Serbiens raffinaderi hänger på USA

USA:s sanktionsmyndighet OFAC, som lyder under finansdepartementet, förlängde den 28-29 augusti tre separata tillstånd. Tillsammans gör de att Serbiens enda större raffinaderi kan fortsätta producera, att råolja kan transporteras genom Kroatien och att ungerska MOL får fortsätta förhandla med Ryssland om att köpa en majoritetspost. Alla tre tillstånd löper ut den 30 september (NIS, N1, Portfolio).

Det behandlas ofta som en enda nyhet. I praktiken rör det sig om tre olika juridiska undantag, där varje del skyddar en särskild länk i försörjningskedjan. Om ett av tillstånden faller bort uppstår ett annat slags avbrott.

Tre tillstånd, tre sårbara punkter

Det första tillståndet gäller NIS, Serbiens nationella oljebolag. Det gör det möjligt för bolaget att importera råolja, raffinera den vid anläggningen i Pančevo söder om Belgrad, sälja bränsle, betala löner och genomföra transaktioner. NIS ägs till majoriteten av Gazprom Neft, den ryska statskopplade oljeproducenten. Det är den ryska ägarbilden som gör undantaget nödvändigt. Banker, försäkringsbolag och rederier undviker normalt affärer med sanktionsbelagda aktörer, eftersom betalningshantering kan hota deras tillgång till det amerikanska finanssystemet. Utan licensen skulle NIS betalningar inte behandlas, och raffinaderiet skulle stanna (NIS, NIS).

Det andra tillståndet gäller JANAF, Kroatiens statligt kontrollerade bolag för den adriatiska oljeledningen. Det är JANAF som fysiskt transporterar råolja från hamnen i Omišalj till Pančevo. Undantaget är snävare formulerat: enligt licenstexten omfattas bara sådant som är "sedvanligt och nödvändigt" för att transportera olja enligt det befintliga avtalet med NIS (Index.hr). När en tidigare licens löpte ut i slutet av 2025 stoppades transporterna i flera veckor (Bloomberg Adria).

Det tredje tillståndet låter MOL, den ungerska oljekoncernen, fortsätta förhandla med Gazprom Neft om den ryskkontrollerade majoritetsposten på 56,15 % i NIS. Det är ett förhandlingstillstånd, inte ett godkännande av ett köp (Telex, Portfolio). MOL och Serbien undertecknade i juni ett villkorat aktieägaravtal. Enligt det skulle Belgrad öka sitt ägande med 5 procentenheter och få vetorätt i centrala bolagsbeslut (Caliber, Telex). Men innan OFAC godkänner själva försäljningen byter inga aktier ägare. För MOL handlar affären om större regional närvaro inom raffinering och drivmedelsförsäljning. För Serbien handlar den om att få in en icke-rysk huvudägare och samtidigt behålla inflytande över ett strategiskt bolag.

Serbien behöver oljan, Kroatien behöver intäkterna

För Serbien är frågan konkret. Pančevo står för omkring 80 % av landets bränslebehov, och råoljan når i huvudsak raffinaderiet via JANAF-ledningen (Index.hr). NIS sålde 3,023 miljoner ton oljeprodukter 2025 och redovisade en nettovinst på 9,8 miljarder dinarer under första halvåret 2026 (NIS IR, NIS IR). Serbiens energiminister Dubravka Đedović Handanović har sagt att förhandlingarna mellan MOL och Gazprom Neft befinner sig i sin "slutfas" (Biznis.rs). Serbiska företrädare har tidigare använt liknande formuleringar. Belgrad har också infört ett tillfälligt exportförbud för oljeprodukter till den 30 september, vilket visar att regeringen försöker säkra den inhemska försörjningen medan tidsfristen närmar sig (Newsmax Balkans).

För Kroatien är det kortsiktiga intresset lika tydligt. Avtalet med NIS står enligt det kroatiska public service-bolaget HRT för mer än en tredjedel av JANAF:s intäkter (HRT). Premiärminister Andrej Plenković har sagt att en slutförd MOL-NIS-affär vore "bra för JANAF", eftersom den skulle undanröja själva sanktionsproblemet (N1 Croatia). På längre sikt är bilden mindre bekväm för Zagreb. JANAF tjänar pengar därför att bolaget kontrollerar rutten. Ett MOL-styrt raffinaderinät, som redan omfattar kroatiska INA och slovakiska Slovnaft, kan med tiden ge Ungern och Serbien skäl att bygga en alternativ ledning. Då skulle Kroatiens förhandlingsstyrka som transitland minska (Večernji list).

Kontinuitet utan lösning

Mönstret i förlängningarna säger mycket. NIS har först fått licens till den 20 mars, därefter till den 31 juli och nu till den 30 september. Varje förlängning håller bränsletillgången uppe och lönerna betalda. Ingen av dem för Gazprom Neft närmare ett faktiskt utträde ur ägandet eller ur de betalningskanaler som sanktionerna riktar sig mot. De serbiska och bulgariska fallen visar samma mekanism: tillfälliga licenser kan hålla sanktionsberörda raffinaderier i drift månad efter månad utan att lösa frågan om vem som äger tillgången och vart pengarna går.

Licenserna köper tid och kontinuitet. De köper inte ett ägarbyte. MOL och OFAC är de två aktörer som kan göra förhandlingstillståndet till en genomförd affär. Fram till dess bygger Serbiens bränsleförsörjning på rullande amerikanska juridiska undantag, en månad i taget.