Rysk LNG ökar före EU-stopp

Fayard, ett varv på danska Fyn, torrdockar och reparerar tankfartyg som fraktar rysk flytande naturgas, LNG. Det bryter inte mot några EU-regler. Varvet kontrollerar varje fartyg mot sanktionslistor och avvisar fartyg som finns där (WirtschaftsWoche). Danmarks statsminister har kallat situationen "obegriplig", men saknar rättsligt verktyg för att stoppa verksamheten innan EU-reglerna ändras.

Det är i det glappet mellan politisk avsikt och juridisk verklighet som Europas energisanktioner nu befinner sig. Ryssland stod fortfarande för 17,3 procent av EU:s LNG-import under första kvartalet 2026 (Eurostat). Importen ökade med 11 procent på årsbasis i början av 2026 och steg därefter med ytterligare 17 procent efter att nya restriktioner trädde i kraft i mars, enligt övervakningsdata från ACER, EU:s energitillsynsmyndighet (Euronews). På pappret fasar Europa ut rysk gas. I volymstatistiken går utvecklingen åt andra hållet.

Varför utfasningen släpper igenom mer gas

LNG är naturgas som kylts ned till vätska för att kunna fraktas med fartyg i stället för genom rörledning. Handeln bygger på en lång tjänstekedja: tankfartyg, torrdockning, skrovreparationer, hamnanlöp, försäkringar, terminal-lagring och återförgasning, alltså processen där vätskan görs om till gas för ledningsnäten. EU:s fjortonde sanktionspaket, som antogs i juni 2024, stängde en del av kedjan: EU-terminaler förbjöds att lasta om rysk LNG för vidare transport till länder utanför unionen (Council of the EU). Paketet förbjöd däremot inte rysk LNG som köps för europeisk konsumtion, och det lämnade fartygstjänsterna orörda (EEAS).

Nya kontrakt på rysk gas stoppades från mars 2026. Äldre kontrakt, alltså avtal som tecknats före förbudet, får däremot löpa vidare fram till skarpare tidsgränser 2027. Ett fullständigt importförbud väntas inte före januari samma år (Euronews). Det undantagsfönstret förklarar volymökningen: köpare med befintliga avtal har starka skäl att ta emot leveranser så länge den juridiska vägen är öppen, och vissa bygger sannolikt lager innan tidsfristen löper ut. Fayard säljer fartygsunderhåll, inte gas. Varvet verkar i det utrymme som EU-rätten medvetet har lämnat öppet.

Kryphålet finns på fler platser

Fayard är inte det enda exemplet. Belgiens Zeebrugge-terminal, som drivs av Fluxys, erbjuder lagring, lastning och återförgasning. De tjänsterna kan användas för rysk LNG som förs in i EU för inhemsk användning, just den väg som sanktionerna inte stängde (Fluxys, Council of the EU). Ett varv håller tankfartyget sjödugligt. En terminal gör lasten användbar i gasnätet. Båda hamnar utanför sanktionsförbudet.

Politiken följer i hög grad de kommersiella intressena. Frankrike är Europas största införselpunkt för LNG, med 249 TWh i LNG-import 2025, vilket täckte 56 procent av den franska gasförsörjningen, enligt Les Énergies Renouvelables. TotalEnergies har ett inköpsavtal med Rysslands Yamal LNG-projekt som löper till 2032 (Executive Digest). Spanien, med sex återförgasningsanläggningar och EU:s största LNG-kapacitet för import, har hamnoperatörer som öppet varnar för att ett snabbt förbud kan höja priserna och öka beroendet av amerikanska leverantörer (upday Spain). Frankrike och Spanien har ekonomiska skäl att vilja se en långsammare tidsplan. De baltiska staterna driver motsatt linje och vill se ett snabbare totalförbud, med argumentet att återstående import fortfarande finansierar Rysslands krigsekonomi (english.nv.ua).

Bryssel har sex månader kvar till tidsfristen i januari 2027. Allvaret kommer inte att mätas i ännu en politisk deklaration, utan i detaljerna: om äldre kontrakt förlorar sitt undantag i förtid, om terminaloperatörer får nya skyldigheter för laster med rysk gas och om ett varv på danska Fyn fortfarande kan serva tankfartygen som fraktar dem.