Rysk drönare slog mot Chernobyls kärnavfallslager

Klockan 02.10 den 7 juni träffade en rysk Shahed-drönare mottagningsbyggnaden vid Ukrainas centrala mellanlager för använt kärnbränsle, inne i Tjernobyls avspärrade zon. Inget radioaktivt utsläpp skedde. En mindre brand släcktes inom en timme. Internationella atomenergiorganets generaldirektör Rafael Grossi kallade attacken "deeply concerning" och påpekade att kärnmaterial förvarades "bara några meter" från den träffade byggnaden (Infobae). Polen skickade upp stridsflyg. Landets militär behandlade händelsen som ett skarpt hot. Den humanitära folkrätten ger, som den är skriven, inget särskilt skydd för just den typ av anläggning som träffades.

Vad drönaren missade

Byggnaden som träffades fungerar som logistisk mottagning, där bränslebehållare anländer innan de förs vidare till lagringsvalv. Energoatom, Ukrainas kärnkraftsoperatör, bekräftade att inget använt kärnbränsle fanns i byggnaden vid tillfället. Polska strålningsmätare visade inga förändringar i bakgrundsnivåerna. Inga arbetare skadades.

Hur nära explosionen kom lagrat kärnmaterial är fortfarande oklart. Grossi sade "meter", men ingen oberoende mätning har publicerats. IAEA skickade ett inspektionsteam till platsen. Den 8 juni hade deras slutsatser ännu inte offentliggjorts. Skillnaden mellan fem meter och hundra meter från förseglade behållare med använt kärnbränsle förändrar riskbilden helt. Bara inspektörerna kan fastställa avståndet.

Ett rättsligt tomrum sedan 1977

Den humanitära folkrätten har en regel som särskilt skyddar kärntekniska anläggningar i krig: artikel 56 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna, 1977 års fördrag om hur väpnade konflikter får föras. Regeln skyddar "kärnkraftverk" från angrepp. Ett mellanlager för använt kärnbränsle producerar ingen el. Enligt fördragets ordalydelse faller det därför utanför artikelns skydd.

Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne, det andra relevanta internationella avtalet, gör uttryckligt undantag för väpnade konflikter.

Det betyder att stora delar av kärnbränslecykeln utanför reaktorer i drift saknar särskilt krigstidsskydd. Anrikningsanläggningar, forskningsreaktorer och lager för använt bränsle omfattas inte av bindande skyddsregler. Luckan är inte bara ukrainsk. EU-länder driver egna mellanlager, upparbetningsanläggningar och forskningsreaktorer. Om attacker mot kärntekniska anläggningar som inte är kraftproducerande saknar ett uttryckligt förbud skapas ett prejudikat för framtida konflikter.

Artikel 56.6 uppmanar stater att "sluta ytterligare avtal för att ge extra skydd" åt anläggningar som innehåller kärnmaterial. Den bestämmelsen har legat oanvänd sedan fördraget trädde i kraft. Ingen stat, ingen EU-institution och inget internationellt organ har agerat på den.

Trycket att göra något ökar. Den 8 maj störtade en drönare i Tjernobyls avspärrade zon, vilket utlöste en stor skogsbrand. Nu har en drönare detonerat innanför området för ett komplex med använt kärnbränsle. Varje incident har kommit närmare själva kärnmaterialet.

Vad IAEA kan göra, och inte göra

Attacken skedde dagen före mötet i IAEA:s styrelse, myndighetens beslutande organ med 35 medlemsstater, i Wien. Ukraina begärde att händelsen skulle tas upp på dagordningen.

Styrelsens handlingsutrymme är begränsat av konstruktionen. IAEA kan inte införa sanktioner. Organisationen kan dokumentera, fördöma och hänskjuta ärenden till FN:s säkerhetsråd, där Ryssland har veto. Grossis "sju oumbärliga pelare för kärnsäkerhet", ett ramverk som han presenterade 2022 för att skydda kärntekniska anläggningar i konflikt, anger principer men har ingen rättslig kraft.

Polens reaktion visar en annan lucka: hur europeiska system hanterar den här typen av händelse. Polens försvarsmakt betraktade attacken som ett möjligt militärt hot och skickade upp stridsflyg. Men EU:s gränsöverskridande kärnberedskapssystem, som byggdes efter Tjernobylkatastrofen 1986, aktiveras när strålningsvärden stiger. Värdena förblev normala. Systemet fungerade som det var tänkt. Det var bara inte byggt för ett scenario där ett vapen detonerar inne på ett område med kärnmaterial utan att orsaka utsläpp.

IAEA:s inspektionsrapport kan tvinga fram frågan. Europas kärnberedskap utgår från att fara och strålning sammanfaller. En drönare som slår ned några meter från använt kärnbränsle, utan radioaktivt utsläpp, hamnar i en kategori som systemet inte känner igen.

Utfallet från styrelsemötet är ännu inte offentligt. Inget EU-land har signalerat att det vill åberopa artikel 56.6. Fördragsklausulen om bredare skydd för kärntekniska anläggningar har funnits sedan 1977. Ingen regering har använt den.