Sofia vill lyfta Alekperov från EU-sanktioner

Bulgariska medier uppger att Sofia försökte hålla Vagit Alekperov, Lukoils tidigare chef och aktieägare, utanför ett nytt EU-paket med Rysslandssanktioner. Uppgiften är fortfarande lokal och har inte bekräftats utanför Bulgarien. Men den pekar på en verklig svaghet i systemet: när EU:s sanktioner kräver alla regeringars godkännande kan ett lands energiberoende bli ett medel för att pressa hela politiken.

Regeln är enkel och stark. Enligt artikel 31 i EU-fördraget kräver utrikespolitiska sanktioner normalt enhällighet. Det betyder att en huvudstad kan försena eller stoppa ett paket innan det blir lag. Den avgörande striden förs därför ofta innan sluttexten publiceras, när regeringarna förhandlar om namn, undantag och kostnader.

Striden före paketet

Sanktioner mot enskilda personer ligger i listor som kopplas till EU:s rättsakter, däribland Rysslandsregimen enligt beslut 2014/145/Gusp och förordning 269/2014. En regering kan invända för att bevisningen bedöms vara svag, för att den egna ekonomin skulle drabbas eller för att de två argumenten sammanfaller.

Den skillnaden är central i fallet Alekperov. Om Bulgarien framförde en snäv juridisk invändning är det en typ av konflikt. Om Lukoils betydelse för Bulgarien användes som skäl för att skydda en person med koppling till Ryssland från EU-åtgärder blir frågan större: kan en nationell energiflaskhals skydda någon från sanktioner som ska gälla i hela Europa?

Ungern har redan visat hur långt den hävstången kan drivas. Under förhandlingen om oljeembargot motsatte sig Budapest ett fullständigt förbud. EU-ledarna landade i en kompromiss som skonade olja via pipeline, senare införd i det sjätte sanktionspaketet efter att Reuters rapporterat om det partiella stoppet för rysk olja. Viktor Orbáns regering beskrev öppet embargot som ett hot mot Ungerns ekonomi i sin offentliga kommunikation.

Budapest visade också att förhandlingar om enskilda personer är verkliga. The Guardian rapporterade att patriark Kirill ströks från sanktionslistan efter ungerskt motstånd mot att han skulle tas upp (The Guardian). Det bevisar inte uppgifterna om Alekperov. Det förklarar varför de är tillräckligt plausibla för att tas på allvar.

Det starkaste argumentet för undantag

Det finns ett seriöst argument för att ge utsatta medlemsländer visst utrymme. Slovakien och Ungern var mer beroende av pipelinelevererad olja än många andra medlemsstater. EU-kommissionen motiverade tillfälliga undantag med beroende och tillgången på alternativ i sin frågor och svar-text om sanktionerna. Undantagen skrevs sedan in i förordning 2022/879.

Det är det starkaste försvaret för enhällighetskravet: det håller sårbara regeringar kvar i sanktionskoalitionen i stället för att pressa dem till öppet motstånd. Ett land med raffinaderier, leveransavtal och väljare som möter prischocker kommer inte att behandla energisanktioner som abstrakt geopolitik.

Men samma regel belönar också påtryckningar. För regeringar på EU:s östra flank kan återkommande undantag framstå som hål i ett säkerhetspolitiskt verktyg. Polens ordförandeskapsprogram i rådet placerar pressen mot Ryssland i en bredare europeisk säkerhetsagenda, medan rådet säger att Rysslandssanktionerna ska försvaga Moskvas förmåga att finansiera och föra krig i Ukraina (rådet).

Den konflikten finns inbyggd i systemet. En regering ser ett undantag som skydd mot inhemska störningar. En annan ser samma undantag som en eftergift som försvagar Europas svar på Ryssland.

Det sluttexten döljer

Den offentliga dokumentationen visar oftast den färdiga kompromissen, inte trycket som skapade den. Den redovisar paketet som antogs av rådet, namnen som listades och undantagen som skrevs in i lag. Den visar sällan vilken regering som hotade att blockera, vilket namn som försvann eller vilket undantag som köpte enighet.

Därför spelar den bulgariska uppgiften roll, även med tydliga förbehåll. De centrala frågorna är avgränsade: försökte Sofia få bort Alekperov, på vilka grunder och ingick Lukoils ställning i Bulgarien i argumentet? Motsatte sig andra regeringar detta, eller försvann frågan in i en större uppgörelse?

Tills de svaren finns bör Alekperov-uppgiften beskrivas som rapportering från bulgariska medier. Det bredare europeiska problemet kräver mindre försiktighet. EU:s enhällighet gör att ett lands svaghet kan bli allas begränsning, och Rysslandssanktionerna blir bara så fasta som den mest utsatta huvudstaden är beredd att göra dem.