Slovakien riskerar skogsmiljarder

Slovakiens jordbruksminister Richard Takáč säger att inga EU-pengar är hotade. Regeringen har godkänt zonindelningar för fyra nationalparker, och enligt honom handlar det bara om skogsförvaltning (Aktuality). Men inom samma regering låter det annorlunda. Filip Kuffa, statssekreterare på miljödepartementet, har medgett att EU-kommissionen kan ha invändningar (Topky). Problemet, enligt honom, är att reglerna lämnar den faktiska makten hos statliga skogsbolag i stället för att föra över den till nationalparkernas förvaltningar.

Den skillnaden kan bli dyr. Reformen av nationalparkerna är en milstolpe i Slovakiens återhämtningsplan, det kontrakt varje EU-land har slutit med kommissionen för att få del av unionens stöd efter pandemin. Inom RRF, EU:s återhämtningsfond på 650 miljarder euro, betalas pengar ut först när kommissionen har kontrollerat att de utlovade reformstegen faktiskt har genomförts (EUR-Lex, European Commission). Om kommissionen bedömer att Slovakiens lösning inte motsvarar vad landet lovade kan nästa utbetalning hållas inne eller minskas.

Vem styr egentligen skogarna

Tvisten gäller inte om Slovakien har antagit regler. Det har landet gjort, fyra gånger. Frågan är vem som i praktiken bestämmer innanför nationalparkernas gränser.

De statliga skogsbolagen är kommersiella aktörer som avverkar och säljer virke. I dag förvaltar de stora delar av Slovakiens nationalparker, även äldre skog som EU:s åtaganden om biologisk mångfald är tänkta att skydda. Reformen skulle flytta kontrollen till parkförvaltningar, som ska styras av miljömål snarare än intäkter från timmer. Forskare och naturvårdsorganisationer anser att den godkända zonindelningen är mest formell och att för lite gammelskog får det starkaste skyddet (Denník N).

Det är politiska invändningar, inte beslut från kommissionen. Det finns inga offentliga uppgifter om att EU formellt har stoppat slovakiska utbetalningar på grund av nationalparkernas zonindelning. Europeiska revisionsrätten beskriver prövningen som evidensbaserad: ett land lämnar in en betalningsbegäran, kommissionen kontrollerar om villkoren är uppfyllda och kan hålla inne hela eller delar av beloppet om de inte är det (European Court of Auditors). Den prövningen har ännu inte redovisats offentligt för Slovakiens åttonde betalningsbegäran.

Bryssel betalar fortfarande, men tiden krymper

Slovakien har nyligen fått klartecken för sin sjätte och sjunde RRF-utbetalning, som tidigare varit försenade, på sammanlagt 1,2 miljarder euro (Denník N). Alla milstolpar inom återhämtningsfonden måste vara slutförda och slutbetalningar begärda senast i augusti 2026 (EUR-Lex). Tidsfristen pressar båda sidor: Slovakien behöver pengarna, och kommissionen måste visa att den kan skilja verkliga reformer från administrativa avprickningar.

Tjeckiska medier har placerat frågan i ett bredare styrningsperspektiv. Europaparlamentet har ökat trycket på Slovakien med hänvisning till rättsstatsproblem och påstått missbruk av EU-medel, vilket gör frågan till en berättelse om institutionella normer snarare än om skogspolitik (Aktuálně.cz). I övrigt har fallet ännu inte fått formen av en offentlig EU-konflikt i europeisk press.

Kommissionens prövning får betydelse även utanför Slovakien. Frågan är om en regering kan uppfylla en milstolpe på papperet men behålla den gamla maktstrukturen i sak. Om Slovakiens regler godkänns trots kritiken om att de saknar innehåll kan det signalera till andra regeringar med svåra reformer att ribban ligger lågt. Om kommissionen stoppar eller minskar betalningen visar den att EU-medel kan hållas inne när reformer inte har verklig substans.

Tre saker saknas innan finansieringsrisken kan beskrivas som ett faktum: den exakta milstolpe som Slovakien har åtagit sig, inklusive kriterierna för kontrollen; den slutliga publicerade texten till zonindelningarna, särskilt reglerna om förvaltningsmakt; och kommissionens bedömning av den åttonde betalningsbegäran. Fram till dess är Takáčs linje formellt möjlig att försvara. Kuffas medgivande inifrån samma regering, att villkoren i återhämtningsplanen enligt honom inte har uppfyllts, är det som gör en skogstvist till en prövning av hur hårt EU:s största utgiftsverktyg faktiskt driver igenom de reformer som det finansierar.