Ryssland snabbspårar Euroclear-krav

De frysta ryska centralbankstillgångarna i EU är både ett finansieringsverktyg för Ukraina och ett juridiskt minfält för unionen. Den 27 maj beslutade en domstol i Moskva om omedelbar verkställighet av ett krav på 18,2 biljoner rubel, cirka 217 miljarder euro, från Rysslands centralbank mot Euroclear, det Brysselbaserade clearinghuset som avvecklar stora delar av Europas gränsöverskridande värdepappersaffärer (The Moscow Times).

Beslutet innebär att Ryssland kan kräva betalning utan att invänta den normala överklagandeprocessen. Euroclear avvisar Moskvas jurisdiktion och säger att kraven "inte erkänns enligt EU-rätten" (Meduza). Utanför Ryssland har utslaget liten praktisk effekt. Moskva har inget bilateralt verkställighetsavtal med Belgien och inget fungerande sätt att beslagta Euroclears tillgångar, som finns inom EU (HCCH Status Table). Effekten ligger i stället i osäkerheten. Den är politiskt användbar.

Belgiens tysta intäkt

Euroclear håller 200 miljarder euro i frysta ryska tillgångar, motsvarande 93 procent av alla sådana tillgångar i EU (Belga News Agency). Tillgångarna ger stora ränteintäkter: 6,9 miljarder euro 2024 och 5 miljarder euro 2025, efter att ECB, Europeiska centralbanken som sätter räntan för euroområdet, sänkt räntorna (Euroclear 2025 Results, VRT NWS).

EU tar huvuddelen genom ett obligatoriskt uttag på 99,7 procent av Euroclears extraordinära intäkter från de frysta tillgångarna, den så kallade "windfall contribution". Hittills har omkring 6,6 miljarder euro förts över till Ukraina (compensation.com.ua).

Men Belgien behåller bolagsskatten på Euroclears överintäkter. Enligt fem EU-diplomater som citeras av RBC Ukraine uppgick den till omkring 1,7 miljarder euro bara 2024. De pengarna stannar i den belgiska statsbudgeten, inte i Ukrainas.

Både Belgien och Euroclear tjänar på att den nuvarande ordningen fortsätter: tillgångarna förblir frysta, räntan löper och skatteintäkterna kommer in. En konfiskation av själva kapitalet, som Nederländerna, Polen och de baltiska länderna driver på för, skulle avsluta den intäktsströmmen. Belgiens premiärminister Bart De Wever kräver "obegränsade finansiella garantier" från EU innan han överväger konfiskation, ett villkor som sannolikt inte kommer att uppfyllas (EU Today).

Rättsprocesser som dimridå

Moskva driver parallella rättsprocesser som ökar osäkerheten. Utöver det ryska domstolsutslaget, som knappast kan verkställas i EU, har Rysslands centralbank väckt två mål vid EU:s tribunal i Luxemburg. Det ena gäller förordningen från december 2025 som frös tillgångarna på obestämd tid. Det andra gäller förordningen från februari 2026 som styr ränteintäkterna till Ukraina (Courthouse News, Kyiv Independent). Inga avgöranden väntas före slutet av 2027.

Få bedömare räknar med att processerna ska lyckas. Poängen är fördröjning. Varje pågående mål ger försiktiga EU-länder ännu ett argument för att skjuta upp det avgörande steget: att konfiskera kapitalet.

Den verkliga urholkningen är matematisk

ECB:s inlåningsränta, den ränta affärsbanker får på insättningar över natten i centralbanken och som styr stora delar av de korta räntorna i euroområdet, ligger nu på 2,00 procent, ned från toppnivån 4,00 procent (ECB). Varje sänkning med 25 baspunkter minskar den årliga räntan på de frysta tillgångarna med omkring 485 miljoner euro.

G7:s låneprogram ERA, Extraordinary Revenue Acceleration, på 50 miljarder dollar bygger på att lån till Ukraina återbetalas med ränteintäkter från frysta ryska tillgångar (White House ERA briefing). Med dagens räntenivåer har årsintäkten redan halverats jämfört med 2024.

Om räntorna faller ytterligare i en lågkonjunktur ställs EU inför ett svårt val: ge ut mer gemensam skuld för att täcka underskottet, vilket Nederländerna motsätter sig, eller konfiskera kapitalet, vilket Belgien blockerar. Ryssland behöver inte vinna i domstol. Det räcker att Europa fortsätter att tvista med sig självt medan ränteströmmen torkar ut.