Ryska bensinbristen slår mot ekonomin

Ukrainas attacker mot raffinaderier och transportleder har delat den ryska energiekonomin i två delar. Råoljan fortsätter att flöda, men färdigt bränsle når inte fram i tillräcklig mängd till bensinstationer, jordbruk eller frontförband. Moskva har stoppat bränsleexport, släppt beredskapslager och öppet medgett att det råder brist. Världens tredje största råoljeproducent ransonerar bensin.

Råolja är inte bränsle

Olja i marken gör ingen nytta förrän ett raffinaderi har omvandlat den till bensin, diesel eller flygbränsle, och lastbilar eller rörledningar har fört produkten vidare. Ryssland hade kapaciteten, men marginalen var mindre än den såg ut. Före attackerna producerade landet omkring 41 miljoner ton bensin per år, mot en inhemsk efterfrågan på cirka 36 miljoner ton (Meduza). Det var en buffert, men ingen stor sådan.

Ukrainska drönar- och robotattacker har ätit upp den marginalen. I juni föll raffinaderigenomströmningen, alltså den mängd råolja som anläggningarna faktiskt bearbetar till bränsle, med 25 procent jämfört med samma månad i fjol, till 3,95 miljoner fat per dag. Bensinproduktionen minskade med 17 procent (AP). Reuters uppger, med hänvisning till branschkällor, att bensinproduktionen nu täcker omkring 65 procent av säsongsefterfrågan. Det är en uppskattning, men Moskvas egna åtgärder pekar åt samma håll: regeringen har förbjudit bränsleexport, släppt strategiska reserver, lagt om raffinaderiernas underhållsplaner och tillåtit produktion av bränsle med lägre kvalitet (The Star/Xinhua, TASS).

Vice premiärminister Alexander Novak skyllde först på "oplanerade reparationer". Därefter medgav han: "Vi måste erkänna att det finns problem och en brist till följd av attackerna." Han sade också att panikköp hade lyft efterfrågan med 20–30 procent, vilket förvärrade den fysiska bristen genom hamstring (TASS). När en regering stoppar bränsleexport väljer den bort valutaintäkter för att hindra den inhemska försörjningen från att bryta ihop.

Vem får bränsle, och vem blir utan

Bristen slår ojämnt. Grossistpriserna, alltså de stora börspriser som handlare och fristående bensinstationer betalar, pressas upp innan priserna vid pump fullt ut hinner justeras. Fristående stationer, som köper på den öppna marknaden, kläms först. Vertikalt integrerade oljebolag som Rosneft och Lukoil kan i stället styra om leveranser till sina egna stationsnät (Meduza). Jordbrukare, åkerier och avlägsna regioner som är beroende av diesel ligger närmast gränsen.

För krigsinsatsen är diesel viktigare än bensin. Den driver militärlastbilar, tung utrustning, järnvägslogistik och det jordbruk som försörjer både armén och statsbudgeten. Ryssland brukar exportera sitt dieselöverskott och därigenom få intäkter och finanspolitisk handlingsfrihet. När raffinaderikapaciteten faller måste staten prioritera mellan fronten, jordbruket och civila bilister (Business Insider Polska, RMF24). Det finns ännu inte belägg för om den ryska militären faktiskt begränsas av bränslebristen, eller om civila får bära huvuddelen av den.

Vad Europa följer

I de flesta EU-huvudstäder läses utvecklingen som ett kvitto på att trycket mot Rysslands nedströms ekonomi fungerar. Med nedströms avses den del av energisektorn som raffinerar, transporterar och säljer färdiga oljeprodukter. Ungern och Slovakien ligger närmare den direkta risken, eftersom de fortfarande är kopplade till rysk råolja genom Druzhba-ledningen. Men ungerska analytiker varnar för en alltför enkel kedja från ukrainsk attack till högre pris vid ungerska pumpar. Drivmedelspriser i detaljhandeln styrs av globala råoljepriser, växelkurser, skatter och raffinaderimarginaler, inte av en enskild störning (Portfolio, Telex).

För Grekland handlar exponeringen mer om sjöfart än om pumppriser. Grekiska rederier har tjänat minst 3,8 miljarder dollar på att frakta rysk olja under de senaste tre åren och transporterade omkring 15 procent av Rysslands sjöburna råoljeexport i maj (euro2day.gr). Den affären växte fram kring G7-ländernas pristak på rysk olja, som tillåter västerländska rederier och försäkringsbolag att hantera rysk olja bara om den säljs under ett fastställt tak. Om attackerna gör tankerrutter farligare och styr om handelsflöden kan grekiska aktörer möta högre fraktrater på vissa resor och större efterlevnadsrisker på andra.

Ukraina har uppgett att landet slagit mot upp till 21 ryska tankfartyg i Azovska sjön. Ryska företrädare har bekräftat fyra, medan medier har rapporterat siffror mellan åtta och 21 (AP, newsit.gr). Det exakta antalet spelar mindre roll än mönstret. Ryssland saknar inte råolja. Landet saknar den raffinaderikapacitet och de säkra transportleder som krävs för att omvandla råolja till något som en stridsvagn eller traktor kan använda. Det är svårare att åtgärda snabbt än en vanlig prischock, och för varje månad med nya attacker blir reparationskön längre.