Ryssland värvar sabotörer på Telegram

Ett meddelande på Telegram utlovar snabba pengar. Första uppdraget är enkelt: fotografera en byggnad, kontrollera en tillfartsväg, delta i en protest. Betalning sker när uppdraget kan styrkas. Om personen levererar blir uppgifterna mer känsliga. Säkerhetstjänster i Polen, Tyskland och Frankrike har nu gripit eller åtalat personer som dragits in i denna kedja. Det handlar inte om utbildade spioner, utan om vanliga människor som rekryteras online för avgränsade uppgifter som de själva inte alltid förstår vidden av. Modellen är billig, svår att klassificera i ett tidigt skede och visar hur långsamt Europa omvandlar lokala ärenden till en gemensam bild av sabotagehotet.

Först fotografier, sedan upptrappning

Polens ABW, den inrikes säkerhetstjänsten, har lagt fram den tydligaste offentliga dokumentationen. Åklagare har beskrivit gripandet av en polack och en belarusier som på uppdrag av en Telegrammoderator fotograferade platser med betydelse för statens säkerhet. Ärendet rubricerades som "diversion riktad mot Polen" (Interia). Inrikesminister Tomasz Siemoniak pekade ut Warszawa, Wrocław, Kraków, Zakopane och Bydgoszcz som städer där sådan rekrytering förekommit (RMF24, Radio Alex).

I en separat operation betalades människor för att delta i demonstrationer som skulle se ut att ha vuxit fram spontant bland ukrainska flyktingar. Syftet var att utnyttja korruptionsskandaler och interna ukrainska konflikter för att skärpa motsättningar mellan polacker och ukrainare.

Polska experter kallar personerna för "engångsagenter", rekryterade genom pengar, press eller manipulation (Rzeczpospolita). Den första handlingen kan se ut som skadegörelse eller aktivism. För uppdragsgivaren är den också ett test: går personen att använda till något farligare senare?

Samma metod över gränserna

Tysklands BfV, den inrikes underrättelsetjänsten, beskriver samma mekanism i sin årsrapport för 2025. Enligt myndigheten rekryterar ryska tjänster medhjälpare via Telegram för fotografering, observation av infrastruktur och förberedande sabotage (BR). Upplägget gör det svårt att tidigt avgöra om en händelse är statligt styrd, vanlig brottslighet eller en olycka. Tre män har dömts för spioneri mot järnvägslinjer kopplade till stödet till Ukraina (DW, ZEIT).

Frankrike står för det tydligaste enskilda fallet. Nära Toulouse åtalades en belarusisk man den 5 juni efter att tekniker på dröntillverkaren Delair ertappat honom med att filma dröntester. Utredare från DGSI, Frankrikes inrikes underrättelsetjänst, hittade en 55 sekunder lång video i hans telefon. Den hade skickats till ett ryskt nummer (Le Monde). Enligt Le Monde utsattes samma fabrik några dagar tidigare för en attack med molotovcocktails, men utredarna har inte offentligt slagit fast någon koppling mellan den gripne mannen och branden. Bevisningen om rekognoseringen är stark. Hela kedjan från ryskt uppdrag till filmning och mordbrand av samma person är däremot inte styrkt.

Vem äger problemet?

Lettlands VDD, landets säkerhetstjänst, har varnat för att unga i ökande grad rekryteras via TikTok, Discord, Telegram och spelplattformar som Roblox (Baltija.eu). Rekryteringsytan växer. Mandatet att agera gör det inte i samma takt.

Nationell säkerhet är enligt EU-fördragen fortfarande medlemsstaternas eget ansvar (EU-fördragets artikel 4). Nationella tjänster utreder. Nationella åklagare väcker åtal. Europol kan koppla samman polisiär underrättelseinformation över gränserna (Europol). Eurojust kan samla åklagare, och dess SIRIUS-projekt hjälper dem att få fram Telegramchattar och kontouppgifter som ofta är avgörande i sådana ärenden (Eurojust SIRIUS). Men samordning är inte befälsrätt. Ingen EU-myndighet kan driva ett kontrasabotageärende hela vägen från upptäckt till åtal.

Plattformsgapet förvärrar problemet. Telegram finns inte på EU-kommissionens lista över mycket stora onlineplattformar enligt rättsakten om digitala tjänster, DSA, som är EU:s regelverk för innehållsansvar och systemrisker på nätet. Därmed omfattas Telegram inte av den förstärkta tillsyn som gäller för de största plattformarna (kommissionens VLOP-lista). Rekryteringskanalen ligger utanför den regleringsstruktur som byggts för att hantera just samordnad skada i stor skala.

En sabotagerekryterare arbetar som om EU vore ett sammanhängande operationsområde, medan varje rättsligt svar börjar nationellt. Europa har samordningsverktyg, men ingen gemensam myndighet som äger mönstret tillräckligt tidigt. I praktiken beror igenkänningen fortfarande på att en nationell tjänsteman kopplar ett fotografi av ett bangårdsområde, taget av någon som trodde sig tjäna enkla pengar, till Telegramchatten som beställde det.