Ryssland riktar elden mot Ukrainas transformatorstationer

Rysslands försvarsdepartement meddelade den 30 augusti att det förberedde "massiva anfall" mot Ukrainas energiinfrastruktur, som svar på ukrainska attacker mot ryska raffinaderier (Euronews, The Irish Times). Uttalandet angav inget datum, inga mål och inget vapensystem. Hotet är ändå trovärdigt. Under två vintrar har Ryssland visat att landet kan slå mot de delar av Ukrainas elsystem som europeiska pengar, reservdelar och luftvärn inte snabbt kan ersätta.

Där Ryssland lärde sig sikta

Skillnaden inför denna vinter ligger i målvalet. Nästan 60 % av de verifierade ryska angreppen mot energisektorn från oktober 2025 till april 2026 riktades mot mindre transformatorstationer, jämfört med 31 % vintern före (The Washington Times). Det spelar roll eftersom Ukraina bara har omkring 120 större högspänningsstationer. De kan förstärkas och försvaras enskilt. Mindre fördelningspunkter finns i tusental. Inget luftvärn kan täcka alla.

Ryssland utnyttjar sin detaljerade kunskap om Ukrainas elnät från sovjettiden för att koppla bort elproducenter och fördröja reparationer (IEA). Den polska säkerhetspolitiska tankesmedjan OSW konstaterar att uppvärmningssäsongen 2025–26 var den första då Ryssland i stor skala slog ut fjärrvärmesystem. Därmed blev strömavbrott också problem för värme, vatten och sanitet (OSW). Kampanjen handlar inte längre bara om el. Den gör städer svåra att bo i.

Samtidigt trappas angreppen upp på båda sidor. Den 29 augusti beordrade Volodymyr Zelenskyj att Ukrainas långdistansattacker med drönare mot Ryssland skulle tredubblas till 1 000 per dag (The Guardian). Ukrainska styrkor angrep ryska raffinaderier minst 21 gånger i augusti, däribland Kirishi-anläggningen nära Sankt Petersburg (NV). Moskvas besked ska därför läsas både som hot om vedergällning och som försök att skaffa sig förhandlings- och påtryckningskraft inför vintern.

Tre verktyg, alla med flaskhalsar

Europa har tre sätt att hjälpa Ukraina genom ännu en energikampanj. Alla är viktiga. Alla har begränsningar som betyder mer än själva stödbeskeden.

Det första är elimport. Ukrainas elnät har varit synkroniserat med det kontinentala europeiska nätet sedan mars 2022, vilket gör det möjligt att föra in el via Slovakien, Ungern, Rumänien och Polen. Den mängd Ukraina faktiskt kan köpa och ta emot ligger på omkring 2,1 GW (Green Deal Ukraina). I februari 2026 nådde importen rekordnivån 1 262,8 GWh, nästan 90 % av tillgänglig kapacitet (DiXi Group). Livlinan finns, men den har ett tak. Import kan inte ersätta förstörda kraftverk.

Det andra är reparationskedjan. EU-kommissionen uppger att tidigare stöd har omfattat fler än 7 000 transformatorer, sex autotransformatorer, fler än 11 000 generatorer och tusentals elkomponenter (European Commission, EEAS). Den 24 augusti godkände kommissionen 6,1 miljarder euro till Ukrainas luft- och robotförsvar (European Commission). Men vid ett givarmöte i juni konstaterades att Ukraine Energy Support Fund redan var fullt intecknad, samtidigt som of finansierade vinterbehov översteg 650 miljoner euro (energy.ec.europa.eu). Den fysiska flaskhalsen är ännu svårare: stora transformatorer på 330–750 kV tar 12–18 månader att tillverka (DIIS). Pengar kan beslutas på veckor. Fungerande utrustning kan inte trollas fram lika snabbt.

Det tredje är luftvärn, där gapet är störst. Zelenskyj sade den 8 augusti att det finns ett avtal med USA om månatliga leveranser av Patriot-robotar, men att volymerna inte räcker (Euromaidan Press). Ett svensk-danskt kortdistanssystem för luftvärn väntas först om ytterligare 12 månader (regeringen.se).

Ersättningskapplöpningen

Det nordiska och baltiska svaret är det mest konkreta. Sverige avsatte i juni nästan 1,5 miljarder kronor, omkring 130 miljoner euro, till Ukrainas energiförsörjning inför vintern. Stödet går bland annat till generatorer, batterier och IAEA:s arbete med kärnsäkerhet (regeringen.se). Litauen levererade den 28 augusti 28,31 ton elnätsutrustning till Kyiv och Zhytomyr, däribland transformatorer och överspänningsskydd (Ukrainska Pravda, Censor.NET). Finland gick in med 40 miljoner euro i PURL, en inköpskanal inom NATO som köper amerikansktillverkat luftvärnsmateriel till Ukraina (defmin.fi).

Rysslands fördel är tiden. Europa kan finansiera Ukrainas energiförsvar snabbare än industrin kan tillverka transformatorer eller luftvärnet kan byggas ut över tusentals små mål. Om robotar och elnätsutrustning hinner fram innan de uthålliga anfallen börjar minskar den fördelen. Produktionscyklerna talar för att den inte minskar tillräckligt.