Beslag i Rotterdam blottar EU:s sanktionsluckor

Nederländska tulltjänstemän öppnade dussintals containrar på ett fartyg i reguljär trafik mellan Rotterdam och Sankt Petersburg. Ombord fanns vindrutor, bildörrar, motorolja och luftfiltreringssystem. Allt var sanktionsbelagda varor. Etiketterna hade tagits bort och satts dit igen för att dölja ursprunget. Kaptenen greps på plats. Därefter gjordes razzior på adresser i Rotterdam och Amsterdam (Duane Morris).

Det handlar om vanliga förbrukningsvaror: delar som håller lastbilar och militära fordon i gång, och som europeiska tillverkare före sanktionerna levererade utan hinder. EU har förbjudit en bred grupp exportvaror till Ryssland, med hundratals produktkategorier. Att förbjuda export är en sak. Att faktiskt stoppa den är en annan.

Tre länder gör arbetet

Sanktionskontrollen i EU är helt decentraliserad. Varje medlemsland sköter sina egna tullkontroller. Det finns ingen gemensam databas över flaggade sändningar, ingen gemensam inspektionsstandard och ingen EU-myndighet som verkställer varusanktioner.

Polen står för 56 procent av alla varningar i Rapid Information Form, EU:s system för att flagga misstänkt export. Det är mer än de övriga 26 medlemsländerna tillsammans. Nederländerna och Finland driver brottsutredningar genom särskilda expertteam. Resten ligger långt efter.

Irland har inte väckt något enda sanktionsåtal sedan 2022. När EU krävde att alla medlemsländer skulle göra sanktionsbrott straffbara senast i maj 2025 var det bara Estland och Finland som höll tidsfristen. EU-kommissionen inledde överträdelseärenden mot 18 av 27 medlemsländer, däribland Tyskland, Frankrike och Spanien.

Omvägen som rundar tullen

Beslaget i Rotterdam gällde den enklaste formen av kringgående: ommärkta lådor på en direkt rutt. Det svårare problemet är laglig omdirigering.

Sedan 2022 har EU:s export av sanktionsbelagda varor till flera centralasiatiska länder ökat kraftigt. Kirgizistan, Armenien och Kazakstan ingår alla i Eurasiska ekonomiska unionen, en tullunion med Ryssland. När varor väl har klarerats vid inresa kan de därför röra sig fritt över gränserna. En Oxfordstudie visade att ökningen i exporten av sanktionsbelagda varor till dessa länder började inom några dagar efter att sanktionerna trädde i kraft. Tidpunkten lämnar litet utrymme för andra tolkningar, även om de absoluta volymerna fortfarande är omstridda och en del procentuella ökningar kommer från mycket låga nivåer snarare än stora handelsflöden.

I april 2026 aktiverade EU sitt verktyg mot kringgående mot Kirgizistan för första gången. Fyra år efter att mönstret blev synligt.

När lagen är kryphålet

I Irlands fall ligger luckan i själva regelverket. Aughinish Alumina, Europas största raffinaderi för aluminiumoxid, ägs av den ryska metallkoncernen Rusal. Aluminiumoxid, råvaran som används för att framställa aluminium, skickas från Aughinish till Rusals smältverk. En granskning har spårat materialet vidare till tillverkare av Iskanderrobotar och Shaheddrönare, båda använda mot Ukraina.

Allt är lagligt. Aluminiumoxid undantogs medvetet från EU:s sanktioner, eftersom europeiska smältverk i Frankrike och Sverige är beroende av Aughinishs produktion. Irlands regeringschef har kallat sanktioner mot anläggningen "kontraproduktiva".

Kaptenen i Rotterdam riskerar åtal. Ägarna till Aughinish riskerar ingenting. Skillnaden är att Bryssel skrev en regel för det ena fallet och ett undantag för det andra.

Det väntade 21:a sanktionspaketet, som väntas i slutet av juni, ändrar inte detta. Kommissionen har redan signalerat att Aughinish ska fortsätta vara undantaget. Ett förslag om ett fullständigt förbud mot europeiska sjöfarts- och försäkringstjänster för ryska oljetankfartyg blockeras av Grekland, Cypern och Malta, vars rederinäringar är beroende av handeln. Där europeiska kommersiella intressen är tillräckligt stora slutar verkställigheten vid lagens gräns.