälle är toppmötet i Ankara den 7-8 juli.

NATO:s högste militäre befälhavare, general Grynkewich, bekräftade den 19 maj att Europa "absolut bör räkna med ytterligare omgrupperingar" av amerikanska styrkor. Den lager-på-lager-struktur för upptäckt, ledning och bekämpning som Baltikum behöver bygger i dag på amerikanska system. Europeiska alternativ håller på att byggas upp: Polen tar fram 18 motdrönarbatterier, och Lettland står värd för NATO:s första innovationsområde för C-UAS, alltså system mot obemannade luftfarkoster. Inget av detta täcker det baltiska luftrummet i dag.

Den 21 maj uttryckte Europaparlamentet "full solidaritet" med de baltiska staterna. Solidaritet är inte ett radarnät. Toppmötet i Ankara blir ett test av om 32 allierade är beredda att finansiera den hårdvara som krävs, samtidigt som landet som bär upp NATO:s luftförsvarsarkitektur drar sig tillbaka från bordet.