Sofia söker polsk hjälp för MiG-29

Bara sex av Bulgariens femton MiG-29-plan var nyligen flygdugliga (BNR News). Den siffran förklarar varför Bulgariens premiärminister Rumen Radev använde NATO-toppmötet i Ankara till att träffa företrädare för WZL-2, den polska statens anläggning för militärt flygunderhåll i Bydgoszcz (Fakti, Defence24). Syftet är att hålla de gamla sovjetbyggda planen i luften tills de F-16 Block 70 som Sofia har beställt kan tas i bruk. Det kan dröja till 2030.

Livlinan i Bydgoszcz

WZL-2 har under senare år servat motorer till Bulgariens MiG-29-plan och byggt upp en egen reservdelsförsörjning sedan ryska underhållskanaler blivit politiskt omöjliga att använda (24 Chasa). En upphandling för motoröversyn på mer än 26 miljoner euro visar hur mycket pengar och tekniskt arbete som krävs för att pressa ut fler flygtimmar ur åldrande flygskrov (BNR News).

Även Warszawa har ett intresse av upplägget. Så länge NATO-länder fortfarande använder materiel från sovjettiden finns ett konkret behov av polsk kompetens. Ambitionen att göra WZL-2 till ett regionalt underhållscentrum för äldre stridsflyg kommer dock än så länge främst från tjänstemän och politiska uttalanden, inte från en rad undertecknade långtidskontrakt (Fakti).

Stridsflygsköp stänger inte luckor direkt

Rumänien visar varför. Bukarest tog emot det sista F-16-planet från ett portugisiskt parti 2020 (Lockheed Martin). År 2024 underrättade USA kongressen om en möjlig försäljning av 32 F-35A till Rumänien (DSCA). Men ett flygvapen blir operativt först när piloterna är utbildade, reservdelarna finns på plats, vapensystemen är integrerade och planen fungerar i NATO:s ledningsstruktur. Själva köpet är början på en flerårig process.

Slovakien ger en tydligare varning. När Bratislava skänkte sina MiG-29-plan till Ukraina blev landet beroende av allierad incidentberedskap, där andra NATO-länder turas om att bevaka ett medlemslands luftrum, i väntan på ersättningsplan. I juli 2026 presenterade Slovakiens president Peter Pellegrini två F-16-plans beredskap för baltisk luftrumsövervakning som ett framtida åtagande, inte som en befintlig förmåga (Aktuality). NATO täckte luckan. Men en sådan lösning har ett inrikespolitiskt pris och ökar beroendet av de allierade som faktiskt kan ställa upp.

Ett reservdelsproblem i Sofia, ett rotationsproblem i Rom

När ett NATO-land inte kan bevaka sitt eget luftrum fyller alliansen tomrummet. Italien har skickat Eurofighterplan och, 2024, F-35A till Rumänien inom ramen för NATO:s förstärkta luftrumsövervakning (NATO Air Command, Aeronautica Militare). Varje rotation förbrukar flygtimmar, pilottid och underhållskapacitet. Ett reservdelsproblem i Sofia blir därmed ett planeringsproblem i Rom, även om få italienska politiker beskriver det så.

NATO betraktar luftrumsövervakning som en permanent uppgift i fredstid (NATO). Bulgarien ligger dessutom i Svartahavsregionen tillsammans med Rumänien, Turkiet och Ukraina, där ryskt tryck har gjort luftövervakning mer angelägen (DefenseRomania).

Ansvarskedjan säger mycket om Europas försvarspolitik. Den bulgariska regeringen avgör om WZL-2 får kontraktet. Den polska staten äger anläggningen. NATO har ingen formell roll i underhållsavtalet, men får hantera följderna om förmågan inte räcker, genom fler rotationer från länder som Italien. Försvarsintegration i Europa planeras på långa tidslinjer. Beredskapsluckor täcks av den som har rätt reservdelar i dag. Bulgariska medier har ännu inte visat att Sofia och Bydgoszcz har tecknat ett långsiktigt avtal (24 Chasa). Tills Bulgariens F-16-plan är stridsklara avgörs Svartahavets svaga punkter mer av NATO:s styrkeplanerare än av toppmöteskommunikéer.