Rysk fregatt skyddar sanktionsfartyg

Den 30 juni gick en rysk fregatt in för att skydda Kira K, en sanktionerad oljetanker, från övervakare i Östersjön, enligt t-online. Inga skott avlossades och ingen bordning ägde rum. Ändå var signalen tydlig: ett örlogsfartyg placerade sig mellan europeiska observatörer och en sanktionerad last. Ryssland visar att även bevakningen av skuggflottan kan göras riskfylld.

Övervakning är inte verkställighet

Europa har byggt upp ett omfattande system för att följa de tankfartyg som används för att kringgå sanktionerna mot Ryssland. Nato driver patrulleringen Baltic Sentry i Östersjön. EU har fört upp hundratals fartyg ur den så kallade skuggflottan på sina sanktionslistor (S&P Global). Att lista fartyg är den enkla delen. Varken EU eller Nato har ett eget organ som kan stoppa, borda eller hålla kvar en tanker. Den befogenheten ligger hos enskilda kuststater och beror på var fartyget befinner sig.

Maritim verkställighet fungerar som en trappa. De lägre stegen är okomplicerade: radarövervakning, AIS-spårning, alltså det automatiska identifikationssystem som fartyg använder för att sända sin position (IMO), radioanrop och fotografering.

Det svåra steget är bordning. Enligt FN:s havsrättskonvention UNCLOS lyder ett fartyg på internationellt vatten under den stat vars flagg det för. Sanktionsbrott hör inte till de snäva undantag som ger en främmande stat rätt att borda ett fartyg på öppet hav (UNCLOS Part VII). På territorialvatten har kuststater större befogenheter, men utländska fartyg har fortfarande rätt till så kallad oskadlig genomfart, vilket begränsar ingripanden. EU:s sanktioner kan förbjuda européer att bistå handeln. De ger inte Bryssel en kustbevakning (Regulation 833/2014).

Ett ryskt örlogsfartyg förändrar hela kalkylen. Örlogsfartyg har suverän immunitet enligt folkrätten. En fysisk konfrontation kan därmed snabbt bli en fråga om våldsanvändning enligt FN-stadgan (UNCLOS full text). Ryssland behöver inte skjuta. Det räcker att dyka upp.

Tre kuster, samma begränsning i tre versioner

Sverige har gått längst i verkställigheten. Kustbevakningen har bordat misstänkta fartyg på svenskt territorialvatten och större fartyg har utrustats med kulsprutor när spänningarna i Östersjön har ökat (Straits Times). Men svenska insatser fungerar därför att de sker på svenskt vatten och utan direkt ryskt marint tryck.

Finland följer trafiken i Finska viken med radar, kameror och löpande patrullering. Finländska experter på sjörätt är tydliga: om ett fartyg håller sig utanför territorialvattnet är möjligheterna att begränsa dess rörelsefrihet "mycket begränsade" (Yle). Danmark följer ryska fartyg genom de danska sunden, men kan inte stoppa transitpassage, som skyddas från avbrott enligt UNCLOS (UNCLOS Part III).

Litauen läser avskräckningen mest direkt. Det ryska civila fartyget Marshal Vasilevsky, som försörjer Kaliningrad med LNG, har fotograferats i Östersjön med tunga kulsprutor ombord (lrytas.lt). Litauiska analytiker tolkar beväpningen som psykologiskt tryck mot inspektioner (LRT). Vapnen säger samma sak som fregatten: tänk efter innan ni bordar.

Verktygen som går runt havet

EU:s mest effektiva verktyg finns på land. Nekad försäkring, hamnförbud, begränsningar för sjöfartstjänster och granskning av verkliga ägare kan strypa en skuggflotta utan att någon behöver borda ett fartyg (Council of the EU). Den hårdaste varianten, ett fullt förbud mot maritima tjänster, har mött motstånd från medlemsländer vars rederinäringar skulle bära kostnaden.

Själva händelsen med Kira K är fortfarande ofullständigt dokumenterad. Det är ännu oklart exakt i vilken havszon den inträffade, vilket mandat observatörerna hade och om det ryska örlogsfartyget aktivt hindrade dem eller bara följde dem på nära håll. Men den ryska beräkningen syns redan. Moskva behöver inte stoppa varje inspektion. Det räcker att nästa kustbevakningschef börjar undra om en bordning har blivit en marin incident.