Drönarutgifterna sexdubblas – en tredjedel levererar senast 2030

Europeiska regeringar sexdubblade mellan 2024 och 2025 sina utgifter för drönarbekämpning och mycket korträckviddigt luftvärn, alltså vapen som stoppar drönare och robotar nära målet. Ändå väntas bara omkring en tredjedel av programmen ha levererat till 2030, enligt en sekretessbelagd EU-bedömning som två medier rapporterat om (Euronews, Dossier Bruselas). EU:s ledare ska diskutera uppgifterna den 15–16 oktober (EDA). Allmänheten kan inte se vilka program som ligger efter eller varför.

Bedömningen togs fram för regeringarna, inte för publicering. Båda medierna redovisar samma siffror, men inget av dem namnger programmen, anger hur många de är eller pekar ut länderna som driver dem. Utan den listan kan ingen utanför regeringarna bekräfta att båda redogörelserna gäller samma program.

Två andra luckor gör siffrorna svåra att tolka. Ingen av redogörelserna förklarar om ”leverans” betyder att materielen har överlämnats, godkänts av en armé eller gjorts stridsklar. Sexdubblingen gäller utgifter, och eftersom ingen redogörelse anger en utgångsnivå i euro går det inte att utläsa hur många fler system som faktiskt fungerar.

Inköpet är bara första steget

Pengarna räcker först till ett kontrakt. Därefter måste materielen provas och säkerhetsgodkännas, och personalen utbildas. Systemen måste också kopplas ihop med sensorerna och de befälhavare som avgör om en drönare är fientlig. Den 6 oktober varnade Europeiska försvarsbyrån, där EU-länderna samordnar militär planering, för brist på skjutfält, testutrustning, gemensamma rutiner och utbildad personal. Att bygga tillräckligt många nya testcenter före 2030 skulle dessutom ta för lång tid, konstaterade myndigheten (EDA).

Spanien visar hur lång processen kan bli. I juni 2024 godkände ministrarna ett köp av 14 ARACNE-system mot drönare till en beräknad kostnad på 30,24 miljoner euro (La Moncloa). I oktober 2026 hade en luftvärnsenhet i armén fått sin första utrustning och testat störningsfunktionerna. Provet av om systemen också kan skjuta ned drönare sköts till en senare övning, utan offentliggjort datum (Defensa y Seguridad). Källorna anger inget utlovat leveransdatum. Fallet visar därför hur lång processen är, inte att en försening har bevisats.

Tyskland visar ett annat problem: utomstående har svårt att veta när materielen kommer. Bundeswehr beställde 19 luftvärnsfordon av typen Skyranger 30, varav ett ska användas för tester (Bundeswehr). Bundeswehrs upphandlingsmyndighet räknar nu med att serieleveranserna börjar i mitten av 2027 i stället för mitten av 2026 (t-online). Tillverkaren Rheinmetall invänder mot uppgiften om ett helt års försening och säger att den kortare förskjutningen beror på en ändring som kunden begärt. När köpare och säljare är oense om tidsplanen har allmänheten små möjligheter att kontrollera den.

Vem beställer, vem betalar, vem skyddar?

Polen visar hur snabbt en regering kan köpa när den bestämmer sig. Den 30 januari 2026 tecknade Polens Armament Agency ett avtal om ett nationellt system mot drönare, värt omkring 15 miljarder zloty netto (Polens regering). Leverantören är ett konsortium lett av den polska koncernen PGZ och norska Kongsberg. Warszawa beställde systemet och ska ta det i bruk, medan merparten av finansieringen kommer i form av lån från SAFE, EU:s låneprogram för försvar.

Så ser ansvarsfördelningen ut i stora delar av Europa. Regeringarna beställer materielen och ansvarar för att den tas i bruk, EU-lån bidrar till finansieringen och försvarsbyrån pekar ut flaskhalsarna. EU-lånen finansierar alltså nationella inköp, inte ett gemensamt europeiskt försvar.

Det gemensamma europeiska arbetet finns än så länge främst på papperet. Den 28 september utsåg EU-länderna DECODER, ett gemensamt drönar- och motdrönarprojekt med en uppskattad omfattning på 3,5–5 miljarder euro fram till 2033 (rådsbeslut). Summan är en planeringsuppskattning, inte beviljade pengar eller beställd materiel. Varken beslutet eller nyhetsartiklarna som hänvisas till här kopplar DECODER till prognosen om en tredjedel. De ger inte heller något underlag för att bedöma om deltagarna kommer att bygga eller använda något tillsammans.

Om det läckta utdraget återger bedömningen korrekt väntas Europas kraftigt ökade utgifter ändå lämna merparten av programmen utan leverans till 2030. Bara försvarsbyrån och regeringarna som fått bedömningen kan säga vilka program det gäller och vad ”leverans” betyder. De är skyldiga allmänheten den listan och den definitionen före EU-ledarnas möte nästa vecka.