Sexton EU-länder avvisar försvarsskifte

Sexton EU-länder avvisade den 26 maj EU-kommissionens förslag till långtidsbudget för 2028-2034. Deras invändning är att Bryssel skär i de stöd som går till jordbrukare och fattigare regioner för att finansiera en försvarsupprustning som främst gynnar länder med vapenindustri. På andra sidan står nordliga nettobetalare som vill se en stramare budget med tyngdpunkt på säkerhet och konkurrenskraft. Nästan 2 biljoner euro står på spel.

Den största budgetomläggningen på en generation

Kommissionens förslag flyttar EU:s utgiftsprioriteringar mer kraftigt än i tidigare budgetcykler. Jordbruk och sammanhållning, alltså jordbruksstöd samt infrastruktur- och utvecklingsmedel till fattigare regioner, minskar från 62 % av EU:s totala utgifter till omkring 44 % (European Commission). Jordbruksstöden inom CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken, får en nominell nedskärning på 24 % till en lägstanivå på 295,7 miljarder euro (capreform.eu). Sammanhållningspolitiken minskar med ungefär 15 % i reala termer (CEPR).

Anslagen till försvar och konkurrenskraft femdubblas till omkring 131-140 miljarder euro (Finabel). Den totala budgeten växer till nästan 2 biljoner euro, men ökningen äts upp av de nya prioriteringarna.

Kommissionen vill också ändra hur pengarna betalas ut. Den nya budgeten går från kostnadsbaserad ersättning, där medlemsländer först spenderar och sedan får ersättning från Bryssel, till prestationsbaserade utbetalningar efter modell från återhämtningsfonden efter pandemin. Länder måste nå reformmål innan pengar betalas ut. Det ger Bryssel större kontroll över hur medlemsstaterna faktiskt använder medlen, en förändring som oroar mottagarländerna nästan lika mycket som nedskärningarna.

Vem som faktiskt får pengarna

Polen är EU:s största nettomottagare, med omkring 12,9 miljarder euro per år, och är starkt beroende av sammanhållningsmedel (IW Köln). I stora delar av södra och östra Europa står EU-medel för en betydande del av de offentliga investeringarna. De sexton länder som undertecknade den gemensamma deklarationen, huvudsakligen från dessa regioner och tillsammans en majoritet av medlemsstaterna, menar att de enda politikområden som skärs ned är de som gynnar dem mest (Latvian MFA, Euronews).

Försvarsindustrin är däremot koncentrerad på annat håll. Tyskland, Frankrike och Sverige har de företag och produktionskedjor som kan vinna de nya militära kontrakten (Bruegel). Tyskland är redan EU:s största nettobetalare, med omkring 19,8 miljarder euro per år (Euronews), och kan i den nya budgeten bli både större betalare och större mottagare. Omläggningen flyttar alltså inte bara pengar mellan politikområden. Den flyttar pengar mellan länder.

Låna till vapen men inte till broar

Koalitionens skarpaste argument gäller en asymmetri som är svår att avfärda. Förra året godkände EU 150 miljarder euro i gemensam upplåning genom SAFE-instrumentet, Security Action for Europe, för att finansiera försvarsupphandlingar (Council of the EU). Kommissionen avvisade en motsvarande mekanism för regionala investeringar. Om EU kan låna gemensamt till vapen, frågar syd- och östeuropeiska regeringar, varför inte till vägar och sjukhus?

Frågan blir mer akut eftersom faciliteten för återhämtning och resiliens, den 800 miljarder euro stora fonden efter pandemin, löper ut 2026. För länder som är beroende av den väntas det skapa en årlig BNP-broms på 0,25 procentenheter från 2027 (EC Spring 2026 Forecast). Europaparlamentet har röstat för en 10-procentig ökning jämfört med kommissionens förslag (European Parliament). Men långtidsbudgeten kräver enhällighet i rådet, vilket ger sparsamma länder som Nederländerna, Sverige och Österrike ett effektivt veto.

Någon substantiell förhandling i rådet har ännu inte inletts. När samtalen börjar, sannolikt i höst, kommer de sexton sammanhållningsländerna att ha en numerär majoritet men inte avgörande blockeringsmakt. De sparsamma länderna har veto men saknar majoritetsstöd. Någonstans mellan de positionerna ska EU:s sjuåriga utgiftsplan formas.