Slovakiens skuld på väg mot 74 %

Slovakien har stramat åt utgifterna och höjt skatterna tre gånger sedan Robert Fico återkom till makten i slutet av 2023. Enligt landets oberoende finanspolitiska råd räcker det ändå inte. Skuldbanan pekar nu mot en nivå som blir svår att vända för en liten ekonomi i eurozonen, där regeringen varken kan devalvera en egen valuta eller styra räntan själv.

Statsskulden, alltså statens samlade skulder, väntas öka från 61,4 procent av BNP i dag till 74 procent 2029 om inga nya åtgärder vidtas. Budgetunderskottet, skillnaden mellan statens utgifter och inkomster, väntas överstiga 5 procent av BNP från 2027 och nå 5,7 procent två år senare (Denník N, Aktuálně.cz). Det ligger klart över EU:s referensvärde på 60 procent av BNP, den övre gräns som unionens finanspolitiska regler använder för hållbara offentliga finanser (European Commission).

Prognoserna kommer från Slovakiens Council for Budget Responsibility, RRZ, det oberoende organ som granskar regeringens budgetplaner. Samma analys bedömer att regeringens egna mål, ett underskott på omkring 4,1–4,2 procent av BNP till och med 2028, är för optimistiska. För att nå dit krävs ytterligare åtgärder på cirka 1,2 miljarder euro 2027 och därefter ytterligare 1,0 miljard euro 2028.

Eftersom Slovakien använder euron kan landet inte sänka värdet på sin valuta eller sätta en egen styrränta. ECB, Europeiska centralbanken, för penningpolitik för hela euroområdet, inte för Bratislava (ECB). Kvar finns i praktiken skatter och utgifter. Därför handlar nästa steg om vilka hushåll, löntagare, pensionärer eller offentliga investeringar som ska bära kostnaden.

Cirkeln som tre paket inte bröt

Varje års underskott läggs ovanpå den befintliga skulden. När skulden växer stiger ränteutgifterna. De hamnar i nästa års budget som nya utgifter, vilket gör underskottet större. Staten lånar mer, betalar mer i ränta och får mindre utrymme att bryta utvecklingen. Tre omgångar av utgiftsminskningar och skattehöjningar har bromsat förloppet. Ingen av dem har vänt det (Denník N).

Varje förlorat år flyttar mer av statsbudgeten från offentlig service till skuldbetalningar. Det lämnar mindre utrymme för sjukvård, utbildning och infrastruktur. Tillväxten ger heller ingen enkel utväg: analytiker räknar med att Slovakiens BNP ökar med omkring 0,8 procent i år (Startitup). Det är för svagt för att ekonomin ska kunna växa ifrån skulden. När BNP, värdet av alla varor och tjänster som produceras i landet, knappt ökar fortsätter skuldkvoten att stiga även om underskotten planar ut.

Vem betalar nästa runda

Slovakien omfattas redan av EU:s underskottsförfarande, den formella process som pressar medlemsländer att få ned sina budgetunderskott under 3 procent av BNP (European Commission). De reformerade finanspolitiska reglerna ger länder mer tid att minska skulden gradvis, men kräver fortfarande en trovärdig flerårsplan (Fondation Robert Schuman). Enligt RRZ:s grundscenario har Slovakien ännu ingen sådan plan.

Nästa paket avgörs mindre av totalsiffran än av innehållet. Ytterligare drygt en miljard euro i åtstramningar kan tas in genom högre konsumtionsskatter, som slår hårdast mot hushåll med låga inkomster. Det kan ske genom frysta löner i offentlig sektor eller justerade pensioner, vilket minskar pensionärers köpkraft. Det kan också ske genom lägre investeringar, trots att ekonomin behöver dem för framtida tillväxt. Varje väg träffar olika grupper. Ingen är kostnadsfri. Ficos regering har hittills främst lutat sig mot skattehöjningar. De återstående alternativen är politiskt svårare, eftersom de mer direkt minskar inkomster eller synlig offentlig service.

I tjeckisk bevakning används Slovakien som ett varnande exempel. Tjeckiens statsskuld låg 2025 på 44,3 procent av BNP, jämfört med Slovakiens 61,4 procent. Underskottet var 2,1 procent mot Slovakiens 4,5 procent (Aktuálně.cz). Skillnaden är tillräckligt stor för att oroa Prag, men tillräckligt liten för att visa hur snabbt de offentliga finanserna kan försämras i Centraleuropa.

Slovakiens problem är trovärdighet, inte marknadspanik. Upplåningskostnaderna har inte rusat. Men tre åtstramningsrundor har passerat utan att skuldkurvan brutits, och varje år utan nya beslut höjer ränteutgifterna. Nästa paket måste ange vem som betalar.